Aftonbladet – 23 juli 1857, sida 2

Vid Harburg var på bangården mycket lif. När tåget sattes i gång, räknade man bortåt 50 vagnar. Ack hvad det var skönt att utbyta platsen i omnibusen mot en sådan i en af andra klassens vagnar, i hvilka man sitter särdeles beqvämt! Den, som varit van vid att i sin ungdom åka långa vägar på svenska bondkärror, får utan tvifvel jernvägsfeber, i fall hån reser utomlands. Förmodligen har vårt svenskastateutskott åkt på båda sätten, och man bör derföre ej undra,om det velat taga en oresonlig hämd på allt hvad svenska bondkärror heter. Kl. 7 och 5 minuter den 15 Juni reste vi från Harburg och anlände kl. ,12 till Hannover, der en mängd tyskar sutto och sofvo i väntningsrummen vid bangården. Vi fingo vänta halfannan timma på tåget från Berlin som ankom kl. 1 och förde oss sedan till Cöln, eller rättare dess förstad Deutz, der vi den 16 kl. 8 på morgonen sågo den mycket omskrifna, besjungna och öfverdrifvet skildrade Rhen. Skall detta vara den herrliga Rhenfloden! utbrast en poetisk svenska, som stod bredvid mig. — Ja wohll — Ah, ropade bon, dess vatten är ej af kristall, det liknar ju en lergrops! Och Cöln sedan! Det ser så gammalt och grått ut, som en förlegad linnevara. Vi skyndade oss att se den ryktbara Dömen, i hvilken blott koret och de detsamma omgifvande kapellerna äro fullkomligt färdia. ehuru man bygt på kyrkan sedan 1248. et är ett storartadt verk af gammal tysk bygnadskonst, ehuru det inre af templet ej alldeles gör den effekt rn a väntat, Som Cöln föreföll oss mindse trefligt, skyn dade vi åter snart till bangården. Vid mid dagstiden voro vi i Aachen, efter att ha rest genom ett vackert landskap, genom svarta I tunnelar oeh leende dalar,