Aftonbladet – 30 juli 1857, sida 2

rn ÖRAT rå det för att slippa se sin mans uppblåsta ansigte och plirande ögon. R Nej, deri har du rätt. Du förtjenar ej in en skilling i huset. jag måste arbeta för att hålla det uppe, det vet jag nog; men det beräknade jag icke heller när jag tog mamse Cecile Ahdersson; men jag trodde att mamsell Cecile skulle vara en sillskapsmenniska, ja, det trodde jag. Bäste Abraham, jag är ju i sällskap så ofta du befaller. Ja, och sitter der som ett pjäk; jag kan inte begripa huru en menniska, som kan ett och annat, inte har lust att visa sina kunskaper, utan rent af gömma dem. Hvad skall man med skräpet, då det ej begagnas? Utan omsvep, Cecile, jag har ingen heder af dig, ingen heder.n ER Cecile var alltifrån början vand vid förebråeiser, och dessa hade småningom, nöstan omärkligt, öfvergått till missbandling i ord. Det, som ändå blef tydligt, var att fältkamrern på senare tiden syntes riktigt lägga an på att uttrötta sin hustru. Han följde härvid en ganska vanlig metod, som nyttjas af dylikt folk; det var att oupphörligen käxa, emellanåt rent af göra anfall och vid alla tillfällen draga fram något bevis på sin egen låghet, för att bevisa sin öfverlägsenhet, Men till historienp, började föltkamrern. Ja, den der flickan såg bra nog ut och skuile ärfva gumman von Remn er — en sirapssyster till på köpet, som lägte Spener och var till och med Zinzendorfian. Nå, jag tänkte att det kunde vara bra att ha, ty den tiden behöfde jag penningar, och lät så flickan förstå min känsla, bevars, Men hon svarade... hör du på, Cecile? ... hon svarade, att hon föraktade mig. Jaså, tänkte jag, min lilla docka, är du sådan? Vi råkag när vi träffas. Nå, jag visste att hon tyckte om en ung bokhål