Aftonbladet – 23 juli 1857, sida 2

NT one wötter! Das glaub ich nicht! So dumm sind wir nicht in Hamburg ! Hvem har ej hört talas om Jungfernatieg i Hamburg, i synnerhet om: man är född i en svensk stazelstad? Redan som skolgosse hörde jag besättningen på en skonert, som hette Redligheten, beskrifva denna sköna promenad, och huru många gånger har jag ej sedan varit vittne till gräl härom mellan lejon från Stockholms skeppsbro och skroderande probenreutrar från Hamburg! Stockholmarne ha då ansett Djurgården som ett non plus ultra, och hamburgarne Jungfernstieg och promenaderna vid Alstern såsom någonting mausserordentlieh och wunderschön ! Som svensk föredrager jag Djurgården, derföre att dess naturskönhet förhöjes af vackra, ja sköna fruntimmersansigten ; på promenaderna i Hamburg deremot ser man endast fula anleten och stora fötter. Gratierna tyckas ej trifvas här, der man annars ärså rik både på mynt och blommor. Men tiden var nu inne för mig och mina svenska kamrater att lemna Hamburg: Vi sågo oss dock som hastigast om i dess stora butiker. Aj, der vär dyrare än i Stockholm! Vår Lohndiener eller. cicerone förde 088 sedan till några judar.på smärre gator. Der var billigt man köpte af Moses och Benjamin en bel garderob för samma pris, som de stora tailleurerna fordrade i sömmarlön för en sådan. Som vi ämnade osa till Aachen; måste: vi bege oss antingen med omnibus eller ock med ångbåt till Harburg på bannoveranska området. Vi valde det förra fortskaffningsmedlet, som sattes öfver Elben medelst-färgor på tvenne ställen. I Harburg voro tulltjenstemännen mycket artiga, När vi öppnade våra kappsäckar, för att visiteras, och yttrade at vi vore sveliskär, ropade de förekommande: Machen sie zul