Aftonbladet – 3 september 1857, sida 2

stration, lokal för sammankomster, tryckoch skrifmaterialier eller annat af hvad slag det vara må. Allt sådant antaga vi att föreningen erhåller gratis. För att ännu ytterligare g:fva våra motståndarinnör all möjlig fördel, vilja vi antaga, hvad som ingalunda kommer att blifva förhållandet, nemligen att ingen erhölle pension, som ej från gilt tjugonde till sitt fyratondefemte år varit medlem af föreningen. Antaget nu, att ett sällskap af tjugoåriga personer förenade sig om satt hvarje år insätta 25 rdr, hvad vore hvarje persons behållning vid uppnådda 45 år, ej blott på grund af egna kontanta inbetalningar, utan jemväl i följi af arf efter Under tidet ned döden af. gångna delegate, saxt genom utlåning efter fem 4 ränta.af de influtna penningarne och med beräkning tillika af ränta på ränta? Enlig: grunderna för sannolikhetseräkningen skulle den för hvarje person utgöra 1457 riksdaler 10 : öre. riksmynt. Detta belopp. skulle alltså vara tilräckligt att-bereda hvar och en af dem en ärlig pension åf 500 riksdaler riksmynt under deras återstående lifstid! Den minsta eftertanke border vara tillräcklig för att visa omöjligheten häraf. Ännu tydligare blir detta, då: man får veta huru stor hvarje persons behållning vid de uppnådda 45 åren hade bort vara, för att enligt all rimlig beräkning räcka till för-en årlig lifstilspension af 500 rdr. Den häde i sådant ) fall bort vara 6228 rdr. Jemför nu den verkliga behållningen af 1457 rdr med de nyssnämda 6228 rdr, och säg sedan hvad mar bör tänka om personer, som antingen bedrägligt förespegla förmåner. som aldrig kunna uppfyllas, eller ock lättsinnigt utlofva-hvad de aldrig gjort sig den ringaste möda att närmare . utforska, huruvida det är utförbart. I) stället för: 25 rdr hade hvar och en af del-k. egarne behöft inbetala alltamirst fyra gånger så mycket eller 100 rdr årligen. Detta hade visserligen icke varit fullt tillräckligt för att betrygga dem den utlofvade pensionen, enär det vid 45 år gör en behållning af endast 5828 rdr, men dit hade åtminstone något så när närmat dem -intillmöjlighetens gräns. Vi hafva här förutsatt det ållra fördelaktigaste fallet, nemligen att ingen vore berättigad att erhålla pension, som. ej från. tjugonde till fyrationdefemte året -varit -medlem af föreningen och vi hafva, det oaktadt, sett att de-utlofvade fördelarne äro så omåttligt tilltägna att de vida öfverstiga alla möjhetens gränsor: Huru mycket mera måste ej detta blifva fallet; här man hör att ett mindre antal medlemmar skola gyrnas på de andras bekostnad och redan före deunx tid, ja redan efter fem års förlopp erhålla pension till ett belopp, hvaraf de annars, i fall samma vilkor varit gällande för alla, med fullkomligsökerbet eldrig kommit i åtnjutande. Hade saken fått gå sin gilla gång, utan med: gifvande af särskilta förmåner hvarken för det ena eller den andra, så bade livar och en kunnat räkna på att erhålla, om icke 500 rår, Åtminstone något; men detta kommer nu icke att blifva händelsen: När det stora flertalets tur en gång korhmer, är allting för läns ge-sedan medtaget, så vida man icke Jyckas ytterligare -inlocka några godtrogna och okunniga, då man visserligen kän något fördröja, men aldrig Helt och hållet afvärjä et batikrutt, som med en naturlags nödvändighet en gång ovilkorligen måste inträffa. Sedan ofvanstående var skrifvet, hafva vi baft tillfälle att i dagens hnutper af Svenska Tidningen iäsa en artikel öfver samma ämne. Författaren till densamma; som-verit något utförligare i sina beräkningar, än vi här an: sett rödigtj bar i bufvudsaken kommit till samma resnltat angående den absoluta omöjligheten för en på sådana grunder bygd pensionsförening att bära sig. Samme författare fäster äfven med skäl uppmärksamheten på det inbumana uti den bestämmelsen, att den tjenande klassen skall våra utesluten från allt deltagande i den ifrågasatta pensionsföreningen. Detta stadgande vittnar icke blott-om inbumanitet; det är äfven oklokt, enär erfarenheten visat, att dödligheten vanligen är större inom den tjenande klassen än bland de 8. k. bättre. Då vi härmed, såsom vi tro, gifvit fullt tillräckliga sköl för vårt afstyrkande af allt deltagande i denna förening af andra än sådana, som finna sig i lyckliga omständigheter och hysa den välvilja för stiftarinnorna och för de äldre damer, som först jeniterdem tecknat Big, atf7 de gerna vilja uppoffra 25-rdr om året för att ätödessawbereda: em vacker pensiöns utan att sjelfve hafva ringaste utsigt att här i sin tur erhålla en motsvarande, så anse vi det öfverflödigt att införa någon af de flera insända artiklar, som kommit oss tillhanda, uttalande sig i alldeles samma riktning, till en del. med vida större skärpa i uttrycken, än vi här begagnat. Vi böra likväl: nämna, att jemte dessa insändningar äfven en enda sådan kommit oss. tillhanda, som i viss mån synes :gyfta ;ett försvar för företaget. Denne insändare, som tecknar sig förmyndare för en af deltagarinnorna i pensionsföreningen för fruntimmer. har i anledning: af den varning för deltagande i! denna pensionsinrättning, som vi den 22 Augusti. efter att ha fått del af föreningens program, ansågo oss böra uttala, låtit förstå. att han väl funne afsigten med denna vår varning tydligen vara god, men att det icke syntes honom. rätt välbetänkt att på sålösa anledningar kasta en skugga på en tillämnad stiftelse, som -vore af så oändligt stor betydelse och som hade alla utsigter för sig att väl lyckas. Vi kunna icke vidkännas att ha velat kasta skugga på stiftelsen; vi ha fastmera endast i all välmening för den goda sa ken bemödat oss satt framdraga vilseledande förespeglingar i ljuset: ur det mörker, hvar de älskat att verka, Huru det förbåller sig med utsigterna att lyckas, ha vi i det föregå ende visat... Och: då samme : insändare: vidar försäkrar, att förslag till stadgar samt probabilitetstabeller blifvit uppvisade för hvar och en, som önskat taga närmare kännedom or: lanen, såäro:vi dels berättigade att betvifli. detta, emedan vi hafva många vittnen, som för 088 intygat motsatsen, dels lärer uppvit43 AR 4 8 nME fa kn om ms mm (0 Jå KN ÅA RR a AR