Aftonbladet – 24 juli 1857, sida 2

utan afseende på politiska eller estetiska åsigter, deltogo i sorgetåget; sålunda uppräknar la Prezsen Cousio, Thiers, Migiet; Merimåe, Corrmmenin, Reykaud, Alfred de Vigny och Jules Janin, utom en rnängd senatorer och mvdlemmar af lagstftande kåren samt en kejserlig adjutant. Folket visade å sin sida myeket deltagande; man såg många svartklädda fruntimmer, och nästan alla bodar voro stängda. Alla arbetare utan undantag. hade lemnat sina verkstäder. Närmast kistan gingo de enda två slägtingar Beranger hadei Paris, nemligen en typograf och en underdirektör vid ett artilleriregeraentes musikkår. — Med Berangers sista ögonblick sysselsätter man sig också mycket, och de konservativa bladen framhålla med synbar belåtenhet, att skalden icke visade ifrån. sig religionens tröst; utan skriftade och begick nattvarden, ehuru de å andra sidan : måste medgifva, att någon omvändelse icke egde rum. Presten varen ungdomsvän till Beranger, och då han, jemte sex eller sju vänner, stod vid dödsbädden, sade den döende till honom: .Hr pastor! Jag är. mycket glad öfver att se er. Jag behöfver ert bistånd; jag utbeder mig er välsigaelse.:— Vi hafva följt ganska olika vägar bär i lifvet,, förklarade ban slutligen; men om någon ånger öfver, att en sådan skiljaktighet egt rum, talade ban icke. — Till Bårangers ära har Vendömegatan.i Paris erhållit sitt namn förändradt till Berangergatan. Kejsarinnan, som under Berangers sjukdopa med dlifligaste deltagande underrättade sig-om hans tillstånd, besökte icke den 16 dennes teatern Porie S:t Martin, eburu man der vä :at henne. Hon lät uttryckligen t:llkännagifva, att Berargers samma dag timade död vore orsaken till hennes uteblifvande. Detta oaktadt och trots kejsarens frikostighet har det bi:tert grämt arbetarne att deras älskling. Båranger icke fick till sitt sista hvilorumi åtföls jag af dem, utan af svartklädda herrar och mwunicipalgardister, samt ait alla de, som han under hela sin lefnad älskat, endast: bakom soldaternas leder kunde följa hans Jikfärd med ögoners . I Paris sätter man. fertfarande tro till ryk tet, att det skall lyckats Jord Palmerston. att förmå franske kejsaren att sända betydliga stridskrafter till Kina, på. det att. England med desto större kraft måtte kunna gå tillväga i Ostindien, En korrespondent från Paris tilloIndep. belgen förklarar doak detta rykte otillförlitligt och påstår deremot; att bändelserna i Ostindien ingifvit franska regeringen betänkligheter . mot att i någon större skala deltaga i det kinesiska kriget. ENGLAND. U:i underhuset förkastades den 17 dennes ett förslag af Roebuck ätt uttala ett-tadelvotum mot regeringen, för det att hon bägynt det persiska kriget utan parlamentets samtycke, Oaktadt både lord John Russell, Gladstone och dIsraeli uppträdde mot ministåren, segrade bon dock vid omröstningen med en majoritet af 352 röster mot 38; Utom de redän omtslade förstärkningarne af de engelska stridskrafterna i Ostindien skall, enligt hvad -Times, pistår, en-stark artilleriafdelning afsändas till Bengalen; Vidare bars regeringen beordrat en flottilj ef kanonbåtar alt afgå till Indien samt har för afsigt att hos parlamentet begära flottans förstärkning med 2000 man. I stället för de trupper, som återkallats från Kina, skall en batsljox marinsoldater afsändas till Hongkong. Enligt ett rykte i Paris skall regsripgen äfven hafva för afsigt at: ånyo på kontinerten värfva en främlingslegion, och iärer redan anhållit om tillstånd hos franska regeringen att på franskt om åde få företaga värfningar till densamma. Med anledning af händelserna i Ostindien bar sir E. Perry i underhuset väckt förslag om, att de ostindiska besittningarne skola afhävdas Vrstindiske-bormpanist och såsom en integrerande del af det britiska riket ställas under kronans ansvarige ministrars förvaltning. Det hårdnackade motstån i öfverhuset gör mot hvarje försök stt förskaffa judarne inträde i underhuset, tjckes vilja framkalla en allvarsam brytning mellan de båda husens. Det ser nemligen ut som om underhuset skulle tänka genomdrifva sin vilja utan afieende pärernas beslut. Den 16 dennes hölls ett möte i London, der mer än 200 medlemmar af det liberala partiet i underhuset hade infunnit sig, och föremålet för förhandlingarne var att bestämma, hvilka åtgärder som borde vidtagas, för att bereda judarne inträde i underhuset, trotg den protest, som öfverhutset nyligen åter nedlagt mot en dylik reform. Ordförande fö; mötet var br Horsman, och ull en början diskuterades ett framstäldt förslag, att det skulle tillåtss baron Rothschild att vid afläggandet af parlamentseden utesluta orden: vid en kristens sanna tron, hvarigenom det blefve honom möj igt att intaga den plats i underhuset, som velmännen i Londons city åtskilliga gånger gifvit honom. Det faller af sig sjelft, att meningen härmed icke var att blott gynra baron Rothschild personligen, utan att man dermed åsyftade att genomdrifva trosfrihetsgrundsatsen, hvilken det liberala partiet förskaffat föllt erkännande, med undantag af ifrågavarande fall. Lord John Russell föreslog derefter en resolution, som gick ätinu längre, i det att frågan genom densammas antaga: e skulle varit. en gång för aila afgjord. Enligt lordens åsigt vore det alldeles öfverflödigt att i öfverhuset inRER EEE EEC VR ROR OO ORO OMM MOMOMROMO RO PENNAN SY Pfennige ! skrika mångelskorna från morgon