Aftonbladet – 2 september 1857, sida 3

lin som poliskommissarien Thomasson förklarat, att de icke yrkade ransakningens hänvisande till domstol, så blef öfverkonstapela Ramstedt för siit olag liga förfarande mot Wengelin suspendera.: på en månads tid, dock med tjenstgöringsskyldighet. Hvad åter vidkom det som mot poliskommissarien Thomasson förekommit, så skulle protokollerna i mälet öfverlemnas till t. f. öfverståchållaren underståthållaren de Mar6, för vidtagande af den åtgärd honom lämplig: kan synas. Göteborg. En rik tjufgodsköpare. Under sistlidne vinter mistade juveleraren W. Lyon utur sitt hus vid Magaåsinsgaan ätskilliga effe: ter, utan att man då kunde upptäcks hvem som var tjufven eller :sonehafvaren af de stulna persedlarne. Sedan en i hr Lyons jenst vara: de dräng, Johannes Andersson, blifvit beträdd med snatteri, misstänktes väl denne äfven för ölden, men när han nekade härtill och ingen besning förefans, kande någonting vidare i saken oj åtgöras. Eter det Andersson i vår sfflyttat ur tjensten, blef han anstäld å ett kanalångfartyg, der.från han afvek i sommar, sedan han begått åtskil liga fuffens, men anhölls här af poliskonstapein n:o 25 Anders on, då drävgen Andersson fann för goåt vidgå, att han från hr Lyon stulit de omnämda efekterna, hvarvid jemväl upplystes, att köparen och onehafvaren af tjufgodset var den man minst anat, eller den förmögne hemmansegaren Anders Steis.on på Eklanda i Fessborgs socken, :om i nära tio års tid förset: hr Lyons hushåll med mjölk; ty fader Anders hade ej hållit sig för god att i smyg mot en spottstyfver tillhandla sig jernstänger, en vagasaxel, sagnsfjedrar, tömmar och betsel, som drängen stulit från sin husbonde. Vid polisförhöret medgaf Sven:sön, som var synbarligen generad der han stod bredid tjufgodset, hvilket han varit nödsakad att sjelf hitföra, det han köp: detsamma under vintern af illtslade Andersson, men att han betalt sakerna uuzeför efter deras värde, eburu han ej kunde erinra sig hvad han gifvit, ty han hade klent minne, dessutom hade han ej kunnat föreställa sig att dessa varit stulna. Den tilltalade vidhöll hvad han förut appgifvit, att han för alitsammans blött erhållit 36 sk. rgs och tvenne supar, hvadan den rike bozdea sisat sig mycket benögen att få köpa mera. Konstapela n:o 25 Andersson upplyste, att när han nåsra dagar efter Johännes Anderssons häktande träfat bonden Svensson och tillfrågat honom om hsn håde sig något bekavt om det stulna, hade denne förnekat att han köpt rågot af drängen. Anders Svensson medgaf väl riktigheten af konstapeln Anderssons uppgift, rosn sade sig vid dennes fråga frukvat att möjligen blifva straffad som tjuf, om ban erkände, och att han der öre förnekat för Andersson bvad han nu vidgått inför poliskammaren.o Målet bar sedermera förevarit vid rådhusrättens andra afdelning, som dömt drängen Johannes Andersson till Ansvar för tillgreppet, men den rike bonden Anders Svensson kunde ej fällas till mer än 3 rdr 16 sk. bko för handel med misstänkt person, dock torde Han numera vara känd i ortens. (G. H.T.) pa EN uar es