Aftonbladet – 19 augusti 1857, sida 2

ligt! ... Och från Neapel och Wien, från Paris och Petersburg skulle jag dock hit för att döl, Aurora hade med ljudlösa steg närmat sig sängen. b Jaså, det är ni, sade Norrbin, snu är allt ra.p Ni är då nöjd, bäste Norrbin ?s Ja, jag hvilar så godt här inom det gröna omhänget.s Har ni sofvit? Jag vet ej... Jag tyckte att jag var vaken; men jag såg så mycket, erfor så mycket... Ett helt lif gick förbi mig i skiftande bilder, ej fort, nej, långsamt, tydligt, klart... mycket, mycket inom ett trångt rum, en kort tidla Och ni är nöjd ? Ja, nöjd att dö, fröken Aurora... Nu vill jag dö, det har jag förut fasat för och behöft bela min tro och mitt hopp för att vara lugn; nu behöfver jag ej kämpa längre... nu blir det ljuft att dö... då börjar drömmen omigen, då kommer uppfyllelsen I Ni är mat:, Norrbin, vill ni slumra ? frågade Aurora, då den gamles ögon slöto sig och hans hand föll tung på täcket. Ja, jag tror att jag är matt... Spela för mig . . spela de der motiverna ur requiem . . . låt mig höral Ra Aurora gick ut i förmaket, som låg två rum derifrån, och lät dörren stå på glänt. Hon spelade Mozarts requiem, sådant som Norrbin satt det för piano. De herrliga tonerna, majestätiska, sorgliga, men hoppfulla tillika, ljödo genom sälen och in till den sjuke. Han smålog och tycktes slumra. Thormahn smög sakta in i rummet. Den gamle sof; men utan att andas. Thormann lyssnade och kände med handen på bröstet om bjertat slog. Det var stilla. Då tryckte