Aftonbladet – 28 juli 1857, sida 2

Ju större den makt är, som. ett fritt folk, med lagstiftningsoch sjelfbeskattningsrätt, genom valet af representanter, åt hvilka det öfverlåter utöfningen af dessa rättigheter, lägger i deras händer, desto större är ock vådan af denna makts missbruk, desto större äfven angelägenheten af en kontroll; och ju friare folkrepresentanten i sjelfva verket vid utöfningen af dessa folkets rättigheter är från allt annat ansvar, än inför 2et allmänna tänkesättets dom, desto angelägnare åfeen just i åfseende på honom utöfningen åf c s granskning. Stiftarne af vår nu gällande gruid.ag hafva äfven nogsamt insett detta, Här de visligen icke gjört hägra andra foskrädkningar i af: seende på tryckfrihetens bruk vid klander af riksdagsmäns handlingar såsom sådana, än de, som iallmänhet gälla i afseende på hvarje medborgare eiler -bloftCenskilta personer, De erinrade,sig förmodligen af-vårt fäderneslands historia, huru riksdagspartiers och riksdagsmäns ömtålighet för klander och deraf föranledda förföljeser emot författare, äfven för de mest grundade anmärkningar, aldrig varit större, än just på de tider, då representåtionen sjelf varit djupast Sjunken; och de ansägo med rätta, att lägstifi 2ingen icke geiiöm skärpta straffbestämmelser: för klander sf Tiksdägsmäns handlingar borde lägga hyende under de möjligen mindre värdiges sä: kerhet. Samme grundlagstiftare hafva äfven liku sisligen icke låtit. den. jury, som i frycktrihetsmål har att fälla det. afgörande utslaget, väljas af rikets.ständer, hvarigenom dan kunnat löpa fara ati, i likhet med vissa fordom vid .riksdagarne nedsatta kommissioner, uti ett för tillfället segrande partis händer endast blifva verktyg för motståndaresförföljande och förtryck, utan låtit den utgöras af medborgare, som kunna och böra fälla sitt utslag, oberoende af alla riksdagspartier, med hänsyn endast till hvad de anse rätt och för samhället gagneligt. Denoå jurys höga uppgift är sålunda, icke blott att sky da de orättvist och smädligt angripve emo:itryckfrihetens missbruk, utan äfven att skydda tryckfriheten sjelf samt dess lagliga och gagneliga bruk emot obefogade åtal, lika väl om dessa. föranstalias. af riksdagspartier, som om de anställas af regeringsmakten eller blott af enskilta personer. Det ärdätt.att inse, huru ett, fällande utslag i mål af den beskaffenhet som det förevarande skulle versa förlamande på den fria granskning af offentliga personers sätt att behandia offentliga sngelägerheter, hvilken på samma . gång är ett af den legbuadna frihetens dyrbaraste värn och den offentliga moralen: säkrasie stöd. Jag vågar deriföre äfven så mycket säkrare vänta. ett. frikännande utslög i detta mål, som. sjeliva den paragraf i tryckfrihetsförordsingen, hvilken. blifvit. åberopad. såsom stöd för åtalet, ot tryckligen.stadgar, .att-de, .på hvilka.pröfniogen, af ea skrift: eller af ansvaret för densamma kan ansomma, alliid mera må fästa sin uppmärksamhet. på -mnets och tsnkens, än på utiryckets lagstr dighet, nera på skrilteos åsyttnisg, än på främstallhingssättet, och alltid utan rästighet att, i hvilket fallsom hbelst, draga obestämda sluiföljder af uttrycken; och 18g är fullt förvissad a!t, osr dessa af lagen stad sade grunder för pröfoingen iakttagas, den åtalade wrtikeln ieke i något hänseende skall befinnas vara efter de åberopade lagrum en straffrärd. Stockholm den 28 Juli 1857. P. E. Svedbom.