Aftonbladet – 21 juli 1857, sida 3

behöfdes inga lägar.. I ahseendetill svårigheten att i alla förekommande fall skilja, mellan stat. och kortimun, fann tal. den begärda bestämmelsen högst nödig och reservarade, sig .mot utskottets :beslut, då en återremiss, i följd: af de: andra ståndens bifall till! betänkandet, vore ändamålslös: Hr: Ekholm beklagade, att borgargståndet, genom långa och onyttiga diskussioner öfver: redan afgjorda frågor, alltid kommer efter de öfriga stånden och derigenom beröfvat sina beslut den vigt, som de annårs kunnvat och bort ega. Hr Henschen instämde med hr Björck! Hr Sölpe hänvisade till socknestämimoförördvingarhe, der de äskade bestär melseraå redan finnas. Hr Hesselgrön förklarade, att det gifves många frågor, hvarom dessa förordninger alldeles icke meddela någor upplysning, samt att tal. icke af bristande kännedom: om författningarne väckt ifrågavarande motion. Betänkandet godkändes, Derefter föredrogs ekohomittskottets. betänkande n:r 96, sfstyrkande väckt försläg dom ändring i instruktionen för förmyndarekammaren i Stockholm. Hr Hesselyren önskade; att, då två stånd redaw bifallit betänkandet, borgarestångdetÖOskulle ingå till EK. M:t med en skrifvelse; hvari anhålles att, efter förmyndarekammsrens hörande, åtgärder för en revision af deftammå rhåtte vidtagas. Hr Uppling biträdde detta förslag. med den: ändring, att det-borde heta: vefter vederbörandes -hörande, Denna åsigt biträddes af br Hasselrot, som derjetite råminde om den förordning rörande förmyndarekammaren, Hvilken. inom konstitutionsutskottet gifvit: anledning till anmärkning mot konungens rådgifvare, och som fal. ansåg på ett betänkligt sätt gå svenska folkets beskattningsrätt för nära. Hr Rydin deremot höllföre, att den i nämde författning bestämda afgift med rätta tillkomme förniyndarekammaren för dess besvär med omyndigas medel och bevakandet af defar rätt. Det vore fråga om !7s:dels procent, och denna obetydlighet medför likväl en sskerhet, söm Vore mera värd. Upphör denna afgift; så upphör åfvån len garanti för omyndigas egendom, som förmyndarekammaren lemnar. Talaren ämnade rösta för bifall till betänkandet. Hr Brodin upplyste, att hvar ken. förmyndarekammaren eller: nägon annan-myn: dighet begärt denna afgift, utan: hade dem endast tillkommit för att bereda stora barnhuset en inkomst. Detta har nemligen rätt till öfverskottet af förmynlarekämmarens medel. Hr Boman förenade sig med hr Uppling i det förslag till besldt, söm denne uppsifvit. Hr Stolpe ansög, att borgareståvdet icke oorde aflåta några skrifvelser till K: M:ti ahdra imnen än sådana, som direkt röra städerna i allmänhet eller det konstitutionsmässiga ståndet. Hr Rinman försäkrade, att förmyndarekammnaren icke behöfde den: anbefalda afgiften. Hr Brinck föreslog, utt man borde inbjuda presteståndet att äfven aflåta n sådan skrifvelse. Hrr Rudling, Kistner ob Björknan förenade sig med br Uppling. Hr Stolpe trodde, utt underrättelser om andra stånds beslut aldrig vorde influera på borgareståndets förhandlingar, och utt man således lika så väl kunde besluta en återremiss som en skrifvelse till K. M:t, af hvilka båda ulternativer tal: likväl föredrog det senare, såvida len kunde afgifvas i rikets ständers namn. Hr Gahn hade blott öfvervarit en delaf utskottets förhandingar i denna fråga och biträdde hr Upplings förlag, med ogillande af det beståt, hvartill utskottet kommit. — Ståndets beslut utföll i öfferensstämmelse med hr Upplings omnämda förslag, och gillades lerjemte hr Brincks proposition om en iobjudning ill. presteståndet att i detta beslut deltaga. Eko.somiutskottets betänkande om flyttning till Stockholm, dels af universiteten i Upsala Och Lund, lels endast af det i Upsala, och dels af juridiska och nedicinska fakulteterna i Upsåla, företogs derefter ch föranledde en Jonge diskussion, för hvilken utörligare redogörelse ska!l lemnas i ett följande puner. Endast de två förstå puskterna, afstyrkande lels båda universitetens, dels hela Upsala universitets lyttning, medhunnös och biföllos, den senare efter rotering med 18 röster mot 15. an SSSK