Aftonbladet – 20 juli 1857, sida 2

jergerar en hotelse, en tara for alla civlliseade folk ? ENGLAND. Lord Palmerston förklarade den 13 dennes underhuset i anledning af fiera interpellatio; er angående de ostindiska angelägenheterna, tt generalguvernören, lord Osnning, vändt ig till Englands utomordentliga sändebud i Lina, lord Egin, med begäran, att en. del af le till Kina afsända trupperna måtte föras till stindien; samt att lord Elgin utan tvifvel kall villfara denna önskan: Regeringen hadeti vidtagit åtgärder för att undanrödja de oläenheter, sord kunna uppstå deraf, att trupper, som: varit bestämda för Kina, komma att användas på annat håll. Enligt en korrespondens från London till ranska tidningen Pays,, hade lord Lyons erhållit ordres att från sin vid La Spezia för snkar liggande eskader detaschera flera fartyg för expeditionen till Kina. Linieskeppet )Bruns-: wick, som låg vid Livorno, skulle begifval sig direkte till Kalkutta. Antalet fartyg, som regeringen beordrat att : under loppet af innevarande månad öfverföra trupper till Ostindien, uppgår redan till 13. Först den ll dennes erhöll regerigen underrättelse om öfverbefälhafvarens i Ostindien, general Ansons plötsliga dödsfall. Sammal dag på eftermiddagen erbjöd regeringen pir Colin Campbell: öfverbefälet, och redan den 12 bittida på morgonen åfreste denne. Enligt .Globe åtföljes han endast af två adjutanter. Till sin generalstabschef Kar han uttämt brigadgeneralen Mansfield, en jemförelsevis ännu ung officer, som för närvarande är anstäld såsom britisk generalkonsul i Warschåu. General Mansfield har med utmärkelse tjenat i Setletseh och Pendschab och redan åren 1851 och 1852 fört ett högre befäl under sir Colin Campbell, då denne bekrigade bergsbefolkningen i Pendschab. Äfven i krimfälttåget har han deltagit. . Angående de ostindiska angelägenheterna yttrar Morning Post: Underrättelserna från Ostindien medgifva ej mer än en tolkning. Rask och kraftig handling är nu det enda medlet mot det onda, det enda medlet för tt förekomma en ofantlig olycka. Derföre förlora också icke vederbörande myndigheter både i England och Ostindien något ögonbliek att utveckla hela sin energi. Tio regementen äro på väg till Ostindien, ett regemente bar dessutom blifvit dit beördradt från Mauritius, och den persiska ex; editionskåren må;ste redan hafva landstigit i Ostindien. -Hens des M.ts regering är derjemte upptagen med att skyndsamt afsända ett ännu större antal cegementen från sjelfva England., Observer för den 12 dennes yttrar: Underrätte:serna från Indien äro visserligen allvarsamma ;. likväl torde sannolikt ställningen icke vara så oroande, som de korta telegrafdepescherna låta befara; Tyvärr har man dock ingen anledning ätt betvifla, att 30,000 seapoys uti presidentskapet Bengalen deserterat. De hafva lupit till skogs såsom en skock barar, utan anföräre, utan sammanhållning, utan. vapen. och utan krigsförnödenheter. Missdöjet mäste verkligen anses vida spridt;och nysshämde desertörer kunna komma till våra militärstationer och ännu mera utbreda förskräckelsen. Generalguvernören och myndigBeterna i Kalkutta hyca mindre oro och yttra sig med tillförsigt om utgången. Bland den infödda be olkningen i Indien har för öfrigt ingen fientlig sinnesstämning försports. Desertionerna och brotten mot den värnlösa delen af den europeiska befolkningen inskränka sig till presidentskapet Bengalens soldater. Alla, som känna till Indien, befara ingenting för vårt dervarande rike. Men vi måste rusta oss att med kraftig band qväsa upproret och förekomma förnystidet af dylika uppträden, i det att vi icke sätta alldeles så mycken tillit som hittills till. de stora massorna af infödda trupper, hvilka visat sig så förrädiska och oförbätterliga, som nu och äfven fordom i mindre grad varit fellet; Vi -hoppas också, att ur detta uppror lyckliga följder för Indiens framtida regering skola uppstå; det var törhända nödvändigt för att fösta Englands uppmärksamhet på de stora; på spel satta intressena och å den indiska regeringens anomala karakter. De upproriske, som sökte sin tillflykt i Delbi och der med tillbje!p af dräggen utaf deninfödda befolkningen begingoså ohyggliga dåd, bafva vågat sig utom staden och förenat sig med andra desertörer. Men de bafva efter efi och annan: framgång blifvit slågna och tvungna att söka sin tillflykt bakom förskansningar, der de, såsom man hoppas, snart skola finna ett strängt och välförtjent straff.o Bland kandidaterna till den lediga platsen i underhuset för Oxfords city befinner sig äf: ven den bekante författaren Thackeray, hvilken ej lärer sakna utsigt att blifva vald. ITALIEN. Ufi sardinska senatens session den 10 dennes lemnade inrikesministern Ralazzi. åtskilligå ytterligare upplysningar rörande tilldragelserna i Genua. Redan i medlöt af Maj mås nad hade regeringen fått kännedom om at! förberedelser gjordes till ett resningsförsök. samt den 18 Maj underrättat Genuas inten dent om nämde upproriska förehafvande. Nå. I gon tid derefter underrättades sardinske mi nisterpresidenten, grefve Cävour, af franske regeringen, att en insurrektion förbereddes : I Genua till den 9 Juni. Denna dag stördes likväl icke lugnet; men i senare hälften aj Juni. hade, sardinska regeringen på nytt komj mit mazzinistiska stämplingar på spåren, och I underrättade Genuas intendent derom. Der 128 svarade intendenten, att han vidtagit alls ! erforderliga åtgärder för att hindra hvarjö för1 Anna läste, och det gick som en olja.