Aftonbladet – 31 juli 1857, sida 2

möt den ej gör undantag för sådana fastigheter, som f mindre delar sammanfallit till enhet i en egares end före författningens utfärdande. Den omstän:lighet, ätt det exempelvis ånförda !:dels mantalei örut varit deladt i mindre lotter, upphäfver således j författningens tilämpiighet å detsamma, enär det itgjorde en enhet vid författningens utfärdande, och ;xemplet å?azaägger således hvad man dermed velat risa. Jag vill dessutom anföra ett annat exempel. in gäldbunden person eger vy:delsimantäl,som förut j varit klufvet, men fordriogsegaren, som; finner sä.erhet nog i halva fastigheten, söker med gäldenäens begifvande inteckniug öndasti den, elleri! ,s:dels nantal. Skall domaren då, i strid möt intockningsörordningen, neka inteckningen ? Meddelas den, blir 781 deraf en följd, att panten kan lagligen utmätas ch försäljas, ebvad den redför besutenhet eller ej; nen härigenom tppkommer likväl en klyfning i rak trid mot 1853 års förö:dniog. Flera andra exempel kunde anföras, men jag vill dertbned ieke trötta. Att vid gäliande kraft längre bibehålla en författning, som uppenbarligen ut ör ett misstag: som icke uträttar hvad man dermet åsyftat, som står i strid mot civillagen och som utan allt gaga åstadkommer oreda; bekymmer och kostnader för den mindre ben dlade alltiiogen, kan väl ej vara rätt eller klokt, atan må man vidkännas inisstaget och till rättesnöre för hemmansklyfningen återställa 1827 års förordning, som ej visat några menliga följder; och vågar jag alltså vördsamt före:lå rikets bögofliga ständer att hos K. M:t i un!erdånighet achila, att koagl. förordningen deu 13 Juli 1853, acgående tillägg till nu xällande föreskrifter i afseende på hemmansklyfninog och jordafsöndring, samt koogl. kungörelsen den .20 Juli 1855, som i nämde firordning gör ändringar, måtte, i de delar, som afse hemmansklyfoingen, till all kraft och verken varda upphäfna. Såsom vi redsn rämt. hafva fem afutskotets öfriga ledamöter af borgareoch bondestånden instämt i denna reservation. Åfven friberre Alströmer har reserverat sig, och ehuru det icke finnes i betänkandet nämdt i hvilken riktning. torde man kun-a taga för fgjordt, att det skett i samma riktaing som han motionerat, eller med yrkande om obearänsad fr.het både för hemmansklyfoing och jordafsöndringar: a — Det berä tas med anspråk på tiilförlitlighet, att i de senaste dagarne cheferna för åtskilliga militärkårer erhållit tillszgelse att vid de nu snart förestående valen till förstärkt statsutskott dels sjelfva rösta så, att Katrinebolmsväsen må kunna genomdrifvas, dels ock begsgna sitt inflytande öfver underordnade, :ill vinnande af dess:e medverkan för samma utgång. Vi hai det längsta önskat kunna betvifla denna uppgifts riktighet, och skulle ännu gerna se den bevisligt vedsrlagd. Men Jå den blifvit oss meddelad från de mest tillförlitliga håll, ha vi ansett oss böra fästaallmänhetens uppmärksamhet på ett förhällande, som biand alla de besynnerligheter, hvilka jernvägsfrågan beklagligen företett, ostridigt intager ett af de främsta rummen och är af natur att föranleda de allvarsammaste betraktelser. Här är nemligen icke allenast fråga om ett försök att förmå vissa bland dem, som enligt grundlagens bud böra anse sig såsom folkets representanter, men tillika äro stälds inom den. militära hierarkiens krets3, till en afvikelse från de skyldigheter den förra egenskapen ålägger dem, och detta medelst ett öppet eller tyst vädjande till det lojala tjenstenit, som den senare egenskapen anses böra innebära. Men här gäller någonting om möjligt af ännu betänkligare art, att nemligen den tronen närmast stående person, som under konungens bortovaro har det höga och ansvarsfulla uppdraget att vara ordförande i den af Hans Mzj:t tillförordnade regering, och hvilken framför andra borde vara upphöjd öfver partiernas strider och stridssätt i denna fråga, säges begagna sin innehafvande ställning att låta utgä, om ej befallningar, itminstone bestämdt antydda önskningar — hvilka vid detta tillfälle praktiskt ega ola karakteren af en order — för genomdrifvandet af ett visst partis syften. H Hade saken rört en principfråga af högre politisk natur, ja äfven om det gält en löne regleringsfråga, så skulle man, eburu försökel äfven då visserligen varit lika inkonstitutionelt, kunnat i välmeningen söka en förkla ring, om ej ursäkt. Men då saken är af er Trent ekonomisk natur och tyvärr under denn: riksdag blifvit en i provinsiella och enskilt: intressens nät insnärjd partifråga, bekänna v uppriktigt vår oförmåga ait till det här om förmälda förhållandet kunna utfinna någor nöjaktig förklaring. Det återstår oss sålede endast att uttala en allvarlig önskan, att an ledningar till dylika anmärkningars framstäl lande icke må förnyas, och att de personer som varit eller blifva föremål för slika bear -Å betningar, icke måtte förgäta, att den skyldig: aktningen för hvad samhället stält högt inga lunda kan förbinda till eller ens ursäkta glöm skan af hvad en högre makt nedlagt djupas i menniskans hjerta, det i synnerhet för re presentanten heligaste och: oafhändlgaste medborgerlig plikt och sjelfbildad, orucka öfvertygelse. Den tillförordnade regeringen. har i da