Aftonbladet – 13 juli 1857, sida 3

na kunna till hela sitt belopp utgå och man i all. fall ej komme : att öfverskrida det för sedelstocker bestämda maximum. Mot den i 10:de punktens 1:sta mom. föreslagna minskning af fastighetslånefonden talade hr P:intzen skjöld, sotii åberöpade doktor Sandbergs rese vation och ansåg, det man ej borde, för att gynna köpmannaoch filialbanksintressetia, rubba den osy.kligaste säkerhet banken hade, nemligen inteckningarne i fastigheter. Grefve Lagerbjelke talade deremot för bifall till punkten öch erinrade om det förhållande, att på senare tider, sedan hypoteks öreningarne öfvertagit den lånerörelse, som här afsåger, ansenliga belopp af denna fond legat oanvända. hvi!ket bevisade, att något beliof-af dess bibehålland. vid samma belopp: som tillföretie ej egde rum. Såsom säkerhet vore deinteckningshandlingar, på grund af hvilka dessa lån utgifvas; ej att föredraga framför andra valutor, enär, om än uppsägningsrätt fin nes, banken dock i behofvets stund ej kan begagn densamma, enär derigenom skulle åstadkommas der. aldrå största finansiellå oreda. Lånebeloppen måst. till följd deraf anses icke kunna återbekommas pi kortare tid än 28 år, och en rörelse med denna omsättningstid vore ingalunda bankmässig, utan all skäl för handen att så småningom minska de i densamma bundna kapitalerna. Denna åsigt delades a! hr Hjerta, som äfven; i likhet med hir C. A. och A. F. Mannerskants samt hr C. G. von Troil, talade fö bifall och särskilt anmärkte, att, då dessa fastighetslån egentligen tippkonitnit för tt hjelpa de mindre. jordegarne, på det de ej skulle nödgas sälja sinz hemmansdelar, och då något behof af sådan hjelp numera, sedan hypoteksföreningarne uppkommit och fastighetsvärdena så betydligt stigit, icke förefuönes vore lånaf detta slag ej längre behöfliga. Hr Printzenskjölds begäran om återremiss biträddes under debatten blott af hr K. Bildt och hade vid den anstäld: voteringen. blott 10 röster för sig mot 32, som voro för bifall. Vid 22 punkten, som bestämmer fördelning mellan diskonten och lånekontoren af den till handelsoch näringsdiskontfonden anslagna summa, yrkade hr K Bildt förhöjning af det åt Wisby lånekontor anslagna belopp. Häremot invändes, dels att Gotland ej vore i betraktsnde af dess-folknumer,. styfmoderligt behandladt i jemförelse hed andra orter, dels att man ej borde åt Wisby änvisa en alltför stor summa och derigenom hindra uppkomsten derstädes af en filialbank, hvilken, då den kunde tillgodogöra de penningetillgångat, som kunde förefinnas inom orten, och dessutom röra sig med större frihet än lånekontoret, skulle blifva af vida större gagn för Provinsen äv någon tillökning i den lånekoatoret anvisade fond. Hr Printaenskjöld, som äfven talade för förhöjningen, genmäl!de väl, att banken finge högre ränta, om den genom lånekontoret direkte fruktbargjorde. medlen än om de lemnädes till en filialbank; men dervic upplyste hr C.A; Mannerskantz, att lånekontoret. i Wisby ej lemnat mer än 3 procents ränta på den använde:-summan, hvilket: vore just hvad filialbankerna betalade, Den begärda förhöjningen afslogs med 17 röster mot 14. Vid den;25:te punkten, som bändlar om det ränta, som bör erlåggas å försträckningar från de särskilta fondårna, och i hvilken, såsom vi nämt, gjordes dev ändring, att sparbankernas kreditivränta höjdes till 5 procent, yrkade hr A. F. Mannerskaniz och friherre C. A. Raab ätt man måtte konseqvent genomföra den princip om en efter konjunkturerna fluktuerande ränta, som man visat sig i allmänhet hylla, och att det följaktligen måtte-lemnas bankstyrelsen frihet, att lika väl å allmänna diskontfonden, som å handelsoch näringsdisköntfonden, taga högsta lagliga ränta, då den kan erhällas, särdeles som man, genom att förhindra räntans höjande; äfven förhindrar tillströmmandetnaf depositioner, hvilket åter har till följd att, till mehn för rörelsep, lånetillfällena minskas. Mot detta yrkande uppträdde hrr C.A. Mannerskantz, KE. Bildt, grefve Lagerbjelke och frih. Tersmeden, hvilka