Aftonbladet – 4 augusti 1857, sida 2

fn förlähade honoih ett vördhadsbjudande yltre, hvartill också en reslig växt öch någonting fint i anletsdragen granska mycket bidrogö. Hos HKofmarskalken Sebastian von Ringel udbgingos alla stadens bättre ungkarlar, det vill 2 några officerare, ungå Bandlånde och nå. gla unga civila embetsmön, hvilka alla Hog rr filnno ett godt börd och ett vänligt bemötandg Gubben hade hvarje söndåg en middag, dit de unga vännerna en gång för alla voro bjudna; och icke många försumde att komma -dit, såvida det var görligt att komma. sh Ett. sådant :bränvinsbord, fars. ej.i hela trakteh sedan öfversten von Rauch dog, och den ende, som täflade, var fältkamrern på Måsarp. iBördet ock i synnerhet vinerna: vöro förtröffliga, till stor förargelse för fältkamrern, som omöjligen, med hvilken kostnad som helst, kunde få dem så garnla, nemligen på butelj. Detta kom sig. deraf att hofmarskalken haft et far, som druckit vin han också, och föltkåmrern bara en, gom drack svagdricka, eller, för att tala tydligare, hofmerskalken hade ärft ett. gammalt. vinlager och dessutom tämligen stort, emedan den gamle herrenn (fadren) på de senare aderton åren lidit af sten och således varit förbjuden att drioka vin, hvarigenom den varan befans sparad, då gamle herren afled och man skiftade arf. Det var en söndagsmiddag, och hofmarskal;ken, som var mycket road af att ha ett godt öch utmärkt bordy; sysselsatte sig med ordnandet. Allt var färdigt, och gäst efter gäst kom, inträdde i tambures, helsade på gamle Becksten; betjenten, som i livr (grönt med gult) satt derinne och småm;sande mottog herrarne efter rang och värdigbet, Förbanna, ser inte Becksten ännu ut som ett vinterny, sade alltid kåpten Gullgren, en slal, medelålders män; som. ej egentligen var ungkarl, men så godt som, emedan frun dött för många herrans år sedan och låg begrafven i kyrkogården under ett träkors, som var ruttet vid roten och höll på att falla.