Aftonbladet – 28 augusti 1857, sida 2

till redaktionen, som ansvarar för -medlens öf-4 verlemnande till den nödhjelpskomite, hvilken ilS afton kommer att härstädes bildos. I Vår pariserkorrespondent har uti det bref, som vi i gårdagsbladet meddelade och som en er tillfällighet kommit att fördröjas, alat den förmodan, att frågon om Donaufurstendömenas förening eller icke-förening skulle vara afgjord i och genom det biläggande -f tvisten om de nyaste valen i Moldau,som egt ;umr vid kejsar Napoleons besök i Osborne. Så vidt denna förmodan, uttryckt i sammanbang med en erinran om kejsarens stora inflytande i rådslagen om Europas angelägenheter; skall innebära, att den politik, som det kejserliga Frankrike hittills följt, skulle äfven i frågan om furstendömenas förening blifva segrande, synes man häafva-ar-l; ledning betvifla riktigheten af denna förmodan. Såsom våra läsare hafva sig bekant, är det slutliga hufvudföremålet för den nu pågående tvisten rörande Donaufurstendömena, huruvida Moldau och Wallachiet skola eller icke skola förenas under en regering och en ärfilig monarki, eller om de skola förblifva särskilta landskap under Turkiets omedelbara öfvervälde. Det förra alternativet önskar af Ryssland, Frankrike-och Sardinien, med hvilka äfven Preussen förenat sig, det senare af Turkiet, England och Österrike, Det var i detta afseende som pariserkongressen -ick: kunde komma till något tillfredsställande resultat. Den upplöstes derföre med en upp: ji maning till Turkiet att inhämta landskapens i egen opartiska önskan i ämnet, innan frågan ! åter hönskötes till de europeiska makterne. Då utgången af denna tvist kan väsentligen; bidragatt ytterligare stärka vår östra gran-: nes, för Europas frihetredan nog farliga makt, ! böra vi icke iörlora den ur sigte ; ty den kan med :idarligen röra äfven oss vida närmare än det e, euth2a föremålets aflägsenhet eljest skulle gifva anledning förmoda. De nämda landskapehs förflutna historia, hvarpå det är nödvändigt att kasta en blick, för att kunna törstå de nuvarande politiska förhållandena, är i korthet följande. Alltsedan början af 16:de århundradet hafva Wallachiet och Moldau stått under Turkiets välde, men hafva aldrig ingått deri såsom vanliga paschalikat. Under århundraden har den förnämste embetsmannen, hospodaren, i båda provinserna blifvit utnämd af sultäner, hvarvid platsen vanligen lemnats åt den mestbjudande och följaktligen gifvits till pris åt de mest egennyttiga och vinningslysina beräkningar. uselheten af detta system ändtligen år 1821 var nära stt störa lugnet inom provinserna, i det at de å ena sidan hotades af Ryssland och å den andra voro utsatta för farorna af den gre. kiska revolutionen, togs ett steg för att förbättra styrelsen, och de båda provinsernas. hospodarer valdes af regeringen bland ett bestämdt antal af de högre wallachiska och moldauiska adelsmännen (bojarerne), och detta för ; lifstid. Efter fördraget i Adrianopel öfverensstämde det med ryska regeringens planer ; att konstituera Wallachiet och Moldau till en: enda stat, och naturligtvis äfven att ställa j denna stat under Rysslands och Portens gemensamma beskydd. Detta är just Jen politik, till hvilken Ryssland sträfvar att återgå. I stället för två hospodarer tillsattes genom val en furste öfver båda staterna; men Wallachiets och Moldaus representativa församlingar förblefvo dock åtskilda. Hospodaren eller fursten skulle hafva fylt 40 år, då han vald.s, vara bojar eller adelsman och naturligtvis infödd i furstendömena. Det faller af sig sjelit, att invånarne i Wallachiet utgjorde majoriteten, emedan detta furstendöme är betydligt större än Moldau. Den exekutiva makten stannade i hospodarene band, enär alla ministrarne utsigos, af honom. Lagstiftande församlingen i båda provinserna var helt och bållet aristokratisk. Uti Wallachiet bestod den af 43 deputerade, af hvilka 20 voro bojarer eller förnäma ädlingar, 5 voro biskopar och återstoden valdez bland den lägre eller landtadeln. I Moldau utgjordes iagstiftande församlingen af 35 medlemmar, af hvilka 3 voro biskopar och 16 bojarer, och återstoden bestod äfven här af lägre adel eller egendomsegare. Lagarne voro sådana man T kunde begära dem af en sådan konstitution. Skattebördorna föllo endast på den lägsta klassen, ty bojarerne, presterskapet och kronans tjenstemän voro skattefria. Detta system fortfor till ryska kriget. På kongressen i Paris insåg man nogsamt, att inhämtandet af provinsernas mening under den sådan konstitution endast hade varit en komedi, emedan hospodaren hade enväldig exekutiv makt samt bojarerne och biskoparne likaså voro enväldige i de båda provinsernas lagstiftande församlingar. De! föreslogs derföre, att man, för att erhålla en äf alla folkklasser fullt och fritt uttalad mening, skulle tillförordna en provisorisk styrelse. Porten afskedade således hospodaren och tillsatte två tjenstemän tillsvidare — kajmakaner, såsom de kallades — en för hvartdera landskapet, samt utfärdade samtidigt en firman, hvari grunderna och vilkoren föreskrefvos för den valrätt, genom hvilken de båda provisoriska församlingarne eller divanerna för ändamålet skulle väljas i de båda landskapen. Man afsåg att dessa divåner skulle uttrycka opinionerna inom de olika folkklasserna — bojarer, landtI till tant; han ville så gerna tala vid ant, sa I han. Ja, Ade lilla, jag skall tala vid honom. Och sån, fortsatte Ada, tog han mig till mm nn mm MM MAA AA MD rr B MD i