Aftonbladet – 5 augusti 1857, sida 2

ens afbetalning . ... . . . 231,660,000, fdrager det i kontant erhållna lånebeloppet . . . . . 108,000,000, å utvisar skilnaden . . . o. 123;660,000, len förlust, som ett sådant lån staten ådragit; vilken betydliga summa (123,660,000) kunde iket besparas, om statsverkets ställning -medjåfve ett i 12 års tid utgående statsanslag till ernvägsanläggningarne af 9 millioner årligen. Men som, å ena sidan; ett så stort direkt årigt statsanslag för detta ändamål icke kan våräknas, å den ands:a sidan, jernvägsanäggningarne icke kunna eller böra genom smärre årligaanslags bestämmande dragas så pe ut. på tiden, att den påräknade vinsten ? dem blefve alltför aflägsen, så blir deraf a gifven följd, dått statslånssystemet måste tillripassi hvilket. ock af desallra flesta ledamöerna inom -riksständen därer medgifvas. Genomdenna enkla framställning torde frå;an: om statslån skall anlitas, få anses esvarad med ja; men deraf följer icke, att denna utväg skall begagnas, utan hejd,. utan allt afseende på : kommande tiders. lidanden, samt statsverkets försättande från ett stadgadt och godt till ett svigtande och vådligt tillstånd. Se här rätta. och enda grunden. för: det notstånd, som de till öfverdrift, för att ej säga till öfverdåd, .drifna jernvägsförslagen uppkallat inom tvenne riksstånd.:. Dessa tvenne rånad (adeln och presteståndet) vilja, efter nitt förmenande, raskt fortsätta de redan påbegynta jernvägsanläggningarne och sky icke att dertill använda statslån ; men derefter vilja de :rbeta på jernvägarne blott med direkta an-lag af besparingarne, och vilja, icke på något vilkor antaga det så kallade jernvägssystemet, itan motsätta. sig .derföresmed bestämdhet anslaget beviljande till sådane arbeten, som -:in!eda på detta vidtutseende system och deraf öljande lika vidtutseende och öfverdrifna statsjänesystem. Under riksståndens gemensamma öfverläggingar. rörande jernvägsanläggningarne. har nan med. glädje och odeladt bifall åhört den äl hållna, ja sköna, upplysande och uppmunrande framställning öfver rikets finansiela ch ekonomiska tillstånd, som chefen för fiia ssdepartementet meddelade ständerna. Den, om skrifver dessa rader, var säkerligen icke len minst tillfredsstälde, ty, efter bans föraenaude, var talet icke ensamt vackert, det var ock sant och varsamt, ja varnande för ifverdrifven skuldsättning för dem, som med lugnt sinne följde talaren och uppfattade talet i sitt hela sammanhang. Jag åsyftar här, och påminner derom hvar och en då närvarande shörare, att talsren tvenne särskilta gånger sade, att jernvägsbygnaderna borde till en del uttösas med statslån, ehuru han under vissa tydligt angifna förutsättningar ansåg statsverket 12 år härefter kunna komma i tillstånd att bära utgifterna för ett statslån, af ända till 110 millioner, nemligen 6 inillioner årligen. Jag bekänner, utan omsvep, att jag, före deta tals hörande, var för min del benägen att gå vida längre in i statslånesystemet än nu, Bedan jag ähört detsamma, och jag hembär lerföre talaren min uppriktiga tacksamhet för den hejd han gifvit mina förra åsigter, väl vetandes, att många ty värr finnas, som annorlunda uppfatiat talet och derpå grundat ätgärder i motsatt syftning. Käre vänner, redlige svenske män! Jag vågar frambära en,anspråkslös önskan: hejåen eder medan tid är, öfverlehinen åt kommande lugnare tider denna sorgliga tvist, som au söndrar sinnena och hötar med tvedrägt tider som stunda!