Aftonbladet – 2 september 1857, sida 2

skenanle pulsar hastigt förde honom mo! grafven, Han märkte väl, han, att Carlina var upp? nätterna i ända; ty ban kunde ej åra en djup suck utan att hon kom in till honom. . 3 Nej, lägg dig, Carlinal bad han. Hvila 1giD Ja, bäste Berndtsson, jag hvilar nog; men vaknar, liksom dy, emellanåt. Du skall icke tro att jag vakar, nej bevars, jag hvilar mig mer än nog. Detta sade hon; men Berndtsson visste nog hvad han borde tänka, och betraktade red bekymmer sin hustrus bleka anlete, på hvilket sorgen kämpade med önskan, ait se rask ut, om herraväldet. Solen höll på att gå upp en mörgon, och några strålar glindrade på rutan och skeho in genom den måla.e rullgardinen samt spridde halfdager i rummet. Hvad är klockan na Fyra, tror jag... Huru är det med di Bernätseön ? Har du fått sofva?, Rn Ce Nej, smålog han, jag kan gerna vaka, jag; ty jag får nog ersättning... en lång sömn. Jag har tänkt på dig, Carlina, tänkt på dig hela natten. Och du bar inte kallat hit mig, utan vatyst. Jag trodde ett du sof. pCarlina,, itertog Berndtsson och lyfte sakta den matta handen från täcket, vkom hit, kän hur brännhet handen är, kän hur pulsen än hoppar fram och än släpar, som en vingskjuten sparf! Snart kan han intetdera.n . Men sommaren kommer, Berndtsson; låtomi 088 hoppas ändåln nJa, jag hoppas visst, Carlina, ja, det gör jagg ng min stackars, älskade Vårdarinna, du, som antagit namnet och tvånget att heta min hustru, du, min Adas mor, .. rit