Aftonbladet – 3 augusti 1857, sida 2

ner. Skandinaviska konstoxpositlonen i Kristiania. Den svenska .afdelningen af denna exposition räknar nu 50 n:r af 24 konstnärer och 4-konstnärinnor. Vi meddela här nedan norska Aftenbladets betraktelser och anmärkningar rörande denna afdelning: Af de exponerade svenska styckena äro tre utmärkt vackra arkitektoniska aquareller af arkitekten Langlet, nemligen ett monument öfver en graf i kyrkan Maria del Populo i Rom, utkast till en kyrka. med konungagrafvar och till en nationel minneskyrka (såsom det franska Pantheon) samt åtskilliga mindre utkast och studier. Samtliga de öfriga styckena äro oljemålningar. Bland arbeten, hörande till den s.k. högre målarekonsten, är ett vågstycke att förvandla Freya till en .stjerna. Vi öfverlemna åt mytologerna af facket att disputera med konstnärinnan om grunden för bildens mytiska förutsättning ; men uppgiften, att öfvervinna det i konstnärligt hänseende omöjliga i ämnet, bar icke blifvit löst genom denna målning, som i det hela icke gör något upphöjdt intryck, oaktadt gudinnan sväfvar högt i skyn. Ea större målning af professor Andersson framställer i: traditionel stil Johannesi öknen. Döparen med sitt agnus Dei sitter i midten af taflan på ett klippstycke, omgifven af berdefolk, för-hvilka han predikat; en ung hustru i närheten ger sitt barn di; hennes äldre gosse kastas vänskapligt öfverända af hunden och finner sig i detta skämt; bruna, skinnomgjordade herdar, Johannis vänner, lägre sig iförgrunden; illpariga farisger närma sig från bakgrunden, afbryta öknens stilla andakt och tilltala profeten. Bland historiemålningarne fäster gig uppmärksamheten företrädesvis vid prof. Wahlbomg scen från slaget vid -Litzen, då Gustaf Adölfs lik återfinnes af hans krigare, hvilkas sorg är skildrad med lif och styrka. Samme konungs officiella frieri till Maria Eleonora (af prof. Sandberg) har förnämligast intresse såsom porträttstycke. Prof. Wahlboms andra stycke visar oss en framtågande skara ryttare från trettioåriga kriget, -klädda i läderkyller och bröstharnesk och ridande på välryktade utvalda hästar. Man behöfver icke vara hästamatör till -professionen, för att beundra denna ståtliga samling af lika fint tecknade, som med slående sanning målade paradörer, ehuru häaten i friare, mindre officiella ställningar onekligen är mera vestetisktintröessant. Anderssons ryttare från peruktiden sitter väl till häst, och det är en bufvudsak för bonom. Af alla i denna afdelning: utstälda målningar finnes knappast någon, som på långt när kan jemföras med det lilla genrestycket af den för ett eller annat tiotal. af år sedan i Pau aflidne och så mycket saknade genialiske Wickenberg, en tafla, som med all rätt kan räknas fören af expositionens. vackraste prydnader. Amnetär visserligen ingenting mindre än storartadt och glänsande: I en bondstuga.ser man en blind, svag.och dåligt klädd gubbe, sittande på en buggsiubbe; bhancharlagt bredvid sig påsen och stafsen; hans följeslagare, en liten gosse,. spelande .på ett stränginstrument, står hos honom; mellan den -gamles fötter sitter hins kloka hund, med bedjande blick vänd till en liten grupp af 3 små flickor, som uppmärksamt lyssna tili spelet och betrakta det fattiga sällskapet; en af dem bär ett bröd; hennes minsta syster, i rödbrokig mössa och i ena handen -bållande snöret till sin lilla dockvagn, står helt fördjupad i betraktåndet af främlingarne. I bakgrunden är modren sysselsatt ;vid köksbordet. Motsatsen mellan den; hjelplösa ålderdomen och den späda barndomen, scenens naiva, uttrycksfulla enkelhet, som icke kan återgifvas i en beskrining, taflans klassiska fulländning i utförandet; hvilken -påminner-om ett holländskt mästerskap, lönar -ensamt flera begök på expositionen. — Vi behöfva blott omnämna mll Lindegrens välkekanta målningar, en lidande moder med sitt :slumrande barn vid bröstet, och dess motsats: en lyeklig italiensk bondhustru, -med stor förnöjelse 5betraktände sin lilla nakna barnunge med det bruna lockbufvudet, hvilken hållande ett snöre ut från sängen, leker med husets gråa katt. En tredje tafla af samma konstnärinna, en brunögd, hullig flickunge, öbeskrifligt glad öfver en präktig apalsin, som bon häller mellan sina små händer, bar varit ett favoritstycke, i synnerhet för åskådarinnör; man ser det bäst i en hast, då det glänsande leendet vid ett långvarigare betraktande förefaller något kallt. Hr Nordenberg, som -i -en-följd af-år har uppehållit sig i Dässeldorf sochhvilkens arbeten bära starka spår af janslutning till den dervarande. norska skolans riktning, har exponerat flera stycken, deribland ett par mycket nätta svenska landtlifs-scener med barn och getter om hvarandra inne i stugan; och det tredje, som är tämligen stort, bjuder oss som -gäster till-ett blekingskt guldbröllop i fria luften, med ett välförnöjdt jubelpar, omgifvet af slägt och vänner, en vältalig skolmästare, en mycket .mätt, mäkligt rTökande kyrkoherde vid. det. präktigt utstyrda festbordet, en väfsides -sittande, utsliten, ur -en träkopp driekande spelman, som ser ut att ha spelat på brudparets första bröllopsdag, samt en förhoppningsfull. ungdom, -som föredrar lek under bordet med händerna framför ceremonierna. Hr Nordenberg är konstakademiens SE