Aftonbladet – 6 augusti 1857, sida 2

fruntimmersbildning:i andlig måtto. Attsätta ett barn vid en grammatik och ett lexikon, att låta. det läså små andelösa sammandrag i historia och geografi med en massa namn, som stå i en rad på sidafi och i minnet, utan en enda mensklig id, som sammanbinder dem; att låta barnet pladdra katekesen och så peta fram, efter modell, några stela blommor eller några ruiner på papperet, och timtals, med svetten i pannan och de lifliga barnögonen stelt spända på ett notpaäpper, hacka fram sig på ett piano, beständigt 1 fara att ej räcka ut oktaven med de små fingrarne — säg! är detta väl annat än en tortyr, för att tidigt nog afskräcka detta barn från att läsa, rita, spela? Och detta lyckas också, om ej den egna fåfängan vaknar och tvingar till vidare framsteg — icke för eakens skull, utan för alt dermed kunna lysa, eller ock de naturliga; anlagen äro så stora, attde icke kunna skrämmas till tystnad ens! genom tortyr. Ligger ej i hela: denna lätt. utkastade teckning en bitter sanning; att hela uppfostran är tillstäld för andras skull och utan afseende.på barnets egen lycka. Carlinas far hade gått.en.helt annan väg. Hon fick ej nyttja snörlif, fastän sjelfva prostinnan, oaktadt sin eftergifvenhet, många gånger förestält sin man att Carlinas växt skulle alldeles förfelas. Jag tror att vår Herre, som skapat he1ne, bättre vet den saken än du, min gumman, blef hans småleende svar, och — snörlifvet kom -icke; Meä hon bör börja att spela nu, medan händerna äro mjuka., sade prostinnan, msoch läsa lexor nu, medan minnet är som bäst.. ter ett nej från prosten: Carlina skall ha fingrar så, att hon ken, utan att böja dem baklänges trycka ner tanI gentens, sade prosten. Vår Herre har ej