Aftonbladet – 2 september 1857, sida 2

digt, bör ej gifta mig; men jag kan ju få älska en flicka-och tänka på henne i min enslighet, och på Carlina skall jag tänka, på er hustru, Berndtsson, som den bästa och ädlaste qvinna jag lärt mig känna, och glädja mig åt att hon gör er iycklig. Ni är icke egoist, Edler, sade jag. Jo, jo mycket, Jag är nog stor egoist att vilja ha ett rent samvete. Är det icke egoism nog, det, herr Berndtsson? ... Så skildes vi, Carlins., Carlinss ögon glänste af fröjd. Hon hade ändå i sitt hjerta ofta tviflat på att Ernst, den raske sjömannen, skulle ha sgjelfförsakelse nog, att, om han älskade henne, derföre att det var rätt, försaka. Men så var det ändå; nu förstod hon nog, att hon och Ernst vom rande åt hvarandra. Nu, Carlinan, återtog Berndtsson, nu vet jag, att Ada får både mor och far... Gudi lof, jag känner Edler, så :tt jag kan öfverlemna mitt barn äfven åt honom! . Carlina teg, Det föreföll henne så underligt, att Berndtsson med sådant lugn talade om Edler. .Jag har fått bref från Edler, återtog han, just i går. Se hir, läs! Carlina tog brefvet. Hon darrade bäftigt, men gick bort till fönstret och läste tyst följande: : Bahia den 14 Januari. Bäste herr Berndtsson! Mr De genom min syster gjorda reqvisitionerna på kaffe skall jag efter bästa förmåga effektuera. Kaffet står här på orten till 4600— 4800 reis (nemligen godt fast) och står till 5000 fritt ombord. — Ni torde helsa min syster, att jag fått hennes bref och skall uträtta hennes kommissioner i första f:anska hamn jag berör, eller kan ke i Bordesux, dit jag nu till en del lastar. ä Jag ser af hennes bref, att ni, herr Berndtt