Aftonbladet – 20 juli 1857, sida 3

tacksaägeiseanress utgör för mig 1cCEe nagot ninder stt wsäga min öfvertygelse i dettå sme; fåstmöeta är ea mig ett ytterligare skul dertill, och jag kanicke underlåta att nu frisäga mig från all delaktighet deri, såsom jag öck vid propositionen om densamma i detta stånd jmte flera ledamöter, deröfver begärd. votering, men afstod, från detta yrkande, då ällre och erfardare ståndskamrater 1ät0 sin meling falla. Jag Tvill dock icke vid detta tilfarte: försumvhid! att få protokollet intaget deta faktum, soni Ban af fl ra här närvafande bevittnas. Hrad sjeliva denna adress i öfrigt: beträffar, så lärer väl ingen kunöda förneka, att. den voterades mera på grund af ett flyktigt kanske konstladt. intryck än af undersökning och kännedom om förhållandena. Emellertid blefvo denn: adress och de för neutralitetens upprätthållande vo terade anslagssummor ett mäktigt medel att ingifv: vestmakterna och Europa ett falskt begrepp om sven ska folkets verkliga tänkesätt och sympatier. Det erkännande af vår neutralitet, som från Eng lands och Frankrikes sida följde, kan icke heller toikas som ett försvar för neutralitetsförklaringen och aldra minst sön: något bevis på att den var öfrerensstämmande med. värt och dessa makters egna in tresse. I det ögonblick neutralitetsförklariogen af gafs var kriget ännu så långt aflägsnadt, och uaderhandlingårae i Wien drefvos ännu med den ifver, ät vestmakterna då törde ansett att något krig ickt skulle utbryta, hvarföre ock Sverges förklarade reu tralitet kunde med en viss likgiltighet betraktas; hvarförutan ock är sannolikt, att vestmakterna, till följå af svensk-norska kebinettets handlingssätt ifrå: åren 1848 till och med; 1852, då danska arfföljder bestämdes i öfverensstämmelse med ryska politiken: intressen, semt på grund af detta kabinetts mångs Aldre antecedentia, fruktade: det värsta och änskgo för sig bäitre, att sven-k-norska kabinettet stannad vid en neutralitet, visserligen fördelsktig förRyssland, än att de, genom ett vägradt erkärnealide a: densamma, skulle gifva det en anledning. att öppet: ställa sig på Rysslands sida. Också upprepade lord Clarendon tvenne gånger med stark tonvigt, vid neu tratitetsförklariogens meddelande; att Han hoppade en opartisk och sträng neutralitet, enligt hvad svenska legationen i London inberättat, såsom man af de konstitutionsutskottet meddelade handlingar förnimmer. Någon invändning. att neutraliteten icke var fördelaktig för Ryssland, grundad på de inkast Ryss lsnd gjorde för dess erkärmande, förtjenar ej att besvaras. Det är möjligt att ryska kabinettet ansåg sig kunna fordra mera aktiva bevis på sympalier. Saken talar dock i sla händelser bäst för: sig sjef. Sverges och Danmarks neutralitet skyddade Rysslands ömtåligaste punkter och aflägsnade kriget från desså. Och ryske utrikesministern grefve Nesselrode visste oog hvad ban sade, då han yttrade, att en ntutral ställning vore allt hvad Ryssland från Sverges sid: kunde vänta, Enligt de konstitutionsutskottet meddelade handlingar utta!ades dessa ord redan i Juli roånad 1853, långt innen andra makter än Ryssland och Danmark fått kommunikation om Sverges redan då beslutade neutralitet. , Hr Henschen hade vid förra riksdagen, då frågad om tacksägelseadressen förevarit, talat emot densamma såsom alldeles förtidig, emedan mån först hvad som skett, när detta en gång blefve bekant, oc komme att ske, kunde bedöma neutralitetens nyttå eller lämplighet. På samma grunder kunde tal: ej heller pu ingå i pröfning af hvad utskottet yttrat om densamma, då möjligheten af nytta eller skada kan vara lika stor. Hr Hesselgren.: Mycket kunde vara att sägd opi detta betänkande, men ttisren ville endast fösta sg vid två punkter, af hvilka den ena vore om instfuk tionen för Stockholms förmyndarekammare, hvilken af konstitatioosutskottet, som. det tyckes, enhälligt, då ingen deremot reserverat sig, ansetts innefatta ett intrång på beskattnipgens område, då deremot ekonomiutskottet på samma gång kunnat fihna ddåsamma icke böra päkallä någon åtgärd