Aftonbladet – 6 augusti 1857, sida 2

tive arvinge, rom det påtrugat andet; det måste bevilja denne en stor skadeersättning,) tagen efter behof på det tyska området, lösbrutet från den danska monarkien, och det måste tillåta, att de tre skandinaviska kronorra förenas på konungens af Sverge hufvud. Idn om de tre folkens förening är icke ny; ännu mindre är bon, såsom man söker inbilla folk, inskränkt inom universitetsungdomens trånga krets. Hon är icke rätt och slätten skolastisk. dröm. --Hon har -på senere tiden blifvit behandlad af statsmän, af praktiska män, ja till och med af: danska furstar. Ar 1810 yttrade -.konung Fredrik : VI, då han uppträdde såsom medtäflare:till svenska trönföljdon, uti ett egenhändigt bref till Kerl XIII: Med fästadt afseende på de kritiska omständigheter, hvaruti de nordiska staterna och i synnerhet det konungarike, som E. M. nyss genom sin visdom och sina faderliga omsorger räddat, befinna sig, vänder jag mig till E. M. med den öppenhet, som ligger i mitt lynne, och med det förtroende, som vår gemensamma börd ingilver mig, för att förklara för E. M., att jag icke finner någon annan utväg till räddning från de faror, som bota de nationer vi styra, än den närmaste förening mellan dem. Jag smickrar mig med att E. M. delar denna öfvertygelse. Sire! Di känner alltför väl Nordens historia, för att ej vara öfvertygad om, att denna brist på enhet mellan folk, som hafva samma orsprung, samma religion, samma språk och samma seder, är orsaken till deras olyckor och deras svaghet. Jag behöfver ej försäkrå E. M., att ni skulle göra edert namn odödjigt, och att kommande slägten skulle välsigna edert minne, om ni begagnade detta tillfälle, som törhnda aldrig återkommer, till att sätta en gräns f.6r den söndring, som eger rum mellan två brödrafolk. Doe Hertigen af Augustenburg, som äfven öns skade blifva vald till kronprins, skref den 13 Juli 1840, då han afstod från sin ksndidatur, till Karl XI: Jag erfar, att den stora och lyckliga idn om en ubion -inellan Nordens tre konungarikengått framåt; att danska bofvet redan vändt sig till E. M. i denna hänsyn, samt att denna plan gillas och understödes af kejsar Napoleon I. Slutligen skref äfven Karl XII sjelf vid slutet af förra årbundradet, då han endast var regerande prins, till Danmarks kronprins, sedermera Fredrik VI: Sverges och Danmarks intressen äro desamma; minire vigtiga omständigheter hafva gjort dessa båda stater Blinda. för sina verkliga fördelar och för sin tillvårös bibehållande. Det är tidd-att göra ett slut på detta olyckliga förhållande och;att mellan dessa tre konungariken upprätta en lika nära som oupplöslig: union, på det att deras vänskap måtte göra em fruktansvärda för de äregiriga planerna hos deras! grannar, hvilka. söka att söndra demi:och att göra dem till offer för den afskildhet och den tvedrägt, som sje!fva naturen tye-. kes förbjuda dem.s Dylika auktoriteter uppväga dem, som sitta kring diploröstiens bord: Danmarks ställsing har (gjört frågåhs lösning uti den. skandinaviska unionens anda mera nödtvungen. Kooung Fredrik VII här icke alltsedan sitt uppstigande på fronen upphört attlemza sitt land bev:s på sti han Jifvas af de mest iosterländska afsigter. . Då han hvarken har barn eller några nära anhöriga, har han på sitt fädernesland. öfverfly tat hela sin omvårdnad. Vi hafva redan: sagt, att han är dansk tll själ och bjerta; han är mera populär bland mazsorha än någon af sina ministrar, mera än hvem det vara må bland sin omgifning. Han inser hvarifrån faran hopar sig mot hans land; h nser Danimärk på en gäng hotadt från tre håll: af Ryssland, som fikar efter att få genomfarten öppen till verldsbafvet, hvartill den danska regeringen innehar nycklarne; af Preussen, som, trots tullföreningen,.,qväfves inom sina, kontinentala grängor, och som för hvad pris -som helst vill sblifvacen sjömakt; af hela Tyskland, hvars politik bestör uti att absorbera så många stater söm möjligt uti det tyska förbundet. Fredrik VII ioser nogsamt, att det icke finnes någon annan utväg till räddning undan denna fara än de tre skandinaviska folkens förening till en enda staty och det är: så godt som säkert, att ban önskar lemna ärfvet till tronen åt den, som erbjuver de största säkerheterta för det danska tolkets. oberoende och lycka. Men det är-långt från att konuogen kan har la enligt sitt bjertas önskningar. Han är it. sakad att uppgöra sin räkning icke allenast med, granvststernas. motsatta intressen;m::de diplomatiska, fördragens .bsstämmelser, utan äfven med. dem-bland sina -egna -undersåter; hvilka tillhöra åntingerr bäns Tegeringspersonal eller aristokratien. Såsom vanligt, göras från det hållet inga eftergifter; det. personliga intresset går framför landets välfärd. Omde Tire skandinaviska folken förenades under en Tenda spira, måste ett af de suveräna HKöfven i norden försvinna och upplösa. .sig uti. dej landra. Ett hof mindre! Men hvad skulle det Ål väl då blifva af hela denna falang af mini lstrar, stora och små dignitärer, kammarher: rer, kammarjunkare. och rådgifvare? Hvad skulle det då blifva af hela denna kohort a bofmär, som endast lefva utaf återskenet aj det kungliga Majestätets glans? DRär det lång , bättre för denna skara formalister och para lsiter att spela under täcke med Tyskland: kabinetter, att står -hebiligt förstånd med ve: I derbörande i Petersburg. För hvilka faroi landet än må blifva utsatt i framtiden, så äl det säkert, att massan raf den danska byrå kratien icke skåll gifva vika för annatän öf vermakten; att af henne fordia, uppoffringar. I det vore att begära ett sjelfmord,; af. henne. , Historien lärer, att de privilegierade kasterns sällan utblo ta sig sjelfva: ) Vi återkomma :tilt fortsättoingens hvarut 4 ) författaren går härrdåre och ganska :oförbe f ) hållsamt in på den gestalt. som den reåtskan dinaviska frågan numera har antagit samt vi sar sig ega ganska noggran kännedom äfve; f den pyaste skriftvexlingen i detta ämne — LAK svoms. 4 NE SS er