Aftonbladet – 27 juli 1857, sida 3

att så väl bibeiförklaring som katek s utläggning bor de af presterskapet verkställas under periodiskt återkommande besök i skolan, tätare i den mån tider för nattvardsberedningen nslkides; en åtgård, hvilken ingalonda vore, såsom utskottet förmenat, overksiälibar. Utskottets skål, att en del skolbarn ej komma tilistädes, förfaller i betraktande af dep förä!drar i lsg ålegda skyldighet att sända sioa barn i skolan, och skulle för öfrigt kunna bexagnas emat beböfligheten af skolläraren, ja af sjelfva folksto!an. Prestens öfriga tjenstegöromåls, bvilka af utskottet acförts såsom skäl emot förslaget, borde ej sättas iramför kristendomsundervisningens grundlägsning. hvsrom här egeniligen vore fråga. Åts Lu:hers lilla katekes fordrar förklaring., hade motionären aldrig förnekat, men han hade önskat få denna förklaring tillämpad på ett fritt, mu.tligt, andligt lef adssätt, cke så som biskop Agardh i starka men träffande drag skildrar det cuvårande förhållandet. — Blotts tillvaron af ett katekesförslag som ännu ej blifvit antaget och hvilket, att döma efter de från de mes olika håll emot detsamma framstälda anmärk oingar, svårligea lärer kuona antagas, vore enigt talarens meniog icke något giluigt argumen: emot den föreslagna reformen. Att sätta en systematisk lärobok i händerna på späda barn, helst en sådan, som är uppstäld i frågor och svar, vore detsamma som en order att inlära en roll. I all slags undervisving, som meddelas i enlighet med den menskiga uppfattningeos natur, föregår kännedomen af de enskilta sanuingarne eller fenomenerna dessas systematiska uppställning. Kunde väl, borde väl en motsatt metod anbrivgas vid meddelandet af de högsta sanningar, de heligaste fenomener? Afsigten med detta förslag, hvilket redan för några år sedan af mötionären föredragits på ewt folkskolläraremöte, och af mötet godkänts, samt befunnits i full öfverensstämmelse med de senare af grefve Rudensköld i ämnet yttrade åsigter, bade varit att återföra kristendomsundervisningen till bibelordet; att ställa den omedelbara bekantskapen med detta heliga ord i främsta rummet. och deremot den af menniskor uppgjorda satskedjan först i det andra; att tillvägabringa ett närmare sammanhang mellan kyrkans kristendomsundervisning och folkskolans; och slutligen att åt folkskolan söka återviona ex del af de många dyrbara timmar, som nu gagolöst förslösades på ettandelöst utanläsande. Tal. vore förvissad om, att deona fråga, om den ock nu blefve undanskjuten, likväl! snart komme att återupptagas, och vore sf natur att ej kunna falla; Anböll om återremiss, på det ekouomiutskottet, som under denna riksdag ur en upp: höjd synpunkt-skärskådat och förordat åtskilliga vigtiga reformförslag, måtte komma i tillfälle att på samma sätt behandla äfven detta. Hr Printzenskjöld ansåg det vara alltför tidigt ati Du tiovka på uppnåendst af det syftemål motionärer sfsett, ty des skulle göra det nödvändigt för pres:erskapet att nutesiutsnde sysselsätta sig med religions undervisniovgen. Den bildning folkskolelärarne e hålla t seminarierna vore ingalunda så beskaffad, att de: vore möjligt att af dem vänta sig en rel:giousundervisning, sådsn motionären önskat den. Presterskapet iter vore öfserhopadt af så mänga verldsliga bestyr, att det ej har tid sysselsätta sig med kristendomsundervisningen. Tal. trodde, att man framdeles skulle kunna närma sig det afsedda ändamålet, men att man ej finge vara alltför ifrig att uppnå detsamma, och yrkade han derföre att ridderskapet och adeln skulle, med erkännande af motionärens ädla syfte, för denna gång bifalla utskostets afstyrkande betänkande, Hr Estenberg ansåg det nuvarande undervisningssättet vara det rätta och deremot det af motionär-n öreslagna system vara att bygza från tzkå-en. Han ogillade den föreslagna bib-Hacniogen, hvilken han tycktes antaga skulls ovilkorligen förutsätta, a:t baren skule stadera bibeln på grundspråket och tags sä0nedom o: de olika exegeserna för att icke förzillas af vår felaktiga