Aftonbladet – 10 augusti 1857, sida 3

ACL Harat Om cREarch at CD Ulven Anemmansadet, som blifvit. utbruten och bebygd, skulle när söm helst ; j med, hustru och. barn motsin vilja kunna drifvas ders -l ifrån och åtnöja sig -med en ringa löseskilling, ders före att hemmansdelen, efter en sväfvande och gods tycklig undersökning, icke anses vara en besutenhet och en rik granne villsmed denna lila lott öka sir jordegendom. . I .sådant afseende yrkar jag för mid del återremiss af denna punkt uti betänkandet. Ges nom inskränkning uti tiden för lösvingsrättens begagnande skulle besittn.ogsrättens. trygghet blifva J underkastad mindre äfventyr, hvilket u:skottet äfI ven med skäl anser vara högst önskvärdt. 3 Prosten Berlin, som instämde i det hufvudsakliga Jaf doktor Sandbergs anförande, hade sjelf köpt och sönderstyckat en större egendom. När 1853 års förfsttning utkom, hade talaren sökt påskynda styckningen. Det blefdå fråga om vsauve gui peut, När kontrakterna voro uppgjorda, yttrade flera af köparne med glädje: Nu hafva vi fått en fast bostad. Motivet till denna deras glädje låg uti kärslan att vara befriade från fruktan att hela sin lifstid behöfva vara drängar. Talaren hade sett.en mängd arbetare uts vandra till Amerika och Danmark, emedan de ej här kuade hafsa något hopp att erhålla något eget hen Deras lott var här att vara dräng ellee husbonde; och då de ej kunde ernå det senare, återstod för dem på ålderdomen ingen annan tillflykt än fattigs huset. Besutenhet är ett obestämdt uttryck. Arbetarens besutenhet ligger deri, att han eger ett hem; dit han kan återvända från arbetet och hvila sig. Talaren och hans likar kande ej vara besutna på !, mantal, ty de skola betala arbetet. Annorlunda är förHållandet med arbetaren: Då arbetet pu kommit till ära och anseende och betalss så högt, som nu sker, behöfves för ho om ej anhan besötenhet än! egna krafter. Enligt 1827 års förordning var det möjligt att få köpa mindre delår, men efter 1853 års förordning kansådant ej ske. Den senare författningen kan i mårga fall ej efterlefväs. I talarens hemort funnes stora egendomar, hvilkas egare naturligtvis hade ett stort antal tjenstfolk, hvilket gifte sig och blir, då det ej numera får köpa mindre jordlotter, par la force des choses stattorpare. Det mins:a missnöje ådrager dem uppsägning, hvarefter de ej hafva någon utväg till bergninog, utan öka proletärernas antal. Om de hade egt en egen koja, så vore det ingen nöd, ty arbe e ssknpas ej; men ingen vill belssta sig med dem, som ej ens ega ön plats att stå på. -Talaren; skulle vilja påstå, att egen bostad för den raske. arbetaren är den fasta punkt, hvarmed Archimedes ville röras: verldens Den arbetare, som eger ett hem, vandrar: efter stutadt arbete. förbi de stora: gårdarne hem: till sip låga koja, utan en afundstanke i sitt bröst. Beh fvas krefier till: fäderheslandets försvar, så är det från denna kless de skola hemtas. Äfven de, som ejrgynhe jordens sönderstyckningi parceher, erkänna sådana arbetares behöflighet; men vilja hafeå dem på Sågra dnils afstånd, af fruktan att depå gamla dsgar skola trycka kommunen. Tal. atförde exem på från densaf! hönönY inköptå och sönderstyckade egendomen; att torpare köpt sina små jordläppar och pw befunno -sigi en sjelfstandig och lycklig ställning. Efter 1853 års förordning får jorden i Skåne kj styc: kas Ä mindre! dotter En !v,, mantal. Hö södin fött kan omöjligen inköpas af den; som genom arbete skall förskaffa sig kapital. Köper han en mindra lost, så får han ej vid iimåntalsskrifoingen antecknas som jordegare. Köpets åtefgång medför dock många svårigheter. Säijärenskan hafva förstört köpeskillingen och ej ega något att betala med; han kan fara bortflyttad, ej till en-enuan provins, utån! till enannam verldsdel. Hvilka åtgärder skola då vidtagas? Tel. ingick i en kritik af 1853 års författning ocht sökte visa, att den-ej vore skrifven hied nödig oircumspection och blott: ledan?e til tråssek! Baligt denna författniog eger tW