Aftonbladet – 7 augusti 1857, sida 2

glädja sig åt, än att den ena stören möjligen är litet mer afbarkad, och den andra litet mer risig och qvistig. Men, invände prostinnan, som icke hade mera än en bild för ett fullkomligt ädelt manligt väsende, nemligen salig Adolf, omen nu går Amy för långt; visserligen finnas många män, hvilkas kärna är god: Jag vill ej nämna salig Adolf, men. .. Jo, just salig Adolf, afbröt Amy. När allt kommer :omkring, så har tant ingen annan att taga till ändä. Men rätt kan tant väl ha; jag säger blott, att jag har ingen sett, som jag, stackars veka ranka, vill stödja mig emot, och ganska få, som jag ej skulle rent af snärja omkull. Du är alltför sträng, lilla Amy, sade Ce(6. Nej, jag har rätt, och har jag icke, så får jag rätt. Dessutom. finnes det besynnerligare folk än jag, till exempel Aurora von Waldner å Stensö, : som är en. riktig vetenskapsman: rr kemist, ornitolog och Gud vet hvad allt,.: Hon -har. råd. hon, -hon har isgen förmyndare hon. Gamle baronen är mycket smickrad af att hans dotter inlemnar rön till vetenskapssocieteten och får långa, artiga bref från lärda. professorer i Stockholm och Köpenhamn. 1I år skall: baronen med familj och professor Thormann göra en resa till Schweiz — kanske inåt Italien, emedan Aurora vill med egna ögon se en vulkan — och så tillbaka öfver Frankrike; England, Skottland och hem igen, fullastad med samlingar af alla slag. Det kan kallas att lefva. Jag deremot sitter i mina stora rum och läser, och läser, och så tittar jag ut mellan jalusierna och får se handelsman Grönlings bods pojke stående snedt emot på bodtrappan, klädd 1 linbår och rödspruckna händer, samt ett par hundar, som leka på gatan, och en gumma, som hämtar vatten ur brunnen vid hörnet, och så är den forskningen slut, och jag är hemma igen. Derefter spelar jag fortepiano en stund, och så syr jag, och så läser jag, så titter jag i fönstret, så läser jag igen, ooh