Aftonbladet – 4 augusti 1857, sida 2

— Den i Kalmar utkommande tidningen Barometern innehåller uti sitt i dag hitkomna numer följande läsvärda artikel rörande den nu till tändernas afgörande föreliggande frågan om hemmansklyfning och jordafsöndring: Ibland de författningar, som verkat förlarnaande på arbetsklassens materiela och sedliga utveckling, som alstrat otaliga fattighj)n, jemte flere brottslingar och som slutligen nödgat många att lemna fosterjorden, för, att på andra sidan hafvet söka sin utkomst, intager den kongl. förordningen af den 19 December 1827, rörande jordafsöndring, måhända första rummet. Låtom oss göra en jemförelse emellan landets och städernas invånares olika rättigheter i fråga om eganderätt till hus och jörd, och vi sköla genast finna, att berörde Kongl: författning är lika orättvis till sin grund; som förderflig till sina följder. På landet får ingen förvärfva sig. stadigvarande egandeeller besittningsrätt till en bostad, såframt en viss jordrymd icke -.dermed finnesförenad, som i vissa fall är bestämd till half och i andra, till 4 tunnlands vidd, allt i förhållande till afsöndringens närmare eller fjermare belägenhet från närmaste stad eller köping. I städerna deremdot är hvar och en tillåtet att ega och oförryckt behålla den minsta torfva eller hus, ja, till och med ett enda rum. ! Hvaraf kommer då denna orättvisa och inkonseqvens mot landets inbyggare, och huru skall man kunna förklara att, fastän allmänna opinionen redan för decennier tillbaka uttalat ett bestämdt ogillande mot allt skråväsende, en författning, som verkat så menligt på hela: samhället, så länge fått existera? Vi hafva med flit sagt hela samhället, ty siaderna hafva äfven lidit, både-indirekt och direkt... De hafva visserligen fått hugna sig åt en tilltagande folkökning; men: hvad är det för folk,som förorsakat denna. tvetydiga, förmån? Jo, en. mängd, afsigkomna bönder och torpare och slösaktiga . lättingar, som begagnat sista spillran af sin förmögenhet för att vinna inträdei staden, hvärefter flera af dem fallit fattigvården till last. De deremöt; som icke varit alldeles utblottade och som företrädesvis egt sina arbetskräfter i behåll, hafva vändt sig till utlandet och således beröfvat fosterlandet en betydlig och väl behöflig arbetskraft. För att ännu mera visa. olämpligheten af ifrågavarands författning, vilja vi blott. nämna, att då en äldre tjenare, vare sig man eller qvinna,; som icke längre orkar. offra. . sina krafter för andra, genom försakelser och ett. rastlöst sträfvande lyckats sammanskrapa så mycket, att han möjligtvis skulle kunna förskaffa sig tak öfver hufvudet jemte några kappland jord; hvarigenom hans ålderdom något så när vore tryggad, så Kindras han af en orimlig författning från en dylik förmån, och tvingas att flytta by från by, tills han slutligen alldeles utblottad hamnar i socknens fattighus. Detta, är oftast en gammal tjenares öde. Andra deremot, som sakna tillräcklig karaktärsstyrka, och. således: icke förmå . motstå de. frestelser, som nöden har i följe, sluta vanligtvis sin bana: på fästningen: eller korrektionshuset: 2 oc Vöredet fritt för hvar och en att förskaffa sigrenstadigVvarånde boståd; han måtte för öfrigt våra Huru öbetydlig somhelst, så Kan detsättäs utom allt tviffel, att eo mängdsmå, täcka bostäder, omgifaa med planteringar af fruktiräd och bärbuskar samt soörgfälligt skötta strädgårdsoch blomstersängar skulle uppstå när och fjerran,, och småningom bortjaga dessa ruskiga jordkulor,-som. vid-första. anblicken inge vemod och förrutsätta den största fattigdom; parad med, den -vämjeligaste osnygghet.-Men, torde någoti invända: Hvart skall det taga vågen; om abäliendtionsrättel frigöres från alla bård? Eu veftertänksan jordegare kan ju fpå sådant sätt afyttra så mycket af sin egendom, att han ieke förmår bära grändskätten och blir således skatfövrak: Dötti måste naturligtvis förekommas i den författbing, som tilläte den fria afsöndringsrätten, ty denna författning måste nödvändigt. tillförbinda köparen att till jordegaren årligen. lemna en viss afgäld. efter. en rättvis faststäld grund och lämpad efter jordens rymd och godhet, och då afsöndringens -egaremed: döden -bortgick och icke efter sig lemnade -bröstarfviogar, eller om afsöndringen såldes till annor person än bröstarfvinge, skulle jordegaren vara berättigad att densamma igenlösa, aäfvenledes efter faststälda rättvisa grunder. Genom dettå förslag, om det kunde genomdrifvas, skulle utrytöme för den arbetande klassen under sekler beredas, en mängd rättegångar. och deraf följande utvräkningsdomar förekommas,, många för: landet nyttiga. arbetare qvarhållas, sedlighet och välstånd tillv5xa. samt tusentals tunnor säd och frukter af alla nämnbara slag skördas från ställen, som under nu varande förhålländen sannolikt kömnia att ligga öde till den senaste efterverld. För att visä; att det icke är jordens rymd; utan dess intensiva godhet och alstringskraft, som förmår atergälda odlaren den derå nedlagda kostoad och möda, vilja vi anföra 2:ne nära till händs liggande exempel: I Ryssby kyrkoby ser man nära landsvägen ett vackert boningshus jemte en särdeles väl anlagd och vårdad köksoch fruktträdgård, som lemnar. dessarbetsamme och hushållsaktige egare en riklig utkomst; fastän trädgårdens Helå areal knappast torde utgöra !v; geometriskt tunnland. Följer man sedan landsvägen i norr cirka !y; mil från Ryssby, Så träffar man en ny trädgårdsanläggning, af måhända litet större omfång än den förra, och fastän endast 17 år förflutit, sedan dess egare här först nedsiog sinä Bbopålar, så räknär han af densamma så mycken afkåstning, att han deraf har en tillräcklig utkomst för sig och sin familj. Dylika exempel kunna anföras i mängd, om så behöfs: På hvad sätt