Aftonbladet – 13 juli 1857, sida 3

LÖRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet och Adeln. Vid fortsatt föredragning i lördags afton af banko utskottets betänkande: n:r 37, med förslag till regle dring af bankens låneoch kreditivrörelse, afgjordes punk terna 11 till och med 32. Af dessa blefvo punktern: 11 och 12; angående skiftesoch odlingslån möt bor gensförbindelser eller inteckningssäkerhet, samt 13 til och med 18, angående låneunderstöd medelst kreditiv bifallna-utan någon-diskussion. Af de derpå följan de punkterna, 19 till och med 32, hvilka avgå: ban kens diskontrörelse, blef hvad utskottet i denna de föreslagit af ståndet bifallet med följande undantag den i 25:te punktens 4:de mom. till 495 föreslägn: räntan för å sparbankernas kreditiver lyftade sum mor bestämdes till 5 45; 30:de punkten äåterremitte rades, på det den måtte omredigeras i den riktning riksarkivarien Nordström uti sin reservation yrkat. och tillåtelse sålunda meddelas banken att äfsen di. skontera vexlar, utstälde åf utländsk man, under förutsättning att acceptanten och minst en indossen! äro inländske män; 32:dra punkten, som till 200,000 rår rmt fastställer högsta tillåtna skuldsättningsbelopp, för hvilket någon såsom låntagåre eller acceptant får blifva Häftande; deruti dock ej inbegripel hvad han kan vara skyldig i Egenskap af trässent, endossönt, Rypoteksatgisvarg eller löftesman, ller i och för kassakreditiv, eller mot pant af vågförda effekter, — denna punkt blef genom en votering, som utföll med 12 röster mot 9, äfvenledes åtterremitterad, i ändamål att få maximibeloppet inskränkt eller åtminstone -punktens bestämmelser så förändrade, att i de 200,000 rdr äfven måtte inkegripas hvad han kan vara skyldig såsom hypoteksutgifvare eller löftesman. ÅÄterremissen påyrkades af hr Printzenskjöld, understödd af hr K. Bildt och frih. Staölvon Holstein. Hr P. fann nemligen denna punkt vara alltför liberal och ansåg det betänkligt, att en och samma person skulle kunna till banken häfta i en skuld af 200,000 rdr och dessutom i sin egenskåp af trassent, endossent, hypoteksutgifvare, löftesman el er kreditivtagare hos banken stå i aosvar för andra 200, ja kanske 400 tusen rdr. -Häremot invändes af grefve Lagerbjelke, hrr Hjerta och C. ÅA. Mannerskantz samt frih. Tersmeden, dels att bankens säkerhet ej beror på storleken af den summa, som till en person utlåoas, utan på direktionens förmåga att bedöma hvarje persons affärsställning och det förhållande, hvari denna står till storleken af den hönom beviljade lånesum: man, enär 10,000 rdr kunna för en näringsidkare eller affärsman utgöra ett vida större belopp äp 200,000 rår för en annan; dels ock att banken ej lemnar sina lån blott på en låntagares eller hypoteksgifvares namn, utan på säkerhetshandlingar, hvaraf följer, att någon fara för banken att göra förluster ej kan anses uppstå i fråga om större lån. summor än i afseende å mindre, i bändelse konjunkturerna vd något tillfälle blifva sådana, attdet kan vara med bankens och rörelsens fördel förenligt att på en band utlemna summör närmande sig här faststälda maximum, något som naturligtvis ej bör ifrågakomma då penningetillgången är knapp och ett större antal lånesökande taga bankens bistånd i anspråk. Hr Printzenskjöld genmälde åter härpå, ätt ansvarigheten dock ofta hvilar egentligen blott på en enda person, om denne är en större affärsman och anses fullt vederhäftig, i hvilket fall föga afseende fästes vid de öfriga namn, som kunna finnas å. de papper, som af denne person sjelf eller af andra presenteras till belåning. Vid den af hr P. begärda voteringen blef, såsom vi nämt, hans mening segrande. Äfven vid åtskilliga af de bifallna punkterna af ifrågavarande betänkande ha längre och kortare öfverläggningar egt rum. Af dessa anse vi oss böra omnämna några. Af 2:drå punkten, som handlar om bankens fordringar hos staten, tog sig grefve D. Frölich anledning att uttala några allmänna omdömen beträffande hela betänkandets tendens, de principer, som deri blifvit uttalade, och det sätt, hvarpå dessa blifvit tillämpade; yttrande grefven i detta hänseende den åsigt, att utskottet börjat med att uttala de grannaste grundsatser, men slutat med att kasta alla grundsatser öfver bord. Af de tvenne syftemålen för bankens verksamhet: upprätthållandet af myntets värde . och lånerörelsens , understödjande, förlorade nan allt mer och mer ur sigte det första och igrefvens tanka hufvudsakliga, i det man ständigtjemkar I och jemkar på de principer, som uppstäldes, då rear isationen , uppstäldes,. intill dess slutligen,-iotet.af I lessa principer finnes i behåll. . Grefven.framstälde emellertid icke vid förenämde punkt något-yrkande, och hans yttrande föranledde derföre icke någon itgärd. — Vid den punkt, som tillstyrker sammanörande till en gemensam fönd af de till dels belåling af ågförda effekter och tackjern, dels:diskonering och utlåning i och för handel och näripgar amt kassakreditiv åt enskilta personer, och dels utÅning mot hypotek af aktier och publika papper ati isade särskilta fonder, yrkade grefve Frölick å!er