Aftonbladet – 2 september 1857, sida 3

sitter handfalilen och vaktar sina ekonomiska fördelar, utan att ers våga lyfta vingen til! lygt eller skärpa näbben för annat ändamål än att hacka i sig. Stadens damer umgingos icke mycket med Amy, som ocksä, utom i boden naturligtvis, behandlade dem tämligen vårdslöst och lät dem känna en viss öfverlägsenhet, som ej passade bra ihop med begreppet om Qvinnan t sin fullkomlighet. Afven hennes drägt visade hur hon sträfvade med att vara karlsktig. Den var qvislig, men med en hop förändringar, som gjorde rörelserna mera fria och lediga, och var dessutom alldelös oböroonde af modet, Hon klädde sig snyggt, smakfulit, till och mel prydligt, varmt eller lätt, slltsom årstiden fordrade, utan att det allraminsta taga notis om huru det brukades i Paris. Det var endast som handlande i sin lilia inre bod (mödehandeln) hon visste reda på sådant och ganska väl förstod att begagna den lilla stadens fåfänga att vilja likna — Paris. Resan till Abro. En vacker resvagn stod förspänd framför Amy von Rauchs boning fyra år efter sedan hon förvandlat sin firma till den mera klinsande Berndtssons enka komp.n En skjutsdräng gick knotande fram och ter, tittande på de blanka seldonen och lyfande på ena bakhjulet emellanåt; men ingen :esande syntes till. . , Ja, nu har klockan slagit åtta och jag ska, an i min lilla vän, ha väntpengar af kärinen... Hm, att låta hästerne vänta såln I detta ögonblick kom Åmy ut på trappan, slädd uti blus och i handen bärande en gar a flätad läderpiska med silkessmäll på ndår. Hvad mumlar du om ?