Aftonbladet – 1 september 1857, sida 3

RA Var så (Insändt.) Kammarorgeln. I vårt land-har kärlek till. koraloch annan andelig musik hos! allt flere vaknat; men för! denna gren af musiken funnos-tillförene inga andra instrumenter än pianot eller möjligen en. och annan liten orgel efter samma konstruktion som våra kyrkoorglar. Dessa instrumenter äro, -åtminsrone i dilettanters hand, behäftade med enviss :oböjlighet, -som icke tillåter deti mtsikaliska känslan att inlägga någon egentlig nyansering på de särskilta ackorderna, der harmonien eller sångens innehäll kunde kräfva det. Denna brist är sedan ett år afhulpen, derigenom att hrr Josefson och Dannström hvar för sig öppnat exposition och försäljning af s. k. kammarorglar. Dessa instrumenter med sin mjuka, ljufva, runda och fylliga ton, icke olik menniskorösten; äro:särdeles egnade att stämma sinnet. för allvar och.andakt. Hvarje ackord i en koralsats kan å dessa instrumenter stiga från ett knappast hörbart: piano till en förvånande styrka och åter sjunka nedtill ett liksom i fjerran bortdöende eko. Från: flere utländska: fabriker utgå sådana kammarörglar.. De franska utmärka sig genom mångfalden af s. k. stämmor, hvilka på det angenämaste smeka örat och äro särdeles lämpliga t. ex. vid ett tvåstämmigt mellanspel, ehuru dock vid ett fullstämmigt ackord; särdeles i förening med sång, de undr tonerna naturligtvis mindre bjert kunna framträda. Vid all koralsång möter dock den olägenheten, att alla våra koraler äro satta för sopran, alt, tenor och bas. Der nu icke en hög sopran är att tillgå, blir koralsången ofta ett skrik, en våldsam ansträngning art framtvinga de höga tonerna. Och ee tränsponera en koral i en annan tonart, tvi å-tre ner lägre än. den -ursprungliga,; och dervid bibehålla Heffnerska koralverkets mästerliga harmonigångar,