Aftonbladet – 30 juli 1857, sida 2

lare, och jag stälde till en korrespondens jag, tog så brefven och visade gumman. Jo, det tog eld... hennes mamsell var ett syndabarn, ha, ha, ha; och så passade jag på och skref om hennes testamente, som stäldes på fröken Amy von Rauch, ty som jag stod der i hu: set, kunde jag alltid ha någon nytta af gåfvan, särdeles :som jag lät komma fram, att jag rådt gumman ätt göra dispositionen. Nu har jag de penningarne också i min hand., Cecile såg upp och betraktade sin man med ett förakt, som var så läsligt, att äfven han begrep det, Så Jaså, du föraktar mig... desto bättre. Du afskyr mig, liktom den gamla frökens fosterdotter :. desto bättre, säger jag. Du. skulle gerna se att vår herre kallade mig, så att du finge sitta här på Måsarp och läsa och skrifva . .. för dig sjelf och en gammal katt. Cecile svarade intet, men lät blicken falla. Den der mamsellen, fortfor fältkamrern, vann ingenting på sin afsky, ty hon dog som hushållerska slutligen, tror jag; och du vinner ingenting på ditt förakt, ty jag lefver dig ut. z Ja, Gud gifve det... snarto, suckade cile. STR sedan jag kostat på dig några resor till brunnar och bad, så ser du inte så dödlig ut. Men det har väl någon råd. Det enda jag egentligen vill säga dig är, att det med -dehna dag är slut med allt slags välde här i buset; hushållerskan får nycklarne till skafferiet, det är en bra menniska, som jag har förtroende till, hon laga mat. Ja vi ha en annan ? is kära Cecile, och det till på köpet från. .. gissa, ha, ha, ha, gissa.n Jag kan det ej.n E 3 pJo, från majorskan Thorsköld på Kraninge, din förra fostermor, som rekommenderat henne