Aftonbladet – 5 september 1857, sida 3

en tiggare. till. mig och uppgaf sig vara svensk. Kar en var gammal och tycktes angripen af någon lefversjukdom, så vanlig i dessa klimater. Han bevisade sin svenskhet genom att tala svenska. : Slutet blef att mannen befans vara din olycklige farbror Abrabam. Han hade blifvit edrngen på allt; sade hah; den enda (han här b verldett älskat; sade Han, Bettisa: vönMaurer; hade aldrig: kommit; al drigö svarat på bas: bref;oochHats kons giönär: ic Neiwyork, der Handätdstegphadb, då barb-kömsg rest; bort; .bytt om namn ök var dåtkomlig. -: Hans köm. således som tiggare Bity begat sig! s dan till slafstaterna, der han fått tjenaty jag: vill tro; fastän: hanvidke sade det som svafpiskare på någon plantage; Men Hade fått afsked för sjuklighet, Jag kmtadö Honom då tant Jacobinas testamente, På aftonen såg jag honom rusig insomnad på, kar jen. .Det lönade. således icke. mödan att ge honom; penningar. Jag hyrde rum ät hör nom; men då jag fick reda på honom, var han. illa sjuk. Troligen hade. han sofvit i friav luftens-den natten, och det är farligt dessa klimater. Dagen innan fartyget skulle gå, besökte jag. honom på. sjukhus t. Han yrade, och. talade om att ban lyckats. narra Bettina, bedraga henne, upp i-synen; mumlade han, De gavåla ideerna spöke in i dö: den. Läkaröt sade att allt var utan hopp; men, jag, lemnade medel för den sjuke till Jäkareny i fall:han skulle tillfriskna. Läkaren, en fransman, mottog penningarne med ett smäleende. Öm trettiosex timmar eller kanske fyratioåtta behöfver han blott.en kistan, sade, ban. ...Skola vi taga, en vacker kista? Jay em vacker kista, sade jeg och betraktade innu några minuter den sjuke, hvars glasakiga..ögon. stirrade på mig utan; att se Mig. Stackars ferbror Abraham! Din olyeka är, att let är Gud, som dömer, och icke jag, svaga