Aftonbladet – 7 augusti 1857, sida 2

seglen att svälla, och ändå så jemn som en assadvind; man märker honom knapt, fastän fn för fartyget fram, öfver outgrundliga djup. sin bana mot blomsterstränder. Der han säljer tolf tums plankor. och bräder, inföll Carlina. I dag är du rent af befängd, OCarlina. Finnes der då ingen poesi hos dig Åhjo, sade Carlina med komiskt allvar; men den der kaptenen har jag så der tämligen ofta hört omtalas och vet en gång för alla, att om berrskapet ej vore slägt, så skulle vi snart häri kyrkan få höra en lysning för Ja, bästa du, afbröt Amy, jag nekar ej dertill; men när jag icke kan få honom, 8å vill jag ingen ha, ty vi skulle passat ihop. Ja, som en nordanoch en vestanvind. Det blefve väl nordvest af, kan jag tänkan, skrattade Carlina. Gud nåde den, som komme i farvattoet för ett så eoliskt par! Er familj blefve en sådan säck, som Ulysses fick af vindarnes gud., Det der var en bit klassisk lärdomp, inföll Amy, som icke kunde låta bli att förarga sig litet öfver att hennes målningar af Ernst ej ville ta sig så väl ut, som ämnadt var. Men, återtog. bon, sedan hon bitit sig i läppen för att slippa svara Carlina, som i dag riktigt slagit sig på att vara förarglig, men rätt gör jag, som icke binder mig. Hvem skulle jag väl vilja ha af alla dessa herrar, som äro sä artiga och så småsöta mot 0ss, det svagare könet,.: Jag vet ingen enda, som jag ens kan vä. dera, ännu mindre älska. Skulle den svaga rankan, som hofmarskalken häromdagen i min närvaro (jag fick lof att följa mamma på borgmästarns bjudning) läspade om qvinnan, skulle den svaga rankan stödja sig mot något, så vore det mot ett friskt träd med frisk kärna och lummig krona, så, som humlerefvan växer i vildmarken; men icke som hon nu står i samhällets humlegård, slingrande sig kring hvar sin gamla gärdesårdsstör utan både kärna och krona, Det är ju eländigt att stå så der uppradad i ordning bland de andra fruarne och inte ha mer att