Aftonbladet – 15 juli 1857, sida 2

dring i vattenhöjden, som emellanåt inträffar, och mången tror derföre på mjligheten af underjordiska vattenkanaler, hvilka stå i något samband med vår sjö. Den föreslagna nya mälarebanken och den gemensamma bangården vid Klara. Försök till en närmare belysning af sammanhanget och kostnadsberäkningen i denna plan. () I. I fall läsaren baft tålamod att genomgå hvad i det föregående finnes anmärkt angående denna fråga, som är af så stor vigt för hufvudstaden med afseende på dess inflytande på framtida utseende, handel och rörelse, för staten med afseende på de föreslagna tre millionerna i statsutgifter, och för det allmänna omdömet .med afseende på den dager, som en närmare granskning af det gigantiska projektet bör vara egnadt att bibringa nationen, om den grad af samvetsgranhet och urskilning, som varit rådande vid pröfningen af det för rikets ständer framlagda jernvägssystemet både i det hela och dess delar, så torde det, innan vi gå vidare, benäget qvarhållas i minnet, dels att den förmenta blifvande transitotrafiken genom. Stockholm varit af projektets försvarare beräknad till minst 1500 skeppund om dagen, för hvilka transport mellan malmarne skulle bes geno.na föreningsbanan, men dels också att de ärade räknemästarne, för att kunna få denna besparing upp till ett belopp af 18,000 rdr årligen, motsvarande 6 4 ränta på eanläggningskostnaden (underhåll ej beräknadt), uraktlåtit att belasta med någon afgift för -föreningsbanans begagnande, hvilken dock: borde, i förhållande till kostnaden, beräknas lika med afgiften för befarandet af en bana på tre mil, men, om man icke ville gå så strängt tillväga, ändock icke borde skänkas helt och hållet efter, utan i alla händelser afdragas ifrån den påräknade besparingen. Vi önska, att uti denna granskning kunna begagna ett så hofsamt skrifsätt och så milda termer som möjligt, men tro oss icke fela emot denna regel, om vi åt hvar och en, som kan räkna -qvatuor species, öfverlemna att sjelf bedöma, huruvida det är ursäktligt att-begå ett sådant räknefel som det nyss anmärkta, när man för en offentlig auktoritet framlägger ett förslag till pröfning. Men för att icke göra denna recension allt för vidlyftig, skola vi nu begifva oss till de särskilta delarne af planen. Enligt hvad af statsutskottets betänkande sidorna 51 och 54 inhämtas, hade öfverste Ericson först uppgjort ett förslag, enligt hvilket den från söder kommande banan skulle framgå från Horns tull till Mälaren gent emot Långholmens södra ända, och der böjas samt utsprängas i kanten af södra bergen, för att sedan öfver Riddarfjärden föras till. Riddarholmen och vidare. Härtill hör likväl en bro öfver Årstaviken, hvarå kostnadsförslag icke är synligt i statsutskottets betänkande. Att denna kostnad dock blir högst betydlig, kan inses vid en blick på Liljeholmsbrons längd, ehuru endast en flottbro. Det vill synas mer än troligt, att vägens inledande genom näset vid Skans. tull, der det är öfverflöd på grus i granskapet, om ock en mindre viadukt der skulle erfordras, skulle blifva långt mindre dyr. Men det behöfdes icke mera än att några anmärkningar gjordes om svårigheterna att spränga utefter Skinnarviksbergen, förrän öfverste Ericson sjelf var beredvillig att frångå detta förslag och framstälde till statsutskottet ett annat, som finnes på sidan 54 i betänkandet, att nemligen föra banken öfver Mälaren vinkelrätt emot de södra bergen, och der gå in genom en tunnel med en stigning uppför med 1 fot på 50, hvilken tunnel skulle blifva 2100 fot lång, således 42 fot öfver mälarebanken, och leda ut till den blifvande bangården i trakten af Fatburssjön eller vid Björngårds. gatan. äg Vid detta: sista projekt gjorde grefve von Rosen under öfverläggningen på riddarhuset en anmärkning, som synes tåla vid att öfvervägae,! innan det föreslagna spräng. ningsarbetet börjas. Grefven anmärkte nemligen, hvad -szom ock är en bekant sak för den, som känner beskaffenheten af. gråstens. bergen här vid hufvudstaden, att de emels lanät eller på många ställen förete remnor och sprickor, , hvilka försvåra sprängningen, och att om detta sannolikt afven skulle inträffa vid den ifrågavarande sprängningen, så kunde, när man komme längre in, vattnet från den med sin yta bögre belägna och påtryckande Fat. burssjön. tränga sig genom springorna och om icke göra arbetets fortsättning omöjlig åtminstone försvåra densamma till den grad, att kostnaden uppginge till en mångfaldigt större summa än den beräknade. () Se Aftonbladet n:r 157.