Aftonbladet – 21 juli 1857, sida 2

are egt inflytande på dessa beslut, eller om de varit tt resultat endast af en allenastyrande vilja, efter wvilken rådgifvarne fogat sig, utan att anse sjelftändighbeten fordra att lemna sina platser höldre än tt -uppoffra sina grundsåtser.Att denifrågavarande örändringen fortgått, hvad de materiella. frågorna eträffar, och i viss mån jemväl i andra frågor röande t. ex. förbättringar i lagstiftningen, ådagalade tskilliga propositioner vid innevarande riksdag. Men m än dessa senare icke ligga inom området af det varande konstitutionsutskottets granskning, så torde äl åtminstone den märkbara öfvergången icke hafva : vordt undgå utskottets uppmärksamhet. Beträffande de speciella anmärkningar utskottet . ramstält, så vore visserligea de flesta af dessa, hvar ör sig, af vigt, hvarföre också några af statsrådets edamöter ansett nödigt uppträda med långa skriftiga memorialer, såsom hade de af actor publicus rarit anklagade inför en kämnersrätt. Easamt denna omständighet bevisade olämpligheten af den form 1itskottet gifvit åt betänkandet, då ministrarne kunde aelt och hållet undvika att inför ett politiskt tribuval försvara och utveckla det system, som. blifvit af regeringen följdt under den tidpunkt utskottets granskning omfattar. Under sådana förhållanden kunde betänkandet ej heller föranleda till något resultat, snapt till någön diskussion. Tälarön ville således cke besvära med att: genomgå betankändet punkt ör puakt. Om en af dessa, t. ex. den, som angår andshöfdingeinstruktionen, hade han förr omständligt yttrat sin taoka, hvilken då befunnits i-strid med ridderskapet och adelnsjoch vore det förmodligen ännu. Vid ett spar andra punkter anhöll han likväl att få något närmare uppehålla sig; den första punkten b. ex., angående underlåtenhet af statsrådets ledamöter att vid utnämningar till embeten och tjenster afgifva yttrande om de sökandes skicklighet och förtjenst, vore af stor konstitutionel betydelse, likväl mindre i det hänseende utskottet anmärkt, eller då förslag. till sysslorna af underordnade myndigheter upprättas. . Då kunde möjligen statsrådets yttrande anses innefattadt i deföredragna handlingarne och de tillstyrkanden, som på grund deraf afgåfvos. Långt svårare vore denna underlåtenhet vid frågan om tillsättniogen af förtroendesysslor eller högre embeten. Der saknade konungen all upplysning vare sig af unaerordnade myndigheters förslag elier sökanders meritlistor, helst ansökningar icke ingåfvos till dessa sysslor, Öch om, konungen i sådana fall saknade de räd och underrättelser hans rådgifvare enligt grundlagen äro pliktige att gifva i alla regeringsärenden, så vore ju H. M:t utan all slags ledning vid valet af personer till dylika platser. Det vore fördenskull här, mer än i de flesta fall, af behofvet påkailadt att vederbörande departementschefer och öfriga statsrådets medlemmar till protokollet afgåfve upplysningar om personernas egenskaper och lämplighet för embetet, samt derpå grundade sina bestämda tillstyrkanden, för att förekomma misstag och från konungen hvälfva ansvarigheten för dessa, åtminstone inför opinionen. Högst beklagligt vore det derföre om, enligt hvad man vill sluta till af enreservation vid betänkandet, konungens rådgifvare i detta hänseende åsidosatte sin rätt och plikt och åtnöjde sig med att, sedan utnämningen skett, deremot göra betydelselösa föreställningar för att befria sig från ansvaret, En annäån punkt, den tionde, innefattade en ändå gravare anmärkning mot en af konungens numera afgångne rådgifvare, hr friherre Stjerneld, nemligen behandlingen af frågan, hvilken politisk ställning Sverge, i händelse af det år 1853 förmodade europeiska kriget mellan Ryssland och vestmakterna, borde intaga. Ty om någon fråga varit af hög vigt, så vore det väl denna. Talaren kunde således icke dölja sin förvåning att af konstitutionsutskottets betänkände inhämta, att beslut i ett för landet så ytterst maktpåliggande ärende blifvit fatItadt helt konfidentielt, utan att, på sätt grundlagen bjuder, något offentligt protokoll deröfver blifvit fördt, och utan att någon annan af konungens rådgifvare än den, som åtog