Aftonbladet – 10 augusti 1857, sida 3

1) Uv TRUPVUIR ib IUI, UV VILL URUCEI TAISKL BRODIN af.-Lszzeri, den andre: uncer namn af Faro. På ) samrha gång bömäktigade man sig i Tibaldis por ) följ bryggaren Statsfields adress i London och blend ; Bartolottis papper ett bref, som Massarenti skrifvit j den 26 Maj 1857. I RIKSDAGEN I LÖRDAGENS -PLENA. j Ridderskapet och Adeln. Ealigt hvad.vi redan i ett postskriptum till lördegsi bladet berättade, blef på riddarhuset, vid val till ledamöter och suppleanter i förstärkta statsutskottet, Katriveholmspartiets lista den segrande. Sedan lottning blifvit arstäld mellan dem, som erbålliv Lk: röstantal, befunnos följande personer vars utsedda til Ledamöter: grefvarne C. Mörner, G. A. Sparre cch A. Lewenhaupt, friberrarne C. O. Palmstjerna, J. C. I A. Lagerfelt, OC. G. Falkenberg och A. W. Stjerais edt, hr S. G. v. Troil, friherre C. J. G.af Schmidt, herr C. E. af Chapman, O.-Printzeoskjöld och C. H. ; Möllersvärd, grefve .Os Fs Piper, hrö I Lilliehöcsk, iJ. P. F. v. Strokirch, A. D. Renutersköld, C. A. v. I Hofsten och G. F. Arnell, gtefveoF.U. Wrangel samt :brr O. Nordensvan och H.G. v. Holst. : JA dessa ledamöter hade en del erbållit 204 röster, da öfriga 203, hvilket sistnämde röstetal äfven tillfallit flera bland de öfriga på majoritetens lista upptagna personer, men hvilka genom lotining utsågos till suppleanter. Sedan des utom ordningen meljIsn dem de öfriga, som erhållit 202 röster, äfvenledes bliffit genom lottning: bestämd, förklararades följande hrr vara utsedda att, i den ordning de-här uppräknas, inträda såsom suppleanter: hr B. W..v. Printzenereutz,. grafvarne G. Lagerbjelke: och A,. Wachtmeister, hr C. H. Mörner, hr P, R. Bråkenbjelm, friherre K. S:jöldebrand, grefve M. Hamilton, hr. E. Carleson, hr E. G. Leijonmarck (alla vade med 203 röster), friberre C. J. O. Ablströmer, grefve C. Beckfriis, hr L. G. v. Uelsing, br E. W.af Edholm, friherre C. S. Bennet (alla: valde med 202 röster), ssmt: hr J. J. Hagströmer (vald med 200:r5stär). å. De flesta på minoritetens lista uppta na personer hade alla erbållit omkring 130 röster, bvåraf ws-r sig latt majoritetens öfvervigt utgjorde nårra och sjutio röster. Sedan den långvariga valoch Int: bingsprocsduren söm började strax efter kl 10 f. m., ändtligen omkring kl. !,, till 8 på aftonen : blifsiv. fuliänded och det slutliga resultatet tillkännagifret, uppträdde stats utskottets hittillsvarande ordförande vid denhariksdog, friberre W. F. Tersmeden, och afsade sig derna förtroendeplats, såsom skäl hvarföre bam åberopsde den ,omkistniog af opinionerna, om den: för i ket så vigtiga jernvägsfrågan, som sförsiggått rildarbuset inom den koria tiden Juni månad till Augusti, och af hvilken omkasiains talaren ansåg belt naturligt följa, att ståndet måsie haiva ändrat tankar om de personer, som böra sitta uti det vid denna riksdag vigtigaste utskottet, som är statsutskotiet. Presteständet. Vi återkomma nu enligt löfte till en vidlyftigare redogörelse för diskussionen om hemmaxmsklyfningen sistlidne lördag, hvilken diskussion öppnades af doktor Sandberg med följande anförande: Ingen statsekonomisk fråga kan vara vigtigare än dea förevarande, som angår hemmansklyfning och jordafsöndring. Ty när folkiasngden i ctt land tillväxer, år dot väl icke önskvärdt, att sådsnt endast skall öka antalet af backstugusittare, inbyses folk och arbetacefamiljer utan fasia bostäder. Men detta blir en oundviklig följd af folkökningen, om man icke medgifyver,och underlättsr jordevs: sänderdelning i mindre: lotter. Meninogarne kunna vara olika huruvida denna jorders delning helst bör ske gerom hen mansklyfning eler medelst jorsafsöndring. De sammansatta utskotten hafva avsett en utsträckt jordafsöndring sara mera) förmåniig