Aftonbladet – 12 augusti 1857, sida 2

—— — Jo, det är just det jag fruktar. Den här rofessorn har med sina elektriska konster alldeles förbryllat dig. Karlen är inte ohygglig; men, kära Aurora, han är en sådan der professor, en menniska, som icke lefver bland folk, har liten lön, små rum, och dessutom så länge måst undvara -menniskors sällskap, att han är verkligen menniskosk 88. Han säger ju icke fyra ord, när vi ha Lit honom tillsammans med vårt främmande., Åbjo, han lärde ju gamla mamsell Frykner att taga ut bärfläckar på siden, och fru Klagelin konsten att i hast få smör; är icke detta att ha gåfvor för sällskapslifvet? skrattade Aurora. Jaså-... nej, frukta ej för honom; han förbryllar mig alldeles icke, och detta af ett ganska giltigt skäl Hvilket då ? : 5 Jo, derföre, att Jag alldeles inte. förmår förbrylla honom. Han är riktigt förargligt lugn, den hederlige professorn.n Det gläder mig, lilla Aurora; eljest så är det väl mindre passande att han ensam besöker dig och att ni flera timmar sitta ensamma här uppe. ; Man anser mig då vara så svag, att jag behöfver bevakning ? Nej, icke så, lilla Aurora; men det brukas ej att en flicka ensam talar vid en karl... Det var ändå en verklig olycka, att vi fingo först den galne Norrbin hit; ban skämde rent af bort din musikaliska bildning, ty sedan har du ej låtit, oss höra annat än den:-der välsignade Haydn -med sitt eviga tri-trisla-lala-la, och sådant der, i stället för solidare och nyare musik, Sedan kom denne Thormann och förtjuste pappa med rördiken, öfversilning kemisk undersökning af kalkmergel, som ban fann der ute i storängen. sDet är en bädd snäckinfusoriero, inföll Aurora. (Forts.)