Aftonbladet – 4 augusti 1857, sida 2

notarien. och. några andra slagit sig ned i det så källade: bibliotekesrummet, en:kammare med två med glåsdörrar försedda boklyllör, fylda med granna halffranska band, blott och bart belles: löttres, enjordglob mellan några blomsterkrukor på fönsterpallen, och ett bord fullt med modjournälör och grävyrvörk: midt på golfvet. Hvarom tala Berrarne? Det är väl inga ståtskemligheter?2 a Långt derifrån, br Köfmsrikalk; vi tala om en vacker fröken, som inte vill gifta sig. Hveiw är då den fogel Fenix Åh bevärs, bene känner Herr hofmarskalken sjelf lika väl som vi... fröken Amy von Rauch.n Mit lilla Amy; åh, villhon icke gifta sig ? Nej, hon lär ha beslutat ... Läppri, mina herrar, lappri! Jag har känt många sådana beslutsanma qvinnor; som gift sig, och blifvit sin man undergifna söm Sara,v läspade hofmarskalken och klippte med ögonefi. sBland: andra fröken Amys egen fru mor, som aldrig skulle gifta sig, som aldrig kunde -älska och som. blef så förtvifladt kär: i salig Rauch (Han var också: en förbannadt grann karl, växt söm en Apollö och snillrik, som sjelfva V-ltaire, som vär Kaur ideal; kan ingen undra på Joaefa von Rauch, hans kusin.) Hoi blefalldeles rasande a kärlek. Karlen hade andra funidsringar, eVej rättare, han funderade. alldeles icke på att vilja gifta sig; men hon hängds sig vid når gra obetydliga yttranden, vanliga sriigheter om ,evig kärlek,, ett föremål för alla våra tankar, trohet, huslig sällbeto och dylikt som man kan söga till bundra fruntimmer. utan att mena mera än med Gud hjelp! då någon nyser. Men olycklig den, som räka; ut för en flicka, hvilken tror det der på allvar. Så gjorde Josefa, som var en i 2llt mycket bestämd och häftig person, och min kära von Rauch sjelf, beroende af slägten, mina herrar, det var riktigt synd om honom; men han fick lof att fortsätta och. säga B—Jja, och st blefvo de vigda. Det. var; tusan. hvad. han såg modstölen: ut bröllopsqvällen. Nu är