dels framhöllo nödvändigheten att ej gå alltför brådstörtadt tillväga vid genomförandet af den princip, som i detta betänkande blifvit uttalad och till en del tillämpad, dels erinrade derom, att diskonten är en exceptiosel och föga bankmässig inrättning, och att man derföre äfven måste finna sig vid att för densamma hafva exceptionella stadganden. Enda sättet att blifva qvitt de med diskonten förenade olägenheterna vore dess indragning genom fondernas successiva förminskhing, hvarmed början fedan blifvit gjord. Framställände dessa talare flera äf de olägenheter, som skulle blifva en följd deraf, att räntän gjordes fluktueranie å de med omsättningsrätt meddelade lånen. Hr Printzenskjöld, som äfven försvarade den fixa räntan, tilltrodde sig deremot påstå, att den här s. k. diskontrörelsen, med successiva återbetalningar under 2, år, är lika bankmässig som någon annan. Utskottets förslag, om räntans fixerande till 5 proc., bifölls utan votering. Prosteståndet. Talmans-konferensensa förslåg, att det så kallade dechargebetänkandet skulle till behandling icom samtlige riksstå: den företagas nästkommande lördag, anmäldes och bifölls, hvarefter ståndet. i anseende till den instandande bönedagen åtskildes. Borgareståndet. Behandlingen fortsattes af bankoutskottets besänkande, angående bankens låneoch kreditivrörelse, med 11 punkten i hvad som rörer skiftesoch odlingslån, hvilken fond föreslagits till indragning. Hr Lallerstedt föreslog, att en fond, i enlighet med-riksdagsmannen. Hultmans motion, måtte öfverlemnas till riksgäldskontoret mot, dess obligationer; för att -tillbandshållas, jordbrukare i och för täckdikens .anläggande, samt begärde återremiss i dettasyfte. .Hvarjemte tal. .erinrade om de stora anslag, somi Frankrike bärtill blifvit använda. I denna åsigt instämde br Schenström. Hr Muren yrkade bifall, anseende det vara olämpligt att på sådant sätt utsträcka bankens lånerörelse, då andra delar af jordbruket kunde forIra lika förmåne . Her Palander och Bager instämde i samma yrkande. Hr Henschen yrkade afslag, åberopande doktor Sondbergs reservation... Punkten bifölls. (4:e punkten, att kreditivet för manu akturernas och abrikernas understöd måtte under följande år. minkas med 150,000-:rdr årligen, yrkade hrr Almren, Bergvall, Palander, Ekelund, Boman, Hesselren och Bäckström måtte bibehållas oförändrad; såom behöfligt understöd för de stigande. närinarne. Hr Rydin yrkade fondens ökandemed 150,000 dr årligen: För. bifall. till utskottets förslag upprädde hr Wallenberg, som genomgick en histoik af denna lånefond, och visade att den uppkomnit under helt olika förhållanden med nuvarande, amt att bankens rörelse ej bör ställas till förmån ör vissa samhällsklasser, utan. efter den sökerhet; om kreditpapperen innehatva. . Afr detta; skal hade ck fonderna, blifvit föreslagna till sammanslagning f utskottet. Derefter sökte talaren visa otjenligheen deraf, att ett civilt verk, kommerskollegium, skall afva denna belåning om hand. -På samma grund kulle landtbruksakademien kunna fordra d tsamma och för jordbruket 0: 8. v. Näringarnes stigande ärledde sig ej från denna diskont, utan har skett i följd fassociationsandan, Talaren frågade, om sådana aniggningar, som t. ex. Motala verkstad; Strömslro pinneribolag m. fl., kunde hafva uppkommit; af: en idan;låneanstalt.. Dessutom vore ej frågan att ur örelsen. borttaga dessa summor, ehuru de på ett anat sätt komma. den till godo än nu är-förhållandet, varjemte talaren upplyste, att näringsinkare hafva in i alla bankens:fonder, I:samma syftning. talade rr Muren, Bager och, Ekman. Genom. omröstning afogs punkten med 23 röster mot 17, och antogos.nu gälinde stadganden. 15:de punkten, angående ett kreditiv F900,000 rår för jernkontoret, bifölls. Hr Bagger ade önskat en minskning med 150,000rdr. Vid 3:de spunkten;:angående indragning-af.kreditivet för alu bergslag, yrkade hrr Falhewi och Boman, att ;:samma måtte bestämmas till. ett belopp af.150,000 ie er Mr RS SR TR Rn SSE . a tr Br NN NR SAN a tf MM