Aftonbladet – 26 augusti 1857, sida 3

gens upparbetande till ett uttryck för menniskans konstsinne, upplyst medelst anteckningår från en del tyska och danska parker. Inlednifigen till denna uppsats lyder sålunda: Menniskan bearbetar och begagnar sig af den yttre naturen och dess krafter för att upprätthålla och förbättra sin egen tillvaro. Men i och med detsamma, som hon odlar denva yttre natur, odlar hon sig sjelf. Och ju högre hennes egen odling stiger, med. destö större insigt och kärlek fortsätter och fullbordar hon den yttre naturens odling. Ifrån et blindt verktyg i den, egna nyttanhs tjenst har sålunda landtbruket utvecklat sig till ett allmera fritt, ja, man skulle kunna våga säga skönt yrke, för hviket knsppast någon enda högre mensklig verksamhet en gång skall kunna blifsa främmande. Jordens odling var en af menniskans första sysselsättningar under slägtets barndom. Den har gått och skall alltid gå i jemnbredd med hennes andliga odling. Och hunnen till den grad af bildning, hvartill menniskans avlag göra det för henne möjligt, skall hon i naturens odlicg ega sin förnämsta titåt gående verksamhet och i-landtbruket sitt förnämsta yrke. , Hvarje vetenskap, hvarje konst, eburu till sitt väsende fri, arbetar dock ytterst i den menskliga odlingens tjenst, och icke blott mennviskan sjelf skall i sin sedliga förädling uppvisa. frukteroa af detta arbete, uten äfven den yttre naturen bära arbetets förnämsta frukt i alla sina varelsers, alla sina alsters förädling och fullkomning. Trädgårdsodlaren är ock en länk i den stora arbetarekedjan, om äfven bittills en at de obetydligare och mera förbisedda, De punkter, på hvilka han hittills mest ingripit i det stora allmänna odlingsarbetet, hafva vi uti de föregående uppsat erna berört. I de följande bladen vilja vi sysselsätta oss med den art af detta odlingens arbete, inom hvilket cj blott för landtbrukaren i allmäcvhet, utan äfven för trädgårdsedlaren särskilt der öppnar sig en stor och rik utsigt öfver naturen och begges deras ställning till densamma. Förf. synes till sitt intresse vara lika mycket landtbrukare som trädgårds dlare och parkmästare. De enskita sskuppgifterns gälla emellertid alla sjelfva parkkonsten. Författaren beskrifver utförligt och lefvande åtskiliga parkanläggningar i 1orra Tyskland, i synnerhet vid Berlin och Hamburg samt i Danmark. Särskilta afdelningar af denna uppsats röra kommunernas arbete för naturomgifningarne, de offentliga parkernag8 samt kyrkogårdarnes vård. Förf. har i dessa stycken antydt många förhållander, som särskilt torde vara värda att af åtskilliga svenska kommuner behjertas. Allt för länge hafva dessa frågor hos oss varit åsidosatta, men utsigt torde vara för handen, att äfven de snart nog blifva frågor för dagen. Författarens stil är liflig och underhållande, ehuru man understundom märker en viss lemning af numera bortarbetad svulstighet; spr kets renhet är ganska lofvärd, då man besinnar, att så föga blifvit gjordt för detta ämnes språkliga behandling.