är ofrälse och hon af ädel börd... en annan ssk, om det varit tvärtom, Fiiberrinnans ansigte, förut blekt af vrede. färgades af en mörkröd pionrodnad. Hon törblef tyst, ; Nej, så får det ej vara, mina goda föräldrar! ropade Aurora upprörd och störtade fram till sin mor. Mamma, mamma, för min skull skall ej split inträda emellan er begge!... Ack, ni äro ändå ej riktigt lyckliga, jag vet det!... Men, mammeo, tillade hon rörd och omfattade sin mors knän, här lofvar jag att sj:lf skrifva till Thormann och bedja henom ej tänka på mig, hellre än att mina föräldrar skulle hata hvarandra... Nej aldrig, aldrig! Friherrinnan strök mekaniskt de vackra lockarne ur sin dotters panna, lyftade upp hennes hufvud och såg de tårfylda ögonen. Baronen, som fann att:han burit sig dumt åt, hade stält sig vid fönstret och tycktes ej taga notis om något omkring sig. Pappa må afgöra allt, sade slutligen friherrinnan sakte, Var lugn, Aurora, mamma är icke ledsen för din skulll... Nejn, tillade hon och tryckte en kyss på fliekans panna, du har aldrig gjort mig sorg.o Och icke mig heller, inföll baronen, som blott sökte en uppslagsända för att försona sin häftighet, Stig upp, Aurora... se så, det var rätt. Kära Justina; jag menade inte så il:a, tillade han, låt det der vara osagdt! Kära Aurora, om du blir gift, så får du nog lära dig, att ett par makar kunna förgå sig och ändå hålla af hvsrandra rätt mycket. Man ör, hm, vd olika humör... också är det ett satans väder så bär på hösten, så att man blir mörk i hågen dessa mulna-dagar;, då en landtbrukare iete har annat än tröskket att titta omM. a Det är således bra igen, bästa pappal..: Se sån, tillade Aurora skämtsamt, men med tårade ögon, tagen hvarandra i fama och Jåt Aurora vara den, som förtonar det gamla grol:et! Låt det vara glömdt, det är ert enda barn som ber derom, och som vilkor ställer sin egen sällhet som borgen! . . Jag skall skrifva till Thormann; ban är för ädel och od att vilja störa eder frid; ban tänker som R g-.. Sö så, pappan, fortfor hon och fram