bibellfversättning. Likaledes förklarade has sig såsom den mest afgjorde moitåndore till bibeiförklaringar,; hvilka ban tycktes snse o kiljaktiga från dogmariska hårklyfverier och d raf härflytande grubbel. Man borde, enligt. h: Estenbergs tavks, lägga an utesluiande på minnet, om är en trogea afspegling af den rena barnatronn, ach der nedlägga kyrkans resuliater,, det koocenrerade Guds ord, för bvilket indsmål han an å ten nu bru-liga katekesen vara mycket lämplig, on den än kunde vara behältad med några bris:er. Abe-opande tal, Vill möd för ria åsigt, exemplet af Tysksand; der man inlärde vidlyftiga förklaringar öfver Luthers katekes. avaremot han förklar de sig anec det i Englsnd brukliga korta sammandrag, som är öga vidlyftigare än Luthers lilla kateches, vara alldeles otillråckiigt. En sådan minneslasniog vore vida lämpligare än ett stråfvande att göra satningarne fawlisa för förnufiet, som så lätt råkar på vilioväga. Hr Carlkeim-Gyllenskjöla förundrade sig, att utsk. ej aofört näs 0: annat skäl för afslag å motionen, än stt ett nytt kacekesförslag blifvit uppgjordi; ty man set ganska väl huru gamla dylika förslager plågs blifva, innan de leda will någor resuliat. Attpåsamma gång erkänna den Lindblomska katekesens bris:få lighet och bkväl piyrka dess bibehållande, vittvad: om liBgiltighet för religionsundervisn ngeo. Just i betraktande af. barnasinnets emottäglighet vore ide olämpligt att begsgna en lärobok, som är på sammö sång vidlyftig, irrlärig och obegriplig. Luthers lill katekes vo-e fulit tillrecklig såsom utanläsning, och om för lärarne behöfdes någon uilsggoiog af densamma, vore Luthers stora katekes dertill den lämpiigaste. Osktadt det korta sammandrag, som 14ses . England, egde folket der en så klar insigt om kri s:endomens hufvudsanningar, att det vore önskligt ati vågot dylikt hos oss kunde åstadkommas. Talaren szenmälde vidare br Esienbergs argumenter mot bibelläsving, erinrade dervid om den kärlek, hvarmed bibliska berättelser omfattas af barn och att alla bioelförklaringar vore för barnaundervisningen öfver: lödiga, då bibelläsningen biott borde utgöra en le ande tafla till förklarisg a de läror, som inhämtas uti katekesen. Pataren yrkade återrem ss för ernå nde åtminstone af det resultat, att pivudet derom, ut deå Lindblomska kaiekesen skall tjena till grund ör religionsundervisaingen, måtte blifva upphäfdt. Hr P. R. Tersmeden upptog till vederläggning nåsra af de skäl hrr Prinizsnskjöld och Esteoberg anort. Hin hade icke föreslagiz religiovsurdervisvinsens besörjande uteslutande af presterskspet, men van hemstälde, om ej i allmävhet, då presterskapeis hikter i afseende å denna uvadersisbiog råka i kolliiion med dess verldsliga bestyr, det icke vore mera köl att eftergifsa de verlåsliga bestyren. Att baren skulle studera bibelas gruadtext, hade hvarken al. ellar Dågon annan förvuftig menniska föreslågit. ral. hade icke åsyfcav några dogmatiska bibelförklaingar, utan blott läsning af bibeln jemte en enkel taggning, och han kemstälde, om detta kunde anses ör grubblerier. Hr Estenberg uppträdde slutligen ånyo, opponeande sig emot den ensidighet, som förmenades ligga bibellåsningen, och yttrande sig denna gång för arnets rättighet att begagna sig af sitt förnuft. rel. påyrkade fortfarande bifall till betävkaändet. Vid den af hr Printzenskjöld begärda voteringen föllo 3 röster för bifsll, men 29 för ålerremiss, som ålunda blef ståndets beslut. Ekosomiutskovtets batäokande utr:93, i anledning f väckta motioner rö-ande bandelsordningen af den 2 Dec. 1846 (se vidare ilsrdagsbladei), bifölls, med adanteg blott af hvad u.skoitet föreslagit i afsende å 25 5 i handelsordningen; eller att det skulle ero på Sockenstämma at tfgöra, om rättighet till andels idkande i en församling må meddelas eller j. I denna del blef b tänkender återremitteradt på kande ef fe.h. CJ. 0. Ahlströmer samt hrr Fåkreus ch Hjärne, som ville ha återinförda 1846 års stadanden i detta afseend., sedan den pya bränvinsgstiftningen nu uadanröjt de skäl, som föranledt eras förändring