Aftonbladet – 17 juli 1857, sida 3

OvM AR. — Ridderskapet och adeln. Diskussion om universitetsflyttningen. Vi återkomma nu till en fullständigare redogörelse för den öfverläggning, som egde rum å riddarbuset beträffande ekonomiutskottets betänkande n:r 97, i anledning af väckta förslag, åsyftande förflyttning till hufvudstaden dels äf universiteten i Upsala och Lund, dels af båda universitetens juridiska fakulteter och dels af Upsala universitets medicinska fakultet... Den hufvudsakliga öfverläggningen egde rum i afseende å den punkt i betänkandet, hvari utskottet föreslår, att förslaget om förflyttningen till. hufvodstaden af Upsala: universitet må lemnas utan afseende. Den öppnades af Grefve E. Sparre, som förklarade sig i afseende å denna punkt vara af en helt annan tanka än utskottet. Han hade icke väntat, att en så genomgripande fråga skulle blifva så lösligt behandlad, som händelsen vore uti förevarande betänkande. Sedan den tid, då universiteterna först började uppstå, hade förhållandena väsentligen förändrat sig. Bildningen kunde ej numera stå isolerad och utan beröring med lifvet, och korporationsprivilegier behöfdes ej nu, såsom fordom, för att omvärna densamma. VWVetenskapen behöfde numera komma i beröring med det praktiska lifvet, för att, genom den strid och den sträfvan, som deraf föranledas, erhälla förnyadt lif. Stillastående deremot ger död. Huru skall under sådana omständigheter bildnicgen kunna upprätthållas i en småstad? Tillförene främjades vetenskapens framsteg genom en sträng sammanslutning mellan idkarne af hvarje särskilt vetenskap; numera älska de utmärktare vetenskapsmännen att sätta sig i gemenskap med det praktiska lifvet och draga sig derföre också till brännpunkterna för detsamma, hvaraf följden blifvit, att man har allt svårare och svårare att besätta lärareplatserna -vid våra småstadsuniversiteter. Huru många rikt begåfvade vetenskapsmän egde icke Sverge, och huru många hade det icke egt, och hvad skulle ej vunnits och kunna vinnas, om de, med bibehållande af sin vistelse i hufvudstaden, der de för att följa och främja sin vetenskaps utveckling vilja och behöfva vistas, kunnat och kunde verka såsom professorer vid universitetet! Och huru många vetenskapliga anstalter egde vi ej redan i Stöckholm ! Hvarföre skola alla dessa sakna det biträde från universitetet, som detta kunde lemna, och tvärtom universitetet gå miste om deras kraftiga medverkan ? Alla dessa skäl talade, i grefvens tanka, så öfvervägande för en flyttning till hufvudstaden af Upsala universitet, att han icke kunde fatta, huru utskottet kunnat på sådana grunder, som i dess betänkande finnas anförda, afstyrka densamma. Hvad särskilt beträffade den juridiska bildningen, så måste grefven med smärta erkänna, att den vore till den grad sjunken i vårt land,: att förhållandet ingåfve de största bekymmer; men huru kunde man begära, att dugliga män med insigter och erfarenhet skola öfvergifva det praktiska lifvet och dess. lärdomar, för att isolera sig i Upsala? Också Hade på senare tider snart sagdt inga sökande funnits vid återbesättandet af lediga juridiska lärareplatser, vid universitetet, och man hade måst taga sin tillflykt till utoämnandet af unga män, som först 3 å 4 år förut absolverat sina examina. -Följden af allt detta hade också blifvit; att den juridiska bildningen låge nere. Såge man åter på medicinen och den medi-cinska bildningens ståndpunkt, funne man der ett alldeles motsatt förhållande, och orsaken vore, enligt hvad som allmänt vore kändt och erkändt, att denna. vetenskap haft lyckan ega en läroanstalt i hufvudstaden, der praktisk och teoretisk. utbildning ginge hand i hand. Men då man egde sådana vitt nesbörd för ögonen, å den ena sidan i afseende på olägenheterna af bildningsanstalternas qvarstannande i -småstäderna, och å den. andra på fördelarne af deras förläggande i hufvudstaden, vore det väl då skäl att genom nniversitetets bibehållande i Upsala låta denjuridiska bildningen sjunka så djupt, att den kanske ej mera kan resa sig, och detta dertill i en tid, då den joridiska bildningen, med en tilltagande sambhällsutveekling, blir af allt större vigt, och då man i det öfriga Europa ser juristerna intaga en alltmer framstående plats i tidens rörelser? Det hade blifvit invändt-emot förflyttningen, att ungdomen skulle, om universitetet låge i hufvudstaden;indragas i frestelser, Erfarenheten lärde dock, att i de största städerna har man de bästa tillfällen att, om man så vill, isolera sig, och dessutom vore sedligheten i Upsala tyvärr ingenting att. lofprisa. Komme jernvägen till stånd, hvaraf man Iofvat sig så mycket för Upsala universitet, befarade talaren, att de studerande ganska allmänt komme att förspilla sin tid på lustresor till hufvudstaden. Låge universitetet i Stockholm, skulle de deremot ha tillfälle till umgänge inom familjer, hvilket allmänt erkännes såsom en välgerning för dem, hvilka deraf kunna komma i åtnjutande, men hvilkas antal i Upsala är ganska ringa, i anseende till platsens obetydlighet. På alla dessa skäl yrkade grefve Sparre återremiss på den ifrågavarande punkten, på det utskottet måtte blifva i tillfälle åt frågan egna en mognare pröfning. Hr Printzenskjöld kunde ingalunda gilla grefve Sparres åsigt om det resultat, hvartill utskottet kommit; ty till och med om man blott såge på det ekonomiska skäl utskottet anfört för sitt afstyrkande, så skulle man finna detta aftsyrkande fullkomligt motiveradt. Upsala universitets flyttning skulle nemligen i talarens tanka medföra oerhörda ocH opåräknadeckostnader, hvilka icke på sekler skulle återgäldas. Man borde derföre låta universiteterna tillsvidare vistas der de äro och der de uppfylla sin bestämmelse lika väl som här. Ty enligt talarens åsigt vh det i afseende på den juridiska bildningen, vid vilken Man särskilt fästat sig, ingalunda meningen att vid universitetet inhämta både praktiska och Pere kunskaper, utan blott att skaffa sig en era grundläggning, som vore den vigtigaste, och I SY förvärfvande det ej vore svårt att in-4! a Imännns Ingen ot gr oe eT i dessas praktiska tillämpning. Vore det sant, att den sr tnrtdidra bildningen pe BE.