Aftonbladet – 7 augusti 1857, sida 2

oek under tiden ifrågakomma, såsom till öfverste Erieson enligt slutlydelsen i kongl. brefvet den 12 sistlidne Maj, samt till telegrafinrättningarne. Under dylika förhållanden, samt så vida tuliverkets styrelse icke skulle kunna, utöfver statskontorets här gjorda beräkning af hit inflytande tullmedel, leverera nödigt tillskott, finner statskontoret sig icke kunna Du antaga en sådan tillgångarnes ställning, att det för vestra stambanans fullbordande begärda förskottet å medel, som rikets ständer framdeles skola anvisa, och af hvilka förskottet bör ersättas, kan af under händer varande medel af statskontoret utgifvas, — åtminstone icke förr, än bränvinstillverkningsafgifterna hunnit närmare årets slut till betydligare belopp från landtränterierna hitlevereras. En ledamots särskilta mening.åtföljer: och statskontoret framhärdar, etc., Denna särskilta mening är afgifven af statskommissarien Kock, hvilken yttrat: Som statskontoret, ej mindre i afräkning å blifvandt liqvider emellan statsoch riksgäldsverken, uader nästlidne år förskottsvis anordnat 3,500,000 rår, än ock: redan i medlet af år 1857 till -fullo-utgifvit hela det till -betalande år 1858 förfallna bidraget för riksgäldskontorets utgifter, 1,481,380 rdr, allt bko, samt möjligheten för bestridande af återstående utgifter, enligt 1857 års riksstat, hufvudsakligen beror på uppbörden af tullmedlen och bränvinsafgifterna, så, och då statskonioret för närvarande icke kan känna huru dessa intrader komma att ingå, anser jag äfventyrligt att nu ikläda detta embetsverk bestämd förbindelse att det ifrågastälda förskottet af 400,000 rdr bko under Augusti—December månader uigifva.. Detta statskontorets utlåtande förefaller i sanning öfverraskande. Då man vet, att statskontorets öfverskott för år 1855, enligtden nyligen afslutade rikshufvudboken, uppick till-2.742,441 rdr bko, och man med visshet bör kunna antaga, att öfverskotten för år 1856 måste uppgå till en ännu vida högre sumrna, men af dessa senare 1856 års ölverskott icke ännu veterligen mera än omkring 800,000 rår blifvit till riksgäldskontoret öfverlemnade, kan det icke annat än med skäl förvåna, att statskontoret skall finna svårigheter att på några månader förskjuta stt jemförelsevis så obetydligt belopp som :400,000 rdr. Då för öfrigt inkomsten af tullmedlen, att döma af de sista årens erfarenhet, istatskontorets kalkyl synes vara alideles för lågt upptagen; förmoda vi, stt en af regeringen infordrad upplysning från generaltullstyrelser skall vara tillräcklig för att häfva de oväntade betänkligheter, som nu mött från sstatskontorets sida. SNR