Aftonbladet – 7 augusti 1857, sida 3

RBIESDAGEN. GÅRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet coh Adein, Statsutskoite:s utlåtande n:r 96, tillstyrkande enäggande af ett landtbrukeinstitat pi Alvarp:kusgssård i Saåuve och avslag derill af 175,000 rår, försnledde en något låsgre diskussion. Greefce D. Frölich klandrade, att denna fråga, som börde til den extra statsregleringen, blifvit af utkoitet företegen, innan hufvudtitlarne blifvit afgjor1a, och anmärkte det besynnerliga uti, att den kommit före just i sammanhang .ed frågan om jernvägarnes siu:lga afgörande. Tal. ansig utsko.tets försisg böra förkas as, emedan man dermed fammanblandat regleringen af landsböfdingens i Malmöbus län lön. Tal. snförde härvid det koogl. brefvet af den 24 Feb:uari 1837, enligt hvilket landshöfdingen, efier tal:s åsigt, icke kunde åtnjuta inkomsten af Alnarp lingreda till år 1862, då det skulle stå ständerna frist att omreg era l!sandshöfningens lön, dock så, Btt den nuvarande landshöfdingen skulle, så länze han sat: vid embetet, bibehålla sina förra lönevilkor. De: vore derföre bäst ait helt och bållet skilja Alnarp frän landshöfdingelösen, och för dence orsak borje man uppskjuta med institutets anlöggmrng till 1862, då det nu arande arrendekoniraktet opphörde. Tal! ansåg dst för öfrigt något lättsinnig: handladt, att till e.t enskilt sällskap, såsom det skånska hushålinivgssäliskapet är, öfverlemna en så betydlig sucsma utan att hafva någon verklig garanii för att den biifver väl och riktigt använd till det ifrågsvaraade. målets befrämjande. Satsrådst frih. of Ugglas visade med 1837 års koagl. bref, att lönen för landshöfdingen verkligen sar bestämd till 1400 tunnor spanmål, och icke till någon bestämd penningesumms. Det vore väl då detsamma, antingen de.na spanmål ntginge direkte från arrendesumman till landshöfdingelönen, eller först till kronan. och denna sedan skulie betala till landshöfdiagen dennes spanmå!. U;skoitets förslag var således ganska r.ktigt. Hvad åter sngår lönen för en blifvande landshöfding och möjligen då skeende regleriovg, så hade utskottet äfven förutsett detis fall, då det föreslagit, att de gjorda bestämmelserne om landsböfdingens löneförmäner afse endast den tiå puvarande landshböfdingen f-rifarande innehar embetet. Yrkade bifall. Hr 8. Gwon Troil ingick i ea längre historik öfver förhandlingarne om det nu föreslagna institutet och om stället för dess anläggning, skildrade rödvändigbeten af ett dylikt instivut för södra Sverge, och ådagalade noggranheten af de beräkningar, på hvilka kostnadsförslaget blifvit grundadt. Ansäg betänkandet böra bifallas. Grefve Anckarsvärd fann det ej grundsatsenligt, att, då man ejeit-så ifrigt motsäster sig den ringaste rubbning af indelningsverket, man här helt -eokelt föreslår borttagandet af en indelt boställslön. Tal. hade dessutom hört, att landshöfdingen afstått från 200 t:r spanmål, rom eljest årligea skulle tillfalla honom; detta vore visserligen vackert gjordt, men osäkert vore, huruvida han verkligen har rättighet dertill.. Vidrörde åtskilliga sndra olägenheter härvid och ansåg ett landtbruksinstitut, hrars n5dvåndighet han fullkomligt medgaf, kunna för billigare pris anläggas på annat sätt. Yrkade afslag. Frih. Paykull ansåg betänkandet böra afslås, hu vudsakligen derföre, att man föreslagit institutet: anläggning i Skåne, hvilke. icke behöfver eit sådant, då det är det bäst uppodlade landskap i riket. Sedan grefve C. Beckfriis och hr O I. Fåhreus 1alat för bifall, blef utskottets förslag bifallet med 44 röster mot 13. Statsutskottats utlåtande n:r 100, äfstyrkande väcki motion om beviljandet af anslag eller lån till en centralverkstad för tillverkningen sf den vid statens jernbanor nödvändiga materiel, bifölls. Ekonomiutskottets betänkande n:r 103, i anledning af väckta motioner rörande kongl. kungörelsen den 22 Maj 1852, angående särskilia stadganden i afseende på minderåriga personers användande vid fabriker och handtverk, föredrogs punktvis. Första punkten, der utskottet föreslår rikets.ständer stt uti skrifvelse till K. M:t anhålla om utfärdande tf det tillägg till 3 i koagl. kungörelsen den 22 Mej 1852, att den fabrikseller handtverksidkare, som betrtdes med att i arbete hafva antsgit barn utöfver 12 års ålder, som ej kunde förete intyg från p.s.or eller skolsty-else, att detsamma inhämtat det i folzskolestadgan föreskrifna minsta mått af kunskaper, skulle b ta 6 rdr 32. sk. bko, afslogs på yrkande ef frih. C. J. O. Alströmer. — Aodra punkten, der ut-kottet föreslår rikets ständer att hos Kongl. Maj:: snhålla, att, såsom tillägg till kongl. kungörelsen den 22 Maj 1852, ett stacgande måste utfärdas, hvarigerom arbetstiden vid spinerier, väfverier samt cigarr och tändsticksfabriker äfvensom andra i afseende å inverkan på arbetarnes helsa med dem jemförliga fabriker och inrättningar, för barn och yngre personer mellan 12 till och med 15 år bestämdes till 8 timmar om dagen, samt-från 15 till och med 18 år, till 10 timmar dagligen, bifölls. Liksaledes bifölls samma utskotts betänkande n:r 104, afstyrkande väckta motioner om ändring i föreskrifterna angäende allmänna beväriogen. Sedan de i sista plenum aflemnade kongl. propositionerna blifvit remitterade till vederbörliga utskott, åtskildes ståndet kl. !,9 e. m. Bondeståndet. Efter en längre protokolisjustering godkändes med ett tillägg af Sahlström enskilta utskottets förslag till skrifvelse angående förbättring af det lägre presterskapets löner och adelns inbjudning i fråga om en af voteringspropositionerna i jernvägsfrågan. Äkeeetemterar— ae RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. CC anmihaegkaobon os nt 1 UR 2 ART RARE CAR RR