Aftonbladet – 20 augusti 1857, sida 2

olämpligt, men derersot sördeles lämpligt, att den droges söder om Mälaren genom Södermanland; de rekommenderade alltså sig och sia bana hos regeringen, som, på öfversie Eriesons tillstyrkan, hos ständerna ampelt förordade samma bana, med förkastande af den i på ständervas begäran tillsatta jernvägskomt6a8 officielt afgifna förslag om vestra stambanans riktning: Öfverste Ericsons plöteliga aflägsnande ur denna komiig, kort innan des: utlåtande skulle äåfgifvag, sedan han likväl förut deltagit uti dess förberedande öfverläggningar, utan att dervid bafva gifvit någon skiljektig mening i denna fråga tillkänna —— uppvactningarne på Drottniögholm sistlidne sommar och hvad dervid tilldrog sig — deartementschefens hr :Fåhreei; förfarande att a hr Ericson, sedan han afgått uvkomitån, fgifva ett enskilt förstag för att dermed sticka andan komitas, och att på samma gång unianhbålla allmänheten all: kännedom om komins betänkande, till dess: det redan var förszastadt och Ericson i stället blott efter nä sra timmars pröfning i statsrädet -plötsligen apptaget, såsom kunglig proposition — allt letta och hvad dermed sammanhänger skäll säl i sihom tid äfven erhålla sin belysning, men må här endast i förbigående vidröras. Regeringen åter önskade: anslag till Stockholms befästande, men tilltrodde sig ej att sjelf framkomma med: en sådan fordran. Hvem ver det då som, bytande den ena. arigheten emot den andra, stod tillreds? Jo, riherre Sprengtporten. Var det af tacksamhet eller icke? I släptåg med anslag till Söderteljebanan följa alltså anslag fill befösthingar omkring Stockholm, äfvensom det icke är någon hemighet, att starka befästningar anses blifva nödiga -vid -Södertelje till jernbanans skydlande, så framt icke just denna bana skall blifva, för att tala med hr Bildt, en utsträckt aand emot rikets fiender. Regeringen ogillade såledis jernvägskomiåns förslag till banans dragande norr om Mäaren och öfver Mälaren, hvilket förslag såiunda ej egentligen kom under ständernas pröfning, men upptog i stället, utan att någonenda auktoritet deröfver hördes, öfverste Ericsons förslag till norra banan; och framvar det till ständerna såsom sitt eget. Regeringens jernvägsproposition: gick i allmänhet genom uti det derför väl planerade statsutskottet; men sedan var det slut med framsängarne. Hos ständerna beviljades anslag zill de förut beslutade och påbörjade jernvägarnei Skåne och Westergötland — sådant skulle naturligtvis gå regeringens bön förutan — men för öfrigt följde nederlag på nederlag i flere punkter af regeringens och statsutskottets förslag, såväl i fråga-om at: bevilja de intill nästa statsregleringsperiod äskade anslag för åtskilliga jernvägsarbeten, som i fråga om satt besluta åtskilliga nya jernvägssträckningar för kommande tider, hvarmed åsyftades ait binda händerna på kommande ständer så till vida, att blifvande frågor om erforderliga anslag för dessa af rikets ständer beslutade banor skulle kunna, om -endäst två stånd bifölle anslagen, tvingas till förstärkt utskotts afgör.nde, naturligtvis med samma utsigter till framgång då som nu, i det man redan begagnat samma utväg för en. icke af rikets ständer, utan endast af två stånd beslutad bana, Söderteljebanan, hvarom mera längre ned. Att af öfverste Eticsonsock regeringens afvikelser från jernvägskomitåns förslag ingen blef godkänd, är först attmärka, i synnerhet st dem, som velat alltför mycket sätta jernvägskomitea i skuggan, eller som triumfera öfver ständernas beslu: i jernvägsfrågan sågom varande en förment lexa för -Aftasrå banan, så banan inom hufvudstaden. Om deremot jernvägen från Södermalm i Stockholm öfver Södertelje emot Katrineholm nu beslutats, så har man dervid från början haft att bålla sig till icke blott öfverste Ericsons utan äfven jervägskomitens auktoritet. Det är dock att beklaga, att denna ej fått väga lika mycket i fråga om Qvicksundsb:nan, den komitea äfven föreslagit, som i fråga om Söderteljebanan, båda banorna ledande till Stockholm ock till Katrineholm, hvilket senare i intetdera fallet blifvit förbigånget. Det är debna omständighet, som förtjenat att erbålia sitt särskilta kapitei och i någon mån äfven erhållit det. Det har blifvit vitadt att, genom uteslutningar ur regeringens förslag och gehom antagande af Qvicksundsbanan, det allmänna kunnat vinna fördelen af ändamålsenligare och fullständigare kommunikationer jerbte en besparing i u:gifter af minst 17,700,000 rår. Hvarföre har icke detta blifvit vederlagdt? Emedan det ej kunnat vederlöggas. Men om man, tack-vare denna riksdag, af nämde besparing nu onödigtvis bortkastar 53,679,000 rär på Söderteljebanan, skall man lerföre vid nästa riksdag nödvändigt äfven vortkasta de återstående 12 millionerna, eller fö hejda sig? Söderteljebanan afslogs emellertid af ridletskäpet och adeln; den afslogs äfven med betydlig majoritet af presteståndet; den bifölis med knapp majoritet af borgareståndet, ed större af bondeståndet. Alltså stannade vå stånd i strid emot två, och vid sådant örhållande kunde det vara tu tal om, huruida frågan rätteligen borde hänskjutas till örstärkt utskotts afgörande, eller utan vidare tgörande anses hafva redan förfallit. Det ehare yrkades på riddarhuset af hr R. Th. ——— HL OO OO OR OO ER EE ————— vd nåtsälen : der vi: finon haifaenor. feta må kad