Aftonbladet – 28 augusti 1857, sida 3

Den sjukes vänner. Låtom oss blicka in i skötet af familjerna! -Hvem är det väl som der vårdar och ombhuldar de sjuke? är det väl läkaren, han med kunskaperna och doktorshatten, han, som skrifver receptet, är det väl han ensam? Hvem är det väl, som fuktar den sjukes läppar med den läskande drycken, som svalkar hans hufvud eller som bäddar under det, så att de ligger fast och väl? Hvem är det, som sluter det qvidande barnet i sin femn och som Var kar länga tröstlösa nätter vid dess sjukbädd utan att klaga, utan att svigta, utan at ett ögonblick tröttas? Ingen annan än aottren, makan eller modren, det vill säga qvinnan. Och när den sjuke blir bättre, när gardinerna åter lyftas för att släppa in dager i rummet, när faran är förbi och tiden skall göra efterkuren. hvem är det väl då som tackar Gud och lockar in välsignelse med hvarje ljusstråle, och som, outtröttlig som alltid, med lika spänd, men gladare uppmärksamhet fäster sig vid hvarje liten omständighet, alltid färdig att hjelpa ceh lindra, trösta och hugsvala? Hvem har väl lefvat, som ej vet hvilken det är, som ej i feberyran beständigt sett en varelse i qvinnodrägt, liksom sväfva omkring i rummet, som, då nattlampan tändes, icke såg att det var denna späda varelse. som vårdade dess låga, och när dagen randades icke såg att de! var hon, som först gläntade på gardinen för att dricka ljus och genast derpå frivilligt återvända till gjuklingens mörker? Och då vi ändtligen fått en vederqvickande sömn och vakna stärkta, hvem var det väl då som så trofast blickade oas in i ögonen och smålog af fröjd? Jo, en qvinna, hon, som lofvat älska mannen i lust och nöd och nu uppfyller sitt löfte, Carlina hade gjort detta löfte, derföre blef hon qvar hos Berndtsson. Stadens begge lä