Aftonbladet – 29 augusti 1857, sida 3

som ej finnes i Tyskland och andra delar af kontinenten. Anstalerna i sofrummet äro drägliga, ehuru knapphändiga i jemförelse med hvad England har att bjuda på; men den störa renligheten i de svenska husen ger ersättning för många brister. Sättet att lefva här är det oaktadt icke sördeles angenämt för främlingen. Det fins intet botel, med undanag af Kahns, der man kan få både rum och mat. Det vanliga bruket är att byra rum samt intaga sina måltider på en restauration, af hvilka det finnes många rätt billiga, ehuru ej särdeles goda. Den bästa och fashionablaste är Davidssons. Rummen äro mycket dyra, i synnerhet nu, då riksdagen ör samlad och staden kvimlar af resande från landsorten, och lefnadskostnaden är ej billi gare än i Berlin och större än i Paris. Jag har funnit att det ?: ostar lika mycket att vistas bär på stället, som att ress med skjuts i de norra provinserna. Svenskarhe taga sig van ligtvis en kopp kaffe straxt de stigit upp ur sängen eller till och -mec förut; en bastant frukost kl. 9 eller:10, middag kl. 3 och tå till sftonen. De förmögnare familjerna äta sin middag en. eller två timmar senare. Middagen och ofta äfven frukosten ioledes med en so örgås med anjovis och ost samt: bränvins Sop-; pan, som vanligtvis är söt, kommer i midten eller slutet af måltiden, och den vanliga deserten är sylt: med vispad grädde. Jag bar haft tillfälle att iakttaga svenskarnes passion för socker, som en: del ;tyckes; använda till nästan alla rätter, med undantag af fisk och ostron. Jag har ofta sett dem strö socker i kräftstjertssoppa.. En älsklingsrätt är rå lax, — en stor Jäckerkef, säga de, men jag har -sl-; drig varit nog huvgrig för att kunna äta den. Köttet, hvarpå finnes riklig tillgång, är sällan väl lagadt. Det oaktadt måste den vara mycket kräsmagsd, som ej kan lefva tämligen godt i Stockholm, i -synnerhet om han ofta är bjuden i enskilta familjer, af hvilka många ba förträffliga kök. Såsom nation betraktade äro svenskar;e myc: ket gästfria, och i synnerhet mot utlänningar. Det finnes måhända intet Jand i Europa, der: resande bemötss med så mycken vänligbet och i sällskapslifvet åtnjuta så många privilegier. Detta är för dem ett så mycket lyckligare för hållande, som landets konventionella plägseder i äro strängare än de garola medernas och per: sernas lagar. Ingenting väcker större skan-i Å dal, än en öfverträdelse af e tusende små I formaliteter hvarmed ättlingarne af de heder: liga, rättframma gamla skandinaverna på ett eller annat sätt låtit fängsla sig, och vore ej )la . möjliga eftergifter beviljade främlingen, skulle Hlifvet här bli honom tungt nog. Dessa vånör hafva visserligen hos svenskarne blifvit en andra natur, men de äro icke-desto mindre fen falsk natur och gifva sällskapslifvet en Åstelhet och ett tvång, som äro Verkligen pinsamma. Sverskarne sätta en ära uti att anÅIses för det artigaste folk i Europa; Voltaire kallade dem Nordens fransmön,; och de äro mycket smickrade af detta tillnamn. Minh huru mycket bättre att: kalla sig svenskar! att bibehållå sina förfäders präktiga, manliga karakter, än efterapa ett folk så oli; a dem till härkomst, karaktsr och historia. Dessa neningslösa, ceremoniösa artigheter, som kläda den hflige flyktige, qvicksilfverartade fransmannen godt nog, förefalla löjliga och affekterade hos den reslige, allvarsamme ooh try ge svensken, Den intelligentare delen af svenskarne inse detta. väl, men e känna sig makt. lösa att -göra motstånd mot inflytelsen af ett Kof, som var helt och hället franskt till och med före Bernadottes tid. oVi äro ett folk af apor, sade::en af dem till mig i bitter ton. Gustaf III var i sin smak och till sitt lynne helt och hållet fransman, men svenska nationalitetens ruin i Stockholm var redan börjad när han besteg tronen. Seder -och-bruk i det nuvarande Stockholm utgöra en kuriös blandning af engelska och franska elementer, de senare dock naturligtvis öfvervägande. I sin drägt äro gentlemännen engelsmän, men med öfverdrift. På intet annat ställe får :man se så enormt höga och styfva svarta skorstenar (oriktigt kallade! hattar), ingenstädessådana rakskurna öfverrockar, som täcka ända till bälarne; Ni kän sticka alla karlar ni ser, liksom en rad knappvålar, i ett nålbref; så alldeles efter samma i mönster äro de klädda. Men mnör ni möter : en at dessa dystra likbjudaregestalter, tar han HH Aa sig batten med ensartighet, som är mer än i: fransk; han håller den måhända till och med I (ä handen medan han talat; ni tår bonom ij! hand och antar hans inbjudning att följa hoi nom hem. . Sedan-ni väl är der, helsar han: för andra gången på er med samma ceremonier, liksom ni nu först räkats; han söger:js Tack för sistI och när ni slutat ert besök! och tar er hatt för att gå, tar ni afsked iöed7 ce samma högtidligbet. :Vid middagensäla sig j gästerna med allvarsam uppsyn omkring bor. 1 csn med knäpta händer, innan de sätta sig! ned. Detta upprepas vid uppstigandet, hvarefter de bocka sig för hvarandra och töga.! värden och värdinnan i hand. För ej länget eedan var man tvungen att efter :en bjudning : aflägga en skyldighetsvisit för att tacka vär:s den för hans välfägnad, och han blef i följd c deraf nödsakad att bjuda dem. alla till en ny! middag; så att tillställandet af en middagsbjudning alltid inbegrep två. Lyckligtvis upp, börde förbindelsen med den. andra, eljomt: kb kunde visiter och middagar omvexlat ad in-7d 1 Vid middagar och b ägt id mi ar supåer be; as ständigt I kvita handskar och hvita halsdukar, och van I ligtvis äfven hvita västar. Samma bruk iaktI tages vid begrafningar, der till .och med ku-:f sken, som kör likvagnen, är försedd med gläni sande hvita handskar. Jag haren fasa för hvita ; balsåukar och begagnar mig af. mitt privile-.t gium: som resande attinyttja en svart. Jag B har aldrig kunvat förstå, hvarföre i England, 9 der gränserna mellan kasterna äro så tydligt b utmärkta, en gentlemans fulla toilett är hans u 5 b y a betjents livr. Skorstenarne äro intet skydd för hufvudet i rått eller mycket kallt väder, och det har fordrat ej litet mod från min sida. att visa..mig i pelsmössa eller filthatt. För: