Aftonbladet – 2 september 1857, sida 2

gt de stadganden tor fall at konungens sjukdotr, som innehållas i S 40 regeringsformen. jemförd med 8 7 riksakten. Ridderskapet och adelns förmiddagsplenum i dag företedde ånyo en af dessa. inkonseqvenser, hvarvid man under denna riksdag beklagligtvis från detta ständs sida blifvit van. Sedan ekonomiut:kottets betänkande n:r 81, som afstyrker motion om befrielse för ångfartyg, som göra reguliera turer, från skyldigheten att taga lots då de komma från sjön, blifvit af borgareoch bondestånden afslaget gamt af adeln återremitteradt efter en diskussion, hvarunder alla talare, med undantag af tvenne, biträdt motionärens åsigt, hade utskottet på den grund, att två stånd fattat beslut i enlighet med motionen, och flertalet inom adeln synes hafva instämt i samma mening, frånträdt sin förra hemställan och tillstyrkt en underdånig skrifvelse derom, att ångfartyg, som enligt på förhand upprättad: regeturer göra reguliera resor, måtte befrias från. skyldigheten att kommande från sjön taga lots. Detta betänkande förkastades nu i dagens plenum med 22 röster emot 12, gedar frib. Raab och grefve: Björnstjerna förgäfves visat, dels orimligheten af att, enär i land de 30 ångfartyg, som utomskärs göra eguliera resor, endast 9 finnas, somej erhållit särskilta kongliga resolutioner om befrielse från berörde skyldighet, icke göra undanteget till regel, dels ock grundlösseten af hvarje farhåga för säkerhet tili Iif och gods i detta afseende, samt att lotsverket väl. borde anses vara till för trafikens skull, icke tvärtom. Samme talare påpekade äfven den inkonseqvens, som obestridligen skulle ligga deruti, att sedan ett utskott frånträdt sitt förra beslut och fattat ett motsatt på grund af de anmärkningar, som inom ett stånd föranledt återremiss, samma stånd nu ville förkasta det betänkande, som biträdde dess åsigter. Men från husets yttersta höger bördes nu ett helt annat språk. Grefve Puke försvarade lotsverkets anspråk. Statsrådet grefve Mörner upplyste, att meningen med tillståndsresolutionerna endast varit att från lotsafgifter befria de ångfartyg, som ej begsgna lots, men ingalunda att lösgöra dem från skyldigheten att taga lote. Största rikedomen på sällsamma argunenter visade sig emellertid hr Printzenskjöld besitta. Han ordlade vidt och bredt om den okunnighet, som lätt kan förefinnas hos ångfartygsbefälhafvare, likasom om dessa sjelfva skulle stå vid roret och ej af eget och rederiets intresse finna sig uppmanade att hälla pålitliga lotsar i sin tjenst. Han förliknade lotsverket vid en regering, som alla behöfva och alla derföre måste betala, och be: svarade invändningen om det haltande i denna liknelse dermed, att icke alla ega den rätts och dygdekänsla, som, gör all regering öfverflödig, hvarvid den värde och rättslärde ledamoten tycktes förbise den sammanblandning af regeringsoch domaremakt, som detta hans yttrande innebar. Slutligen förklarade han, i likbet med grefve Mörner, att en återremiss ofta medgifves af motsidan, emedan en dylik. åtgärd är så oskyldig och på det hela taget ingenting betyder, hvarföre man nu ej heller dervid behöfde fästa sig, utan, obesvärad af förut fattade beslut, helt enkelt afslå. Detta sista argument synes egentligen ha verkat på ståndets plurelitet, hvars beslut således innebar ett godkännande af den satsen, att en återremiss är någonting bra oskyldigt och egentligen ej är att betrakta annorlunda än såsom en slags jeu de commerce. en sällskapslek, hvarmed man kan sysselsätta sig på de stunder, som lemnats lediga från de stora parlamentariska hasardspelen. Det vore intressant att förnimma, huru dylika argumenter skulle emottagas i Englands underbus, om de der framhades af en ministez eller af en i debatterna grånad ledamot, Och hvad skulle man väl i England, eller till och med i hvilken liten tysk stst som helst, säga om en kammare eller kammarafdelning, som af dylika argumenter förmåddes att handla tvärtemot en under samma riksmöte uttalad öfvertygelse? En sådan mottaglighet för vissa intryck, en sådan verklig guttaperchanatur tyckes vara Sverges riddarhus ensamt förbehållet, på samma gång det, i fråga om tideenliga r-former, ej sällan visar sig ega en motståndskraft, som förmår trotsa icke blot: de bästa srgumenter, utan sakernas egen natur och nationens högt uttalade önskningar.