den, sönt vill tro, också vara fri, ty utan fri. het finnes icke någon tro, utan endast den flyktiga skuggan deraf, som växer och sjunker, blir qvar eller försvinner, allt som dagen -kiner olika. -Derföre, min flicka, just för att lägga en grund, som kan bära den luftiga bygnaden;har jag börjat från början, säker om att kupolen af ett tempel icke skulle kunna förbli i höjden, om der icke l8ge en fast gråstensg:und i bottnen. Känner man icke rätt 00; klart och innerligt, att Gud fin nes öfverallt öch verkar i allt; ser man icke, att ingenting här i verlden beror af oss menniskor, som, huru vi också verka, ändå måste verka så, att Guds eviga plan går i ullbordan: då vet man endast att en Gud finnes, men man känner konom icke. Ser man icke huru. förstörelse och lif afvexla, huru efter fallet försoningen kommer, så inser man icke heller att det finnes en evig öreonare, Gud sjelf, som Iefver i allt och är mäktig i allt. Det är för hans rike du nu skall verka; gack, mi: dotter, och sköt ditt kall Fadien kysste sin flioka på pannan. Se. der kommer mamma till morgonbönen.n Och snart bådo de tre uti det fria en varm Srmgam bön på sin dotters första nattvardg. åf. . Folket var samladt vid kyrkan i täta mas. sor, Det gifves ingenting vackrare än att se en landtkyrka omgifven af vårgröna träd, med gångarne putsade, och hela Kyrkbacken fyld med belgdagsklädd allmoge, som väntar på ringniogen. Det är något så stilla, så fromt och naturligt i allt detta; att man alldeles glömmer, huru bland denna maniskomassa der finnes mänga, som blott uppfylla en sed, andra, som blott ha ärende att uträtta, och åter andra, som bära bat och bitterhet i hjertat. Men att de alla äro der, är redan ett teösen på någoating godt. Det bevisar att massan är kristen eller åtminstone vill bli kristnad, ty i intet annat fail skulle så olika tänsande och kännande varelser samlas. på ett cum. (Forts. följer.)