sig verkställa konungens enskilta befallning, deraf fått kännedöm; ja detta beslut hade lifvit meddeladt våra småministrår, chargedaftairer och legationssekteterare hos främmande Hof 5 å 6 måder innan konungens eget statsråd bevärdigadesattderom erhålla den ringaste kunskap. Om detta än kunde juridiskt försvaras med det uttryck i grundlagen, att .konungen handhafde :ministeriella mål såsom han inbehagade, så vore det åtminstone stridande mot rikets sanskyldiga nytta att en sådan inkonstitutio;nel ordning. iakttoges, när det gälde. en så ytterst vigtig sak, som här var i fråga. Den minister, hvars I underlåtenhet -att påyrka ärendets konstitutionella behanäåling blifvit åf utskottet anmärkt, hade numera på begäran blifvit entledigad från sitt embete, och någon anmälan enligt 107 4 regeringsformen kunde åledes ej mot honom ega rum; men om så icke vairit, hade talaren icke kunnat undgå yrka S:us tillämpning och i voteringsurnan nedlägga Sin svarta kula. ;Dettahindrade likväl icke talaren att upprepa en öfveritygelse,.den han .vid-fera tillfällen både enskilt och offentligt yttrat, eller. att ham i allo gillade det: beslut om Svergesneutralitet i !det senaste europeiska kriget, konungen fattat, och att han intet ögonblick ångrat sitt deltagande i:den tacksägelseadress rikets ständer vid förra riksdagen derför afläto, Hånhade alltsedan dess med den största uppmärksamhet följt gången af konungens utrikes politik under hela perioden äf kriget, och han hade, af hvad han i detta hänseende iakttagit, fuonit att denna politik varit förd med oaflåtligt afseende på Sverges båtnad och med en diplomatisk skicklighet och takt, som väckt hela Europas erkännande, med undantag troligen af Rysslands. Han instämde således fullkomligt i konstitutionsutskottets omdöme så väl öfver neutralitetsförklaringen som, öfver novembertraktaten; men han tillade att, om han icke förut egt giltiga grunder för denna sin uppfattning, han ingalunda blifvit öfvertygåd af konstitutionsutskottets till ständerna afgifna redogörelse för de utskottet meddelade diplomatiska åkterna, hvilken snarare förvillade än upplyste, då mad der nästan vid hvårje period stötte på en obesvarad fråga, hvarpå svaret troligen igenfinnes i Handliogarne. Efter talarens förmenande hade likväl utskottet gehom framställningen af detta ämne med den öppenhet och talang, som vederbort, kunnät vinna en heder, den utskottet nu undandragit sig, då det tilloch med låtit en enskilt representants anmärkningar framstå såsom ånitiativet till utskottets forskningar i detta det vigtigaste af alla ämnen, utskottet bebandlat. Slätligen ville talaren i anledning af 11:e punkten, rörande en löneförhöjning åt svenske och norske konsuln i Archangel, hafva erinrat att, om könstitutionsutskottets yttrande, att svenska stätsrådets rådslag i denna fråga bort framliggas till rikets ständers kännedom, såsom utvisande det sätt, hvarpå Sverges och Norges gemensamma angelägenheter af svenska statsrådet stundom blifvit behandlade, verkligen grundade sig på någon vid protokollsgranskningen af utskottet vunnen erfarenhet, det förefölle talaren i hög grad anmärkningsvärdt, att icke utskottet i vidsträcktare mån sysselsatt sig med dutta ämne, hvilket utan tvifvel mer än mycket annat. påkallat uppmärksamheten. Om åter något annat eller svårare exempel icke kunnat framletas än den ifrågavarande lönförhöjningen, så hade, om icke hela anmärkningen, åtminstone den tvetydiga insinuationen i miellanmeningen kutinat vara borta. På de skäl talaren i början af sitt yttrande anfört, och då de flesta departementechefer, mot hvilka anmärkningar af någon vigt blifvit framstälda, numera afträdt från rådsbordet, funne talaren någon annan åtgärd med detinu föredragna betänkandet icke kunna vidtagas, än att lägga detsamma till handlingarne. : Grefvo D. Frölick anmärkte det i hans tanka basynnerliga sätt hvarpå betänkandet af ståndet behandlades, då det, i stället att punktvis föredragas, diskuterades i sin helhet. Äfven föreföll honom de afgångna och nuvarande statsrådsledamöternas beteade besynnerligt. De uppläste helt enkelt, vid bör as ef KFfLbriovnINTAN. Rina ob. AR dr SA AT JR