Aftonbladet – 7 augusti 1857, sida 2

det der, Cecile, du har försökt hvad det vill säga att vara en man underdånig.o SNej, bästa Amy, icke dets,: inföll Cecile, utan säg heldre, att icke sympatisera med sin man. Mitt giftermål var lika oriktigt å min sida som å hans; jag borde aldrig ha före. dragit ett äktenskap utan kärlek framför ett lif, der endast beroendet af andra var min olycka. Och till slut blir väl herr Abraham en alldeles förträfflig och ädel man,och du en hustru, som hade det felet att icke nog klart kunna fatta honom, som borgmästarinnan brukade söga ett helt år sedan hon läst en roman., Ja, kära Amy, att jag blef olycklig med Abraham, bevisar, gudnås, icke annat än huru oändligen böjlig och snart sasdt karakterslös en qvinna behöfver vara, för att kunna lämpa sig efter alla förhållanden. Men hon skall ej lämpa sig, hon får ej lämpa sig, ropade Amy och stampade med den lilla foten. Bästa Amy, det måste hon likväl, det är bennes plikt som makal inföll prostinnan, rodnande af harm. Om-bon icke gjorde det, så funnes troligen icke ett enda lyckligt äktenskap här i verlden, Min salig Adolf hade inga egenheter, utom vid Carlinas uppfostran; ty-deruti gick han en helt annan bana, än den Jag tänkte mig vara den rätts; men han hade ändå rätt, det ser jag nog nu; då såg jag det icke, och hade min vilja icke böjt sig inför hans, så... Amy eftersinnade länge. Slutligen afbröt bon tystnaden och sade skrattande: Vet tant, hela felet är att jag ej blef pojke I stället; då hade tant allt haft rätt ändå, och jag skulle nog uppfostrat min kära hustru till en lydig qvinna, som hade sagt: min herra, nin herralv Ja, bästa Amy, så der är det väl ändå, nföll Carlina; och det är också tämligen na urligt.o ; .Jaså, du också? Håller ej en gång 2 ned mig ?2 (Forte)