Aftonbladet – 20 juli 1857, sida 2

Kom hem till mig någon gång,sså skall du få försöka att sjunga psaliier. — Ja, det kan jag nogn, sade Petter med glädjestrålande ögon; när får jag komma? När som helst; adjö med dig. Kantorn fortsatte sin vandring inåt skogen; men Petter stod qvar en lång stund och funderade. Allt det der föreföll honom så underligt. Tänk om — tänk om han skulle få sjunga i kyrkan och bli klockare med tiden, i stället att gå dagsverke på bruket och på ålderdomen kastas bort; alldeles som far. Ändtligen fortsatte han sin gång och träffade snart Anna, som gick vall. Det är omöjligt att fändera ut huru det kom sig, att kon alltid fann det bästa betet i närheten af gångstigen, onsdagar och lör agar, men alla andra dagar på andra ställen i skogen Så var det ändå, och Petter visste det an. Nu satte han sig i det korta, barrfylda gräset bredvid Anna och började slå omkring. et var något högst mystiskt, ty han tålade om hur han kunde sjunga psalmer, och att han kanske skille i hela lefnaden sjunga psalmer för flickan hvar söndag, ja kanske hvar dag. Åm det är du lik till du,, skrättade flickan. Åh, skratta inte du, för si du skall veta, jag har trettisex skilling i fickan; vill du se?n Ja, låt 50.n Ser du, två adertonskillingar, kan du läsa? h ja Nå, så läs då.n R-i-k-8-e-n-s, riksens; s-t-ä, säger stä, n-d säger... åh så dumt! S-t-ä-n,; säger stän, d-e-r-s, säger ständers, riksens ständers b-a-n-k, säger bänk, stäfvade flickan. SOch det der kallar du läsa! Hur går det i katchesen för dig? wÅbjo, det går nog bra.r ; .Nåh, så läsh, sade gossen, som nu sjelf : uppträdde som examineter, och han slog upp.