Aftonbladet – 14 augusti 1857, sida 2

—K SK KK H HH uu oo 0 Nu steg fältkarmrern in: och kysste med många vördnadsbetygelser nådig majorskans begge händer; bvilket hon lät sig väl behaga. . Nåh, min bäste fältkamrer, började majorskan, får ni ut mina penningar ur de gemena menniskörnas klor? De ha skrifvit hit och begärt anstånd; men jag svarade, att ni handlar i mitt ställe och satt jag ej blandar mig i affärerna. Jo, jag hoppas att svart utfå allt; en del har jag redan fått ut och placerat, som min nådigaste fru majorska täcktes inhämta af dessa handlingar. De äro riktiga inteckningar i goda egendomar och hos solida personer. Fältkamrern bläddrade genom en mängd protokoller och skuldsedlar. Bra!... Huru mycket är det? frågade majorskan. Femtiosextusen trehundratrettiotre riksdaler och sexton skillingar banko i en summa med sex procent utan bevillningsafdrag. Ja, och det ville det dåliga folket göra... hvad tycks? E Åhjav, smålog fältkamrern, sådant folk kan allt. Och all den godhet jag bevisat min salig mans slögt! Det var tacken. Å aTacksamhet, nådiga fru majorska, finnes ej nu för tiden; när jag menat som bäst, bar jag. rönt den svartaste otack. Ja, jag vet, ni menar Cecile... ja, den usla ungen, det oäkta barnet eller hvad oe var, som jag tog upp! Har hon inte redan förtalat migoch bat, att jag uppförde mig barbariskt, då jag ingenting annat gjorde än lät henne bli det, hvartill Gud ämnat henne... Men ni är så orolig, bästa kamrer. kanske amnet...n Nej, jag fruktar att jag blifvit kalls, afbröt kamrern; jag finner mig ej rätt väl. Min Gud ! ropade Bettina, framspringande, Mår du illa? Ack, du är riktigt blek... för Guds skull lägg dig och drick litet varm soppa ln Åh, det går väl öfvers, sade kamrern och lutade sig åt sidan. R