Aftonbladet – 16 juli 1857, sida 2

Öfver de senaste uppträdena i Italien innehåller Daily News för den 8 dennes en artikel, som både genom det omdöme deri:; fälles öfver karakteren af dessa rörelser samt i synnerhet. hvad författaren yttrar om orsakerna till Italiens sorgliga läge samt särskilt den del England har deri, synes oss förtjent att komma till våra läsares kunskap. Sedan förf. uppvisat den fullkomliga bristen på allt praktiskt syfte i hela företaget samt det lätti sinniga sätt, hvarpå det sattes i verket, yttrar ban: Det finnes en italiensk styrelse, som oförfäradt kämpat för den italienska frihetens sak ; — en italiensk styrelse, som herrskar genom strängt konstitutionella medel och tillåter den vidsträcktaste frihet i tal och politisk verksamhet inom sina gränser. :Det sardiniska området är en fristad för det nya Italiens bästa och mest upplysta män. De finna der ej blott frihet i tanke och tal, deras tjenster mottagas äfven med värma af styrelsen. Sardinien är ett Gosen, der, midt ibland det omgifvande italienska mörkret, frihetensljus skiner klart och välgörande. Det moraliska inflytande Sardinien utöfvarär vid alla tillfäl len oskattbart; men i synnerhet kan det i pröfningens stund bli en föreningspunkt för Italiens frihetsvänner. Det måste derföre väcka den lifligaste harm, att dess lugn skall störas af ändamålslösa uppresningar, anstiftade af främlingar, som tvinga styrelsen att antaga en fientlig hållning mot dem, hvilkas olikhet i åsigter det städse bemött med mildhet och öfverseende. : Fanatismen hos dem, som förfölja Sardinien med ett så inrotadt hat, är vanhedrande för män, som kalla sig liberala. Det är ett hjertats så väl som hufvudets vansinne. Det är förräderi mot Italiens fribet och oberoende. De största förbrytarne i dessa sorgliga uppträden, de stora brottslingar, som Italien har att tacka för detta förvärrande af sina sår, äro de franska och engelska styrelserna. Vid kongressen i Paris förestälde dem grefve Qavour, att Italien oupphörligt stode på upprorets brant, och att förnämsta orsaken till detta dess sjuklighetstillstånd låge i utländska makters väpnade mellankomst mellan Italiens furstar och deras undersåter. Han bevisade, att Italien vore fullt af konspiratörer ; att, så snart en sammansvärjning misslyckats, en annan redan var påbörjad. Han visade, huru till och med det fria och lugra Sardinien hotades af denna sakernas ställning; huru omöjligt det vore för hans styrelse att fortfarande hälla sig. neutral i den strid mellan liberalism och lespotism, som oupphörligt skakar Italien. Franska och engelska styrelserna erkände vigten af de af honom anförda fakta samt giltigheten af hans skäl. De instämde i hans slutsats, att enda sättet: att bereda Italien en möjlighet till förbättring af sin ställning vore att draga alla främmande trupper ur landet samt ej lemna furstarne något annat val öfrigt, än att ingå förlikning med sina undersåter. De lofvade sitt understöd till in!edandet af en sådan rörelse och förbundo sig äfven att begagna sitt inflytande hos despoten i Neapel till att minska vildheten i hans tyranni. Det första löftet ha de underlåtit att uppfylla, och det andra ha de hållit på-ett sätt, som förvärrat de Båda Siciliernas elände och gjort dem sjelfva till en visa för Europa: Att af Frankrikes kejsare ha väntat någon sympati för Italiens frihet och sjelfständighet, skulle varit en galenskap, Men från vår egen styrelse voro vi berättigade att vänta den. Undseende för det allmänna tänkesättet bland nationen borde hafva ingifvit den en sådan sympati. Afseende på Englands intresse och säkerhet borde hafva lärt den att gifva sig skenet af en dygd, om den ej. hade den och handla som om den varit ingifven af en sådan sympat. England har ingenting annat än fiendskap — hemlig e!ler öppen — att vänta af Europas stora despoter. Dess förhållander till den måste vara öppen fiendskap, omvexlande med ihåliga och skenbara stillestånd, Dess enda naturliga bundsförvandter i Europa äro dessa stater, mindre mäktiga än England sjelf, som likna det i ftsjutande af en större eller mindre grad at politisk frihet. Englands rätta plats är i spet