eller åumisstone rhindre: ber Soklig. änven utvidgad hemvavsklyfoing., Ett besutet och välbergadt bondestånvd är utan ivifvel Syerses kärna, ty a:t Engiands jord eger af 200,000 stora possesgionater är ingalunda ibland det landets föresäden. Då synes mig delningen af Frankrikes jord uti 12,550,000 jordlägenheter vara vida att föredraga, ehuru dessa lära vara så små, att ungefär hälften deraf icke skattar mera än 5 francs och drunder. Irlands elände härleder sig icke från jordens delning emellan flere egare, utan ifrån ett in veckladt och viiunderligt underförpaktningssystemy; som. blifvit infördt på de stora jordegendomarne. De millioner menniskor, som utflyttat från dswa eländeis land, äro. väl bekanta. åa Frågan hos oss är huruvida, under en tillväxande folksaängd, det är bättre att så många, som kunna, förvärfva sig små sjelfegande hemmansdelar, eller a de alla skola nedsätta sig såsom torpare och ckstugusittare på andras egor? I kameral stikt h aoseende. och för utgörande af jordens servituter wr det visserligen limpligast, att hemmansdelarne cke blifva allt för små, då deremo: en utsträckt ordafsändring i detta hänseende icke medför synverlig svårighet. Men betraktar man frågan med afseende på menniskorna, så kan det icke försekas, utt förvärfvandet af. en hemmansdel, om än aldrig så liten, vore för dem önskansvrdast, ty dea blir leras egendom och kan lemnus i arf åt deras barn. Sådant är ej förhållandet med den lägenhet de inaehafva på andras jord. En lättad utsigt till egandet af en liten hemmansdel skulle kanske, tvärt emot hvad man eljest förmodar, fördröja mingen tjenstedrängs giftermål, som nu obetänksamt ingås, emedan har icke ser någon annan framtid än att arbeta för andra så länge han orkar och sedan falla på fattigvården. För min ide skall jag alltså vilja föredraga en mindre inskränkt och mindre försvårad hemmansklyfning, men vågar icke medgifva den fri och obegränsad, och vill derföre åtminstone tills vidare bibehålla grunderna uti 1827 års f rfattning. Hvad deremot angår de ytterligare inskränkninsar, som tillkommit uti förordningarne af den 3 Joli 1853 och den 20 Juli 1855, så torde det icke vara af nöden att de bibebållas. De vilja väl hindra någon att köpa eller såsom gåfva emottaga en mycket liten hemmandel, men. om den är arffallen, så kan dess egande icke förbjudas. Och egaren af en sådan obesuten hemmansdel kan komma i en besynnerlig ställning. Ingen medarfvinge eller granne vill lösa den. Den får ej lagfaras och således ej intecknas. Dn; kan ej u mätas, ty, då skulle den kunna försäljas på öppen auktion. Är den lilla hemmansdelen köpt, så får köparen ej skattskrifvas för ensamma, utan säljares skall qvarstå såsom egare och ansvara för gårdens onera. Men om säljaren är flyttad från orten eller om ban är u fattig, skall jan ändå qvarstå så-om egare. Köpet skall återgå, eter det. Men om säjareniicke: kan eller icke vill sterköpa? Skall;staten anslå : medel: till inlösen. Jetta, säger M. G. Danckwardt uti sina anmärkninsar om hemmansklyfning, vore väl en utväg; menp erigenom kunde sjelfva kronan i längden blifva föga esuten, om den ensam skulle bära all rikets obesuenhet.. Min mening är derföre att dessa ytterliare inskränkningar i afseende på hemmansklyfninen-må upphäfvas. ochman återgå till hvad härom tadgas uti kongl. förordningen den 19 Dec. 1827. Emellertid då de: är mycket sannolikt; hv.lket ock nom ett annat stånd blifvit upplyst, att på grund f 1827 års förordning många egare af små hemnansdelar blifvit bragta till tiggarstafven genom rika ;rannars begagnände af lösningsrätten, så torde det ara nödigt,att denna blifver inskränkt inom en viss id, eller åtminstone att egaren tillförsäkras en lösen, PA KR Ing tra pr jan Ira le Ven ch nn a IN 0 LT