å rikets stän-, ders sida. Enligt talarens förmesande hade 106,5 regeringsformen bort härvid tillämpas, Hvilket dock troligen ej skett derföre, sätt man sett att åtäl icke ledt till någon påföljd. Det vore väl sant, att föredfaganden, såm kontråsigndrat äeana iostruktion, nu befinner sig på annan plats; men dylika tilltag borde förebyggas: . Talaren fann det eget, att regeriogen kunnat tagå till sig eå äf folkets ömtåligaste rättigheter, den nemligen att sig. sjelf beskatta, och uttalade sin frukten ätt, om man ej brydde sig om desta tilltag, fnart Nog andra i samma väg skulle). göras. Denna rättighet, som svenska folket med så mycken kärlek vårdat, hade fått sina örfilår under form af reglemente på dat kommunala området. Det rörde visserligen ru ehdast Stockholm, och man Kubde tycka sig ej belöfvå taga kägnmedom om hvad som träffat dånng komrhudb; men man får icke glömina det gamta ordspråket i dag mig, i morgon dig, och deraf kunde följa på samma väg flera särskilta lagar, hvilka kriogskure lagstiftningen. Den endra puskten, hvarvid talaren fäs.at sig, vore anrående en förhöjning i lön för en kossul-psts, hvilbea vore af ingen tytts för Sverse, men af desto s örre för Norge Detta hade dock tj hindrat att Iägga hela tyogden på det förra landet; ty det vore vanligt att det senare undandröge 5g Talaren ville icke yttra sig om neutralitetsfrågan, men anmärkte act tankarne varit delade om dess nytta. Hr Wahlström ville, med anledning af hr Henschens strande, förklara, att han endast velat uttala sin från utskottets åsigt afrikande mening. Hr Rydin upptog till besvarande anmärkningen emot ekonomiutskottetis behandling af instrukt:onen för förmyndarekammaren, och kunde ej finna annat, än att förmyndarekammaren, då särskilt person för: valtar omyndigs egendom, bör erhållä denna omtalta ea åttondedels procent för dess befattning och besvär med att tillse vederhäftigheten samt att föra bok öfser tillgångarne. Hr Hörnstein fann det ej ovanligt, att betänkandet och reservationerna gåfve anledning till anmärkning: Förhållandena ansåge talaren dock vara sådanaj! att intet vore att dervid tillgöra. -I afseende på det ut: rikes politiken kunde vara mycket att säga; talarös ville dock blott i en fråga, som e 2 j blifvit åf utskottet anmärkt; hafva i protokollet förvarat sin mening. jn not hade från främmande makt afgifvits till Sverge, med förbud för dess invånare att besöka samma makts område. En sådan not hådeieke blifvit afgifven till andra makter: Regeringen gjorde otetf annat än kungjorde detta förbud, hvilket tala fen ansåg vara ett åsidosättande af rikets-värdighet: Neutraliteten trodde talaren bäst att öfverlemna åt öistorien, som komme att skärskåda densamma, och koppades, att forskaren med sin skärpta blick ej julle undgå att fiona den mening, som sy-nska foljet hyste, och huru det skulle hafva handlat. Vissa ö-bållanden ocH politiska skäl gjorde, att man ej jorde. säga något, men talaren trodde; att hr Wahlström träffat det rätta. (Forts) Bondeståndet. Vid föredragningen af konstitutionsutskoitets medörial n:o 11 uppträdde först vice talman Anders Åndersson och upplyste, att han varit bemrest med ståndets permission, då en delanmärkningar i utskot.et afgjordes. Han ville likväl nu begagna tillfället vt uttrycka den åsigten, att konstitutio: kottet cvällat sig en makt, som talaren ansåg grundlagen cke tillerkänna detssmma, då-det företagit sig att undanhålla ständerna en mängd anmärkningar emot statsrådernas .embetsförvåaltning, så snart dessa annärkniogar icke blifvit af utskottet gillade. Om de i memorialet upptagna särskilta punkterna, hvilka hån, liksom Ola Månsson; änsåg böra diskuteras punktvis, ville han sedermöra yttra sig. Mengel, eom förbeköll den det ville att få yttrå sig om memorislet i sin helhet, anföde derefter, tt om än antalet af anmärkningar mot stadsrådet cke var så stort nu som stundom tillförne, så kunde lock icke nekas, att åtskilliga punkter vore förtjentå f ctörstå uppmärksamHhot Qålndae hadA sket. NERE RTR RR RR RR RR FR KR mm BR få RE FRSTRANSERA 2 NR