handtverkaf Tätt att vara besuten på mindre lotter;; emedan Han Hämtar sin bergning.till er del af sitt hand:vetk, Han köper en sådan lott och nedlägter kort derbfiursitt bandtverk.s Skall. han. då ej rå behålla den jordföttihan inköpt? Talaren mppläste åtskilliga fötrandön al sär: skilta domare i ohka trakter af riket samt ätdrag! ur artiklar i Juridisk Tidskrift, Aftonbladet och Svenska Tidningen samt åberopade ettaf Jagman Richert 1834 i derna fråga afgifvet yttrande tillstöd för sin åsigt om nyttan af större tirihet i fråga om hemmansklyfning. och. yrkade; i öfvörensstämrnelse med herr Hasselrots reservation, att em skrifvelse skulle afiåtas till Kongis Maj:b med anhållan om öppHaf: vande f ifrågavarande författningar åf år 1853 och 1855, så vid: de angå hemmansklyfning. Doktor Nordlander försvarade utskottets förslag och ansåg så nya. författhingar ej böra upphäfvas. De had v dessutom skal: för sig och gillades i utskottet af dervårasde jurister. För den fattigare klassen var tillräckligt sörjdt genom den i nästa punkt till-. styrkta utsträcknibgen i jordafsöndringen. Riksarkivatien, Nordström. ansåg införandet af en obegränsad, hemmansklyfning omöjligt utan att. tillintergöra hela vårt. kameralverk. Att yrka på en obsgränsad frihet i detta hänseende är ej att vara lagstiftare, utan moralist.De skäl, som fören sådan frihet anföras, hämtas också ensamt från känslans område. Förhållandet i andra europeiska länder vore annorlunda, emedan der ej funnes några allmänna besvär, som hvilade på jorden; genom att medgifva obegränsad hemmansklyfniog skall Sverges existens sättas på spel. Tal: ansåg 1853 års författning vara sådan, att ju mera den änfalles, desto bättre håller den profvet, och yrkade: bifall: till utsköttets förslag. 1 samma syftniog yttrade sig doktor Björkman. Prosten Carlander, nekade ej, satt varsamhet vore nödig, men denna varsamhet bör ej vara så stor, att den träder de naturliga rättigheterna för nära. Tal. ansåg det,vara vigtigt för arbetaren att ega en torfva, der han egde rätt att sitta qvar utan att kunna yräkas, och instämde ej blott med kähslan, utan också med förståndet i prosten Berlins åsigter och. yrkande. Prosten Emanuelsson omtalade den allmänna bedröfvelse dessa författningar i hans. hemort.förorsakat. Bondeståndets mening i-denna fråga vore afgjordt för en friare hemmansklyfning. i Att en frihet i detta hänseende sskulle åstadkomma fattigdom, kunde ej tal. inse,: Den, som :egde en mindre hemmsnslott, erhölle ju alltid deraf en del af sitt öppehälle och måste: berga sig bättre, än om Han vore aödsakad att lefva ensamt af sitt arbete: Ju mera sönderdeladt ew hemman är, desto bättre skötes det. Telaren instämde med prosten Berlin. Lektor Sondes anmärkte, att riksarkivarien Nordström också vädjat till känslan, då han yttrat, att. Sverges existens skulle sättas. på spel genom en obeZränsad hemmansklyfning. Hvad kameralverket-angår, så vore det till för folkets skull och ej tvärtom. Det vore ingalunda. omöjligt satt beräkna och uppbära skatter af. mindre dotter, och enskiltes fördel borde ej förbises för att minska embetsmäns besvär, Vislamans sätta en gräns för jordens: parcellering, borde man också sätta en gräns för dess hopsamånde på få händer. Om obegränsad hemmansklyfaivg medgifves, behöflde man ej mera befara att venska jorden skall styckas i delar om ett eller ett er tunnland, än att den skall hopsamlas.i några å egares händer. Det ena vore lika aflägse som det andra. Talaren instämde med prosten Berlin, ned hvilken också doktor Sandberg efter slutad diswussion förenade sig, enär -hans-yrkande om återreDiss af ingen blifvit understödt. Enligt hvad i lördagsbladet nämdes, bifölls genom 7oiering med 20 röster emot 12 utskottets afstyrsande af de väckta motionerna om upphäfvande af örordningarne den 13 Juli 1853 och den 20 Juli 1855, så vidt dessa författningar afse hemmansklyfaning. Emot detta beslut reserverade sig doktor Sandberg samt. prostarne Berlin och